Fobisk Personlighetsstörning ("Kluster" C) // Kao

Jag CITERAR Tasaja KLausch från www.web4health  där hon beskriver störningen så här:

 ”Fobisk personlighetsstörning karaktäriseras av en rädsla för att bli dömd av sin omgivning, blyghet och ett ständigt obehag i sociala situationer. Detta obehag kan yttra sig i till exempel skamkänslor, att personen rodnar eller att personen undviker sociala situationer.

 Personer med fobisk personlighetsstörning undviker förhållanden av rädsla för att bli avvisade och om de befinner sig i ett förhållande är de tillbakadragna av samma anledning. En person med denna störning kan till och med tacka nej till en befodran som innebär mer kontakt med människor.

När personer med fobisk personlighetsstörning är tillsammans med andra känner han eller hon en ständig rädsla för att göra bort sig eller att inte kunna besvara frågor.

OBS! Det är viktigt att notera att fobisk personlighetsstörning inte är samma sak som social fobi (mer) även om många av diagnoskriterierna överlappar.

Social fobi innebär en rädsla för vissa speciella situationer medan fobisk personlighetsstörning gäller all social samvaro. 

Fobisk personlighetsstörning börjar utvecklas i barndomen medan social fobi oftast uppkommer på grund av traumatiska händelser under de sena tonåren eller i vuxen ålder. Precis som med alla personlighetsstörningar så ser personer med fobisk personlighetsstörning sitt beteende och sina känslor som en del av dem själva.

De identifierar sig med sina symtom och saknar sjukdomsinsikt. För dem själva framstår deras beteende i sociala situationer som helt normalt och naturligt. Personerna har oftast endast vaga och diffusa upplevelser av lidande vilket gör att det är svårt att behandla fobisk personlighetsstörning med terapi. Detta skiljer sig från människor med social fobi som upplever sina besvär  som någonting skiljt från dem själva och som orsakar dem lidande.

Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV DSM-IV (diagnostisk och statistisk manual med ett genomgående mönster av social hämning, känslor av otillräcklighet och överkänslighet för negativa omdömen. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fyra av följande uttryck :

*undviker yrkesaktiviteter där sociala kontakter är av betydelse pga rädsla för kritik, ogillande eller avvisande 

*ovillig att närma sig andra utan att vara säker på att bli omtyckt

*är återhållsam i intima förhållanden pga rädsla för att känna sig skamsen eller förlöjligad

*är upptagen av rädsla för att bli kritiserad eller avvisad i sociala situationer

*är hämmad i nya sociala situationer pga känslor av otillräcklighet

*betraktar sig själv som socialt oduglig, oattraktiv eller underlägsen andra

*är påtagligt ovillig att ta personliga risker eller att ge sig in i nya aktiviteter eftersom det skulle kunna leda till genanta situationer” (Slut citat)

————————– 

Följ länken ovan om du vill veta mer

(Den här störningen är inte särskilt ovanlig, eftersom det är många personer  som upplevt  känslomässigt kaos, hån och ogillande som barn. Detta har nötts in från tidig ålder och blivit som en sanning.  Problemet är därför att störningen känns som en del av dem själva( grundföreställningar) , för de som har störningen. Grundföreställningar är mycket svåra att behandla, eftersom de är präglade så tidigt i livet. ”Jag ÄR så här”. ”Världen är alltigenom farlig” etc etc. 

En behandlare försöker i stället komma åt de s.k dysfunktionella tankarna  (t.ex sånt som byggts på  efter 12-15-årsåldern  och hjälpa sin klient med dem. Att se dem, genom olika behandlingsmodeller KBT och DBT är det som används mest just nu och dessa räknas som ‘korttidsterapier’ till skillnad mot psykoterapi som kan pågå i åratal..

De dysfunktionella tankarna är behandlingsbara, men inte hos de störningar som inte ens anser sej ha problem . De känns alltså inte som ett utomstående problem som drabbat dem, som t.ex vid social fobi. = min anmärkning). De känner att de ÄR såna och ska vara såna, även om de mår dåligt av det.