Begravning Av Min Älskade Väninna Den Sjunde Maj

änglaman.jpg(May all the angels be with you, T)

Min väninna ska begravas sjunde Maj, men jag har fortfarande svårt att ens fatta att hon är död. Det går inte riktigt in – hon var en så levande, sprudlande glad person som tänkte mer på andra än sej själv.

Hon förstod inte att  hon skulle dö förrän bara  2 dagar innan hon avled. Kanske lika bra det, eftersom hon aldrig ens hann känna dödsångest. (Får man säga så?)

Alla organ i kroppen lade av. Det fanns inget att göra. Det var för sent. Talade med hennes föräldrar idag, båda i 70-årsåldern och kärnfriska. Det var knäckande! Kan det finnas något värre än att ens barn dör före en själv?

Hennes karl sitter i sin rullstol och krökar i en park just nu….Jag ska ringa honom ikväll igen för att se att han är hemma och kommer i säng. Kanske åker jag dit idag igen. Hon var dessutom gudmor till min dotter, var med på förlossningen och såg  henne innan jag ens själv gjorde det.

Hur kan en så levande person bara dö på en vecka?

Tänder ett ljus för henne ikväll igen.

 

Polisspanare På Porrklubb Fick Oväntad Uppvaktning

Den civilklädda polisen spanade på en porrklubb. PLötsligt blir han kladdad på, under bordet. Längs låren och på könsorganen.

Han tittar ner och ser en karl, som kryper   under bordet och tafsar. Han blir förbannad och griper mannen, om än något onödigt hårdhänt.

Jag skrattade så jag höll på att sätta brie-osten i vrångstrupen när jag läste detta i Aftonbladet igår………….Skrattande

Kan se hela scenariot framför mej, med den krypande mannen och den oförstående polisen *ASG*.

Galna Minnen Från Förr (tack för att du påminde mej, SUPERGITTAN)

Innan jag fick barn hände massor av märkliga saker i mitt liv ; både bra och dåliga. Självklart var jag delaktig i händelserna; de inte ‘bara hände’.

Visst har det hänt konstiga saker sen jag fick barn också, som glädjer min numera 20-åriga dotter och mej, men vissa av minnena  kan få mej att skratta p.g.a det tokiga i alltihop. Kanske ska jag berätta några av dem?

Det är SUPERGITTAN som inspirerat mej till just detta minne.

– – – – –

Satt och drack en öl på kinakrogen och läste Aftonbladet lugn och ro en sen eftermiddag för en massa år sen och ville inte ha sällskap vid bordet. Men då ser jag hur kineserna motar ut en dvärgväxt man som vill komma in! Jag tänkte att de säkert nobbade honom just pga hans dvärgväxt -huvudet var en 1/3 av kroppen. Jag blev förbannad pga diskrimineringen, som jag såg det.

Efter 2 minuters diskussion var han inne på den krogen och satte sej vid mitt bord. Men han ville gå till en annan krog 100 meter bort, där det var levande musik, men  hade svårt att ta sej ner för trappan där,sa han. ”Jag hjälper dej”, sa jag.

Men när vi gick dit märkte jag hur packad han egentligen var, fast jag ville fullgöra mitt uppdrag. Trots att jag kände på mej att det skulle bli fel nånstans…

 Efter vissa svårigheter kom vi in på den andra krogen. För att komma ner till musiken blev jag tvungen att BÄRA HONOM PÅ RYGGEN nerför trapporna, eftersom de var för branta för hans små ben !Gissa om det måste sett konstigt ut när vi kom ner :-).

Vi lyssnade en stund på musiken och jag hälsade på folk jag kände och försökte få honom delaktig. Men det gick inte alls. Det tog inte många minuter innan den kortväxta mannen blev jätteotrevlig mot alla och gapade och skrek och förstörde för musikerna och alla gäster.

”Nä nu går jag, det här är för mycket! Nu går jag härifrån”, sa jag..

”Men jag då? Hur ska jag komma upp igen?” sa han.

”Det struntar jag i”, sa jag, ”det är du som är otrevlig mot alla. Hejdå”.

Sen gick jag därifrån.

Hur det gick efter det vet jag ej. Men jag kommer nog inte bära ner några dvärgar på ryggen mer……….;-)