Att Lämna Ett Gråtande Spädbarn Ensamt Eller Inte? Vad Tycker Du?

Alla metoder hur man ska sköta sitt eget barn som ständigt och jämt dyker upp i media, tror jag bara suddar bort det naturliga instinkten gällande omhändertagandet av ett spädbarn (eller större barn). Dessutom ändras råden hela tiden. Det som var rätt igår blir plötsligt fel idag.

När ska en mamma få tänka och känna själv utan att pådyvlas skuldkänslor p.g.a en massa undersökningar av ‘specialister’? Att hon hela tiden får läsa att hon gör fel? Det gör knappast någon till en bättre mamma (eller pappa, för den delen) att känna skuld och osäkerhet.

95% av alla mammor har den naturliga beskyddarinstinkten inbyggd i psyket och känslolivet och behöver inte ha en massa råd som ständigt ändras. I nedanstående länk handlar det om huruvida man ska lämna ett gråtande spädbarn eller ej……..(!)

Jag tror att vi mammor vet vilken typ av gråt det handlar om. För mej är det självklart att inte lämna ett gråtande spädbarn ensamt.

De bästa råden man kan få, om man behöver några, är  i så fall de man får från sina vänner. Eller möjligen från sin egen mamma, anser jag.

Vad tycker du?

http://www.aftonbladet.se/wendela/article7009675.ab

Annonser

6 svar till “Att Lämna Ett Gråtande Spädbarn Ensamt Eller Inte? Vad Tycker Du?

  1. Tro på Gud. Två första åren är de spädbarn och behöver bröstmjölk eller någon som kan amma om man inte kan själv så sklippa barnamat då. Sen behöver de samtal och låtas leka tills skolan. Sen är det väl enklare, eller svårare. Jag vet inte men jag reciterade bara Koranen, för jag är en religionsreporter och hittar inte något liknande i annan bok. Peace

  2. Hej FatiDu har rätt. Men det har inte med religion att göra. Varje mamma, eller de allra flesta, vet redan hur de ska sköta sitt barn. Det ‘sitter i ryggmärgen’. Men religion är en trygghet och ett ‘rättesnöre’ för de som tror och det överför man (förhoppningsvis på ett kärleksfullt sätt) till sina barn. Men man får aldrig skrämma ett barn med straffande religiösa dogmer, som att säga att Gud straffar dem om de gör eller tänker fel..——————Kvinnor har sen urminnes tider fattat att barnet behöver speciell närhet och just de första 2 åren av deras liv är de allra viktigaste för hur det ska gå senare i livet – den s.k SYMBIOSEN mellan mamman och barnet (eller annan s.k anknytningsperson). Just att barnet knyter an till en person är livsviktigt.Det jag blir förbannad över är hur media, bara för att få sälja tidningar, kommer med den ena undersökningen efter den andra om hur vi ska sköta våra spädbarn( och större barn). Det dyker upp specialister som ena dagen säger en sak, nästa dag en annan. Det gör föräldrarna osäkra på om de gör rätt, trots att kvinnan (och mannen) har kunskapen redan. Vi är födda med den.95% av alla mammor GÖR RÄTT rent naturligt. Är man osäker över nåt som mamma frågar man en vän eller sin egen mamma. De vet oftast bäst.Barn behöver trygghet och att känna tillit till sina föräldrar. Bristen på det, t.ex om mamman eller pappan ändrar sej hela tiden om vad som är rätt eller fel, eller slåss eller utför brottsliga handlingar som barnet ser gör att barnet känner osäkerhet. Man ska alltid skydda sitt barn, men man skyddar det inte om man försöker negligera det som de gör fel. Det är ju skillnad på att älska ett barn för den person det ÄR och att skydda det från dåliga saker det GJORT. Man måste ta avstånd från dåliga handlingar de gjort.Vi föräldrar är ju barnets norm. De gör som vi gör. Inte som vi säger. Där har vi många av de problem vi ser idag bland ungdomar som begår våldshandlingar: föräldrarna skyddar barnet på fel sätt (gäller mest barn i tonåren och äldre).Vad som är mitt och ditt, respekt för andra människor är 2 av de viktigaste sakerna i ett barns liv, fäör att det ska gå bra för dem. Att skylla på andra(t.ex samhället) för sina egna felaktiga handlingar är att göra barnen en otjänst.En mamma behöver inga böcker för att tolka sitt barns gråt och att lämna det ensamt när det gråter är helt fel.Tack för din kommentar. Peace.

  3. Jag anser att det finns en orsak till att människor inte klarar av att höra barn gråta förtvivlat. Det är som du skriver en inbyggd mekanism. Jag tror det är väldigt få som faktiskt skiter i om bebisen gråter förtvivlat och om man nu sitter på toa och inte kan rusa dit på en gång så är jag övertygad om att barnet inte blir skadat av det heller.

    • Klart man måste kunna gå på toa eller avsluta ett samtal snabbt.Men jag blir så förbannad på media, som kommer med det ena rådet efter det andra och ändrar sig hela tiden. De har stor skuld i att mammor blir osäkra och tror de gör fel.Självklart har vi en mekanism inbyggd som gör att vi inte klarar av att låta spädbarn (eller större barn) gråta i sin ensamhet. Det behöver inte media tala om för oss.Ciao’Ha en fin dagKao

  4. Tycker som du att mycket som skrivs gör föräldrar oroliga i onödan! Jag tror på den verkliga modersinstinkten, och att följa sin det är det rätta, då tror jag inte det blir fel, vad böcker än skriver. kramiz

    • Tror som du. Jag läste faktiskt en bok näör jag var gravid, men den handlade om barnsjukdomar och vaccinationer. Inte om hur man ska vara som mamma.Det kommer ständigt nya undersökningar, de gamla ändras. Klarft mammor och pappor blir nojjiga då och tror de har gjort fel. Hur ska de då kunna ändra på det de redan gjort? Det är så m¨ånga som är osäkra och får ångest just pga det. Det mår ju inte barnet bättre av.Modersinstinkten / beskyddarinstinkten har vi i ryggmärgen sen urminnes tider.Ha en finfin dag.KramKao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s