Ur DSMIV (DSM4), det diagnosticerings’instrument’ alla behandlare använder sej av, citerar jag:
”TVÅNGSMÄSSIG PERSONLIGHETSSTÖRNING: En genomgående upptagenhet av ordning, perfektionism samt mental och mellanmänsklig kontroll på bekostnad av flexibilitet, öppenhet och effektivitet.
Störningen visar sej i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder. Det tar sej MINST 4 av följande uttryck:
1) Är upptagen av detaljer, regler, listor, ordning, organisation eller scheman i sådan grad att själva meningen med aktivitetetn går förlorad.
2) Uppvisar en perfektionism som stör förmågan att genomföra uppgifter (är t.ex oförmögen att avsluta ett projekt eftersom egna överdrivet strikta krav inte är / blir uppfyllda).
3) Är överdrivet engagerad i arbete och produktivitet på bekostnad av fritidsaktiviteter och sociala aktiviteter (som inte handlar om ekonomiskt nödtvång).
4) Är överdrivet samvetsgrann, nogräknad och oflexibel i sina moraliska värderingar (som inte förklaras med religiös eller kulturell tillhörighet)
5) Är oförmögen att göra sej av med utslitna eller värdelösa saker som inte ens har något känslomässigt /sentimentalt värde.
6) Är ovillig att delegera uppgifter eller samarbeta med andra om de inte helt underordnar sej hans / hennessätt att arbeta.
7) Snål mot både sej själv och andra, ser pengar som något som måste sparas inför framtida katastrofsituationer.
8) Är stelbent och envis. ”
9) Svårigheter att visa ömma känslor (Slut citat)
——————————-
Den tvångsmässiga personen ser sällan själv att han / hon har några problem. Det är andra som är slarviga, oseriösa etc etc. En behandlingsallians kan därför vara svår att uppnå, om det inte är en behandlare som specialiserat sej på just den typen av störning (ar).
Om hur behandlingen går till för att lätta på personens inre bördor kan du läsa vidare om i t.ex ”Psykiatri 91”, som är en helt suverän fackbok för att förstå de flesta s.k avvikelser. Eller boken ”Kognitiv Psykoterapi i Klinisk Tillämpning”. Det går att googla in sej på olika störningar, behandling,prevalens (framtidsutsikter, ung).
——————————
När det gäller personlighetsstörningar generellt, så kan man ofta tycka att perrsoner i ens bekantrskapskrets eller i familjen, har någon av alla de störningar jag har skrivit om senaste tiden. Men man ska aldrig själv sätta diagnos på någon!.
Det jag skriver är en fingervisning. Inget annat.