Peter Roths 3-månadersresa I Israel Och Palestina (brev 4) Checkpoint = FÖRNEDRING

Så här går det till. Är inte detta förnedring så vet jag inte vad det ordet betyder…

————————————

Peter Roth berättar:

 

Klockan ringer 04.00. Det

 

tar tid att ta sej igenom en

 

checkpoint (vägspärr) för att

 

komma in i Jerusalem…

 

 

Taxin tar oss på en kvart till Qalandiya checkpoint som ligger norr om

Jerusalem. En checkpoint är en typ av vägspärr där man måste visa upp för militären

eller polisen att man har tillstånd att passera. På det av Israel ockuperade

Västbanken finns det drygt 500 vägspärrar.Allt från enklare rörelsehinder till

stora terminaler av typ Qalandiya checkpoint,där det passerar upp mot 2000

människor under de tre timmar vi står där mellan kl 5 och 8 på morgonen.

Solen har ännu inte börjat gå upp.Vi går igenom spärrarna för att komma

till andra sidan terminalen. Det är inga problem att komma ut till Västbanken.

Där är det ingen som kontrollerar. Det är värre att komma in. Israel hävdar att det

är av säkerhetsskäl.

Många andra, till exempel organisationen Machsom Watch begränsar rörelsfriheten för palestinier.

När vi anländer är det cirka 300 personer som står i kö. Mer än vanligt. Många

åker hemifrån redan vid tvåtiden på natten från byar och städer runtomkring i Palestina

för att vara säkra på att komma i tid till jobben, skolan eller sjukhusbesöken i Jerusalem.

Det är i Jerusalem jobben finns om du har fått arbetstillstånd. Och det måste

du ha för att få komma igenom kontrollen.

– Man kan aldrig veta hur lång tid det tar att komma igenom, säger Ahmed, en 36-årig palestinier som åker till Jerusalem sex dagar i veckan för att jobba. Ibland kan det ta ett par timmar,fortsätter han.

Den första spärren man måste ta sig igenom består av tre långa bås av galler som ser ut att vara gjorda för boskap. De slutar i grindar gjorda som svängdörrar som öppnas av en vakt som sitter i en vaktkur som verkar vara både skott- och bombsäker. Idag sitter vakten och sover mellan varven, och öppnar grindarna lite då och då. Därför är det långa köer och det skapar osäkerhet och irritation.

Spänningen stiger mer och mer och köerna

bara växer.

se), hävdar att det är för att minska risken för terrorattentat…Jag är i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare   för Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, ett ekumeniskt program,följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks nedan är personliga och delas inte nödvändigtvis av min uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig (peter.roth@hotmail.se)

 

 

Omänskliga förhållanden råder tidvis på Qalandiya checkpoint, som palestinier som bor på “fel” sida om muren

 

Gryning vid Qalandiya

Det första du måste göra är att ta dig igenom en trång fålla med järngaller på sidorna och ovanför

dig. När det är trängsel och när grindarna är låsta kan man ej ta sig ut.

– Soldaterna leker med oss, de skriker , de förolämpar oss och beordrar oss att byta köer ofta,

säger Raseem, en 53-årigman som har rest in och ut från Jerusalem varje dag sen 2004. När det

blir förmycket folk kön blir det mycket trängseloch en hel del knuffande, fortsätter han.

Och det är precis vad som händer enliten stund senare. Plötsligt brakar helakösystemet samman

och det uppstårkalabalik. Folk trängs upp mot gallrenoch en del börjar till och med klättrapå

varandra av rädsla för att hamnautanför. Det är enorma krafter som dethandlar om när alla trycker

på bakifrån.

Det är lätt att få revbenen brutna ellerandra skador…

 

Köerna kallas ”humanitä-

 

ra”…de sjuka som ska till

 

Jerusalem för vård får

 

ändå vänta. En cancersjuk

 

man och hans son står

 

fortfarande kvar kl 07

 

Jag ringer Humanitarian

 

Hotline,hoppas nåt ska

 

hända. För det mesta

 

hjälper det inte, men idag

 

dyker kommer fyra vakter,

 

iklädda skottsäkravästar

 

med maskingevären i

 

beredskap,och släpper

 

igenom de köande. Två

 

vakter, inhyrda från ett

 

privat vaktbolag.Efter

 

ytterligare en halvtimma

 

har det återigen blivit

 

långa köer och vakterna

 

dyker upp igen.

 

En av dem pekar på en

 

pojke i 17-årsåldern,

 

säger något jag

 

inte förstår och ger

 

honom ett tecken att gå

 

därifrån.

 

Men han står kvar.

 

Proceduren upprepas,

 

men pojken står stillsamt

 

kvar. Vakterna öppnar

 

grindarna och när pojken

 

kommer ut på andra

 

sidan ser jag hur de för

 

hans armar bakom hans

 

rygg, sätter på honom

 

handbojor och för iväg

 

honom. Det är inte första

 

gången det inträffar.

 

– Antagligen tar de honom

 

l häktetoch misshandlar

 

honom

 

och om ett par dygn blir

 

han släppt, berättade en

 

kille för mig vid ett tidgare

 

tillfälle vid en annan

 

vägspärr. Det händer hela t

 

tiden,menade han.

 

Det enda jag kan göra är

 

att försöka få reda på

 

hans namn och sen ringa 

 

Humanitarian Hotline

 

igen och anmäkla det.

 

Senare försöker jag fråga

 

en av vakterna om varför

 

de förde bort pojken.

 

”Sorry, I don’t speak

 

English”, är svaret jag får.

 

 

 Klockan är åtta och det

 

är dags för ossatt sluta

 

vår ”checkpoint

 

duty” för denna gång.

 

Vi ställer oss i den

 

vanliga kön som vid det

 

här laget har minskat

 

mycket. Det tar

 

oss bara tjugo minuter

 

att komma igenom

 

första anhalten.

 

Sen är det dags att gå

 

genom ID-kontrollen.Som

 

utlänning behöver jag  

 

bara visa upp mitt pass

 

och visum  när jag pass-

 

erat metalldetektorn…

 

 Palestinierna måste

 

förutom en grundlig

 

genomgång av alla

 

papper, fingeravtryckskoll

 

vid en scanner.

 

Idag tog det bara tjugo

 

minuter viddenna kontroll.

 

Ovanligt snabbt. Men som

 

vanligt känns det lika

 

förödmjukande och

 

förnedrande. Hur ska det

 

då kännas för de

 

palestinier som måste

 

tasig igenom här varje

 

morgon, tänker jag?

 

 

Eller för de som inte ens

 

har fått tillstånd?

 

Och som vanligt känner

 

jag mig lika ledsen och

 

 

desillusionerad efter

 

en morgon på Qalandiya.

 

Hur kan människor

 

behandla andra

 

människor så här?

 

Hur ska det någonsin

 

kunna bli en fred här när

 

människor förnedras

 

på detta sätt?

 

 

– Vi är tacksamma att ni

 

är här, säger en man i

 

kön, ni måste berätta

 

för världen hur vi har det.

 

 

Klockan fem på morgonen är det flera hundra personer som står i kö för att ta sig igenom Qalandiya checkpoint för att komma till jobbet.

En del blir så desperata att de börjar klättra på varandra för att de ska hinna komma i tid till sina jobb.

cCHECKPOINTFAKTA

Om du vill se hur det går till att passera genom Qalandiya checkpoint

http://www.youtube.com/watch?v=ysbyGSShydg

Humanitarian Hotline

Ett organ inrättat av den israeliska militären dit man kan ringa och

anmäla när vägspärren fungerar värre än vanligt. Den israeliska

människorättsorganisationen Machsom Watch hävdar dock att det i

själva verket bara är ett sätt att försöka dölja avsaknaden av humanitärt

förhållningssätt på det ockuperade Västbanken och Gaza. Läs

på deras hemsida, se nedan.

Machsom Watch

En grupp israeliska kvinnor som bland annat bevakar vägspärrar

för att de ska fungera någorlunda människovärdigt. De har en

informativ hemsida:

 

 Det handlar alltså om folk som måste ta sig igenom checkpointen varenda morgon bara för att komma till jobbet……!!!

http://www.machsomwatch.org/en

kan du gå in på denna länk på Youtube. Observera att det är

filmat vid ett mycket lugnt tillfälle:

 Du kan även  kontakta någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd: Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).

—————————-

(Jag har Peter Roths tillstånd att publicera hans nyhetsbrev på min blogg)

——————-

Tillägg 31/1 :Mail från Peter Roth:

Tack för att du sprider budskapet vidare.
Just nu är det sammandrabbningar mellan polis och de boende i ett område som heter Silwan här i Östra Jerusalem. Jag kan höra sirenerna. Tydligen flera skadade i skottlossningen från polisen.
Hälsningar
Peter

——————————-

Tillägg 2/6 2010

(Ursäkta den usla redigeringen av nyhetsbrevet. Jag kan inte sånt här tekniskt, men hoppas du kan läsa det ändå. Detta skrev jag (han) alltså alldeles innan israelernas terrorattack mot skeppen med hjälpsändningarna till Gaza, en eller två dagar innan. Det finns alla skäl att vara kritisk mot Israels nonchalans och brutalitet, anser jag.)