3 Dagar På En Skärgårdsö och 4 Ormar – Rekord? // Kao

Bloggen ”Halloj Världen”(tror hon som skriver heter Helene) skrev om ett möte med en orm i vattnet när någon av dem simmade. Det är en obehaglig överraskning, även om man inte har ormfobi. Hur ska man veta om det är en snok eller huggorm när man bara ser ett litet huvud och en spelande tunga i vattnet? Då mindes jag följande:

—————

När min dotter var ca 4 år gammal var vi på Arholma, en underbar ö i skärgården. Roslagens. Jag hade tagit cykeln med mej på båten och vi hyrde ett litet gulligt hus där några dagar. Det är sagolikt vackert på ön och vädret var toppen.

Redan första dagen när jag skulle ta klivet från stugtrappen ner på marken låg en fet huggorm och väste åt mej på en sten ett par meter bort. Tror nästan jag vände i luften och for in i huset igen. Vad göra? Smög upp dörren. Ormen låg kvar. Jag rafsade åt mej en tallkvist som låg alldeles nedanför trappan och kastade mot ormen, som sakta ringlade bort. Dottern tittade fascinerat på scenariot.

Nästa dag var vi vid affären och handlade, nere vid vattnet och småbåtsbryggan. Så otroligt pittoreskt! Med dottern i släptåg skulle vi gå upp på en slät klippa en bit bort och kolla den sagolika utsikten över yttersta skärgården. Vi hann inte ta många kliv förrän en lång snok ringlade upp på klippan och väste hotfullt mot oss, max 2 meter bort. Än idag minns jag det stora rosa gapet och lätet. Vi sprang tillbaks till grusvägen…

På eftermiddagen cyklade vi via en skogsstig (dottern i barnsadel) till en badplats. Hade jättemysigt hela dagen. På vägen tillbaks började det regna lite och plötsligt ropade dottern: ”mamma titta, akta ormen!” Jag hann inte väja,  körde rakt över YTTERLIGARE en snok.

Vårt ekipage vägde ju en del, så jag stannade  några meter bort, vände mej om och såg hur ormen kämpade och slingrade sej med tillplattad kropp på mitten. Det var så äckligt och jag visste inte vad jag skulle göra. Efter en stunds överläggning med dottern, som pratade om PLÅSTER till ormen och jag förklarade varför det inte skulle hjälpa, åkte vi tillbaks till stugan. Glähhh! Det var såååå äckligt!

När vi skulle till båten efter några sköna dagar (förutom ormincidenterna) träffade vi givetvis på ännu en snok på grusvägen på vägen dit. Den låg och jäste i solskenet vid vägkanten. Jag tänkte att det här måste vara rekord. 4 ormar på 3 dagar, varav en fet huggorm.

Efter att ha talat med en fiskargubbe, medan vi väntade på båten, en riktig skärgårdsgöbbe som lagade nät och jag berättade om våra ormträffar skrattade han lite rått och överseende åt mej:

”I år är det LITE orm här, damen”, var hans svar ” de älskar Arholma och vem gör inte det?”

Ja, vem gör inte det?                                                    

(Bilder: Bing)

Här är ett supereffektivt vapen mot eventuella inkräktare i ett sagolikt vackert skärgårdslandskap 😉

6 svar till “3 Dagar På En Skärgårdsö och 4 Ormar – Rekord? // Kao

  1. Att möta orm i vattnet är något som jag också tycker känns obehagligt, även om jag som sagt inte har fobi.
    Annars var det en fin liten berättelse från det vilda skärgårdslivet! : )

    • Jag GILLAR ormar, men inte på det där viset.Har haft stora pyton- och boaormar runt halsen, kysst en kobra på munnen(giftig, men med hoptryckt huvud så den inte kunde hugga) i Asien osv osv. Gjort mycket både farligt och knasigt i mitt liv.

      Men att möta ormar oförberedd är inte heller min grej. ”Hupp! Vad gör DU här?” Eller vad säger man? Inte mycket. Man flyr. Jag trodde till slut det var ormar överallt (vilket det ju också var). Men jag vill se dem före de ser mej…..

      Ha en bra sommar
      Kao
      🙂
      Kao

  2. Var det inte vid Arholma man siktade ubåtar när det begav sig??

    Inger heter Halloj Världen =0)

    I min familj har vi haft närkontakt flera gånger, men vi känner igen båda arterna…

    Hemikramar ♥

    • @Hemimamma

      Det var det säkert. Det ligger ju så långt ute och strategiskt till.Visserligen nära Björkö på fastlandet, men ändå.

      Heter hon Inger??? Oj!!! Då måste jag ändra i min lista (tack för DEN hjälpen).

      Jo, du bor ju på det sättet, så det förstår jag. Jag har ingen ormnojja och det kan man ju inte ha om man bor så där. Bara barnen vet vad de ska göra och inte göra.

      Kaoskramar

    • @FRöken Jenny

      Jag har förståelse för att många har ormfobi. Men varför? Giftormar är inget jag heller vill stöta på i naturen när jag bara har sandaler på mej. Eller när jag plockar blåbär eller svamp.

      Men stora, kramgoa ormar då? Som inte är giftiga? 🙂

      OK. Jag önskar och ber att du inte ska stöta på några ormar i sommar på landet och önskar dej en underbar sommar.
      Tack. Nu har jag adressen till dej också….

      Ciao
      Kao

Lämna ett svar till Kao Holmstrom Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s