A-, B-, C- och D- människor – det nya allianssamhället? (Repris från 2010) // Kao

Förr fanns det ADEL, PRÄSTER, BORGARE och BÖNDER. Nu är det annat som gäller.

Aldrig har väl nästan alla haft det så bra i Sverige som under 70-talet, men nu rivs skyddsnätet ner. Skyddet för de som har det sämst ekonomiskt och socialt. Det fanns marginaliserade människor då också, men de var i minoritet. Nu tycks trenden vända ordentligt.

Numera finns det, som jag kallar det, FYRA GRUPPERINGAR, som jag väljer kalla A-, B-, C-, och D-människor. Här är min beskrivning av grupperna:

——————-

A-MÄNNISKORNA: De som är födda rika, eller de som arbetat sej upp till en förmögenhet som Ikess Ingvar Kamprad. Här finns politiker, generaldirektörer, Scandiachefer, Volvochefer, Telia- och Vatenfallchefer, politiker etc etc. Vi har de som har skaffat sej förmåner genom att ‘klia rygg’ och spelat golf och badat bastu ihop och på så sätt gett varandra otroliga löner och fallskärmsavtal och pensioner. Samt i vissa fall även upplysningar, som heter “insideraffärer“ och är brottsligt. Men det anser de här personerna inte att de sysslar med: de ‘diskuterar endast det ekonomiska läget.

Avdankade politiker och såna som klantat sej ordentligt, de som köpt gods och drar in miljoner i BIDRAG från EU i jordbruksstöd, ofta för att INTE odla men däremot hålla landskapet öppet. Här har vi också såna som blivit landshövdingar pga dåligt uppförande på riksdagsposter, en välbetald reträttpost. Generaldirektörer på statliga verk tillhör också denna grupp.

Dessa personer sitter alltid säkra och kommer aldrig behöva lämna A-människorna ekonomiskt och socialt. Det enda som hindrar dem, som de inte kan köpa för pengar är äkta kärlek och hälsa. Visserligen kan de gå före i sjukvårdsköer och betala stora summor för sjukvård i Sverige eller utomlands. Men liksom alla andra människor är de inte odödliga.

De kan också drabbas av depressioner som vem som helst. De är ju trots allt inte mer än människor. Även missbruk, men det märks sällan utåt eftersom de med sina pengar kan köpa sej privat behandling. Ofta utomlands. Här kan finnas incest och / eller våld mot barn eller partner, i samma utsträckning som hos B-laget men inte lika utbrett som i C- laget. Här döljs det mycket väl och man har advokater och andra proffs som täcker upp om det blir problem.

Även när det gäller deras barn. Brottslighet förekommer i form av insideraffärer och annat jag redan nämnt, men man ser sej själv inte som en brottsling i dessa kretsar. Barnen börjar ofta arbeta i familjeföretag eller hos vänner till A-laget och har ett utbrett kontaktnät för detta ändamål.

Självklart kan dessa personer vara hur trevliga och sociala som helst privat, som vem, som helst. Men i jobbet har de ofta medarbetare som håller ordning på dem och deras business och förser dem med den info de anser sej behöva och som skriver avtal om vilka löner och andra förmåner de anses vara värda. Många i A-laget har helt tappat greppet om vilka summor de egentligen tilldelas. De har stor makt.

—————

B-MÄNNISKORNA: Den största gruppen. Medelklassen, som tjänar bra med pengar, är välutbildade och har Volvo, villa och vovve. Jurister, civilekonomer, civilingenjörer, mediefolk, läkare, lärare, mellanchefer etc etc .De har oftast ingen större förmögenhet , de har stora lån på hus och kapitalvaror. Konsumerar mycket. Är mycket rädda om sin position och det de lyckats köpa. Prylar är viktiga.

Många arbetar hårt och många är mycket karriärsugna. Barnen har oftast mycket långa dagistider, vilket är ett ständigt dåligt samvete. Ändå fortsätter man i samma takt. Eller tävlar med de övriga dagisföräldrarna om vem som hämtar snabbast  –  en nästan omöjlig ekvation för en karriärmänniska som måste jobba heltid eller mer.

Eller också anställer man en person ur C-människornas krets, som trots att dessa själva har egna hem och barn att sköta, kan städa B-människornas hem och hämta deras barn på dagis och skola, handla mat etc etc. Om B-människorna anser sej ha råd med det. C-människornas tjänster är också avdragsgilla enligt RUT.

Ofta har B-människorna fullt upp med träning, möten och kurser och hinner sällan träffa sina barn. Många av dem kan man se med panik i blicken, filofaxen i ena handen och mobilen i den andra, skynda mellan möten, arbetet och andra sammankomster. Stress p.g.a detta kan få dem att gå in i väggen och bli utbrända. Detta inser de dock inte förrän det är ett faktum och att de snabbt kan hamna ekonomiskt i C-människornas sfär. Därifrån de jobbat sej upp, inte vill kännas vid och ofta föraktar genom att både säga det öppet och att rösta blått.

Många av B-människornas föräldrar är från arbetarklassen och har slitit hårt för att deras barn ‘ska bli något’ de själva drömde om men aldrig hade möjlighet att förverkliga i sina egna liv. När dessa föräldrar är gamla och sitter på ‘hemmet’ får de inte så ofta besök och B-människorna känner ofta stor skuld och skam p.g.a detta. Men de har inte tid! Tiden är den största bristvaran hos B-människorna. Även om de har hemhjälp.

Den bästa hjälpen mot skuldkänslor är att eliminera dessa genom att praktiskt ändra på rådande förhållanden, men det är också lite inne, lite ‘chict’ att säga att man besitter denna skuld. Man får oftast en klapp på axeln i sgtället för en spark i arslet.

B-människorna kan gifta upp sej i A-laget, men de kan också halka ner till C-laget. Det händer vid t.ex långtidssjukskrivning, oväntad plötslig arbetslöshet, skilsmässa, missbruk då fasaden spricker och allt rasar, vid just utbrändhet o.dyl.

B-människorna röstar politiskt ofta efter egen inkomst, vad som kan förbättra just DERAS tillvaro (som alla andra personer gör… eller?).  Det stora Kollektivet Svenska Folket skiter man i numera. Rädder sej den som kan! Sköt dej själv och skit i andra. B-folket kan ofta glida politiskt från rött till blått. Oftast i takt med att inkomsten höjs. Men om de hamnar i C-laget kan de ändra sej och rösta rött igen. Men här finns fortfarande många som röstar rött och håller fast vid det, oftast på (S) eller (MP).

En del av B-människorna har missbruksproblem. Våld förekommer men kan döljas bättre än vad det gör i C- och D-laget. Men det förekommer nästan lika frekvent som i dessa grupper. Brottslighet förekommer också. Förutom våld är det oftast bedrägerier och annat. Även stöld (BRÅ-rapport).

—————————-

C-MÄNNISKORNA: är en grupp som blir allt större och större. Här finner vi de mest lågavlönade, som oftast föraktas av delar av B-laget och av dessa kallas lata bidragstagare. Här finns de förtidspensionerade, de långtidssjukskrivna, de arbetslösa, de utbrända och de som glidit ner från B-laget av tidigare nämnda anledningar. Här finner vi också  de som städar hos A- och B-laget.

Många känner en stor hopplöshet och drabbas därför lättare av depressioner. Många äter lugnande eller antidepressiv medicin för att orka leva och många har det så dåligt ställt ekonomiskt att de alltid måste tänka på och oroa sej för det ska gå ihop. De tänker ständigt på pengar, som alla gör som inte har några eller precis får det att gå ihop varje månad.

C-människorna är också de som drabbas mycket hårt av alla nedskärningar och nya avgifter, höjda priser och det sönderslitna sociala skyddsnätet .

C-människornas barn är de som inte kan åka till Åre och åka skidor med klasskompisarna och får alltid höra att det inte finns pengar till det ena eller det andra. I C- laget kan hopplöshet och otrygghet ofta leda till konflikter och missbruk. Här är våld vanligast. Eller rättare sagt: här SYNS det, eftersom många i C- laget redan har Socialens, Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens ögon på sej. Om C-människorna utbildar sej och får ett bra arbete med god lön kan de långsamt glida upp i B-laget. Eller om de gifter sej med någon ur B-laget. För utbildning är det numera stopp för de flesta, såvida de inte gått ut gymnasiet en gång i tiden med höga betyg.

Brottsligheten är högst i denna grupp (BRÅ-rapport). Allt från misshandel och bilstölder till mord och rån. Desperationen är stor bland många. Ofta just p.g.a brist på pengar och att de inte kan bestämma över sitt eget liv som de i A- och B-laget.  De hamnar ofta i “Moment 22-liknande situationer” och har ständigt hotet över sig att bli utblottade och hamna i botten på C- laget, om de blir Arbetslösa eller sjukskrivna. Eller rent av i D-laget. De som oftast tar ett kliv ner dit är oftast frånskilda män med missbruksproblem. Men det finns även en del kvinnor.

———————————–

D-MÄNNISKORNA: är en grupp som också ökar oroväckande mycket. Det är de personer som helt har slutat bry sej. Det är de hemlösa, det är missbrukarna som supit eller knarkat bort hus och familj. De som förlorat allt.

Det är också en del av de psykiskt sjuka som samhället svikit och som inte kan behålla en lägenhet. De slängdes ut i samhället från institutioner som många av dem kände sej hemma på – rakt ut i en okänd värld på 80- och 90-talet under den s.k ‘Psykiatrireformen‘ . De antas klara sej själva, bara de får lägenhet och tar sina mediciner.

Men det fungerar inte alls som myndigheterna önskar och tillsynen och tryggheten för dem är urusel. Deras utbrott av ångest och skräck skrämmer grannarna och p.g.a det blir många av dem vräkta och ansluter sej till de hemlösa och Parkbänksfolket. De marginaliserade. De som lever på Frälsningsarme´ns soppkök, ligger i källare, portuppgångar och t.o.m i tält mitt i vintern. Många av dessa personer är farliga både för sej själva och för övriga medborgare. De levde inte alls upp till psykiatrireformens tankar om att alla skulle ut ur institutionerna. De är ju ingen homogen grupp, de är sjuka människor. Men det förstod inte politikerna – eller också struntade man i hur det skulle gå.

Om D-människorna någonsin glider på skalan, kan de hamna i C- laget. De som slutat med missbruk och kämpat i åratals för att få ordning på sina liv, fixat jobb, bostad och sin ekonomi kan rent av hamna i B-laget. Några har klarat det men de är inte många.

D- laget röstar oftast inte, för de tror det är meningslöst. De är svåra att nå eftersom de inte har fast adress och kan därför heller inte få någon valsedel eller andra myndighetspapper. De bryr sej inte heller om deklarationen eller vad Kronofogden vill dem. De har en typ av gemenskap som håller dem uppe. Olycksbröder och Olyckssystrar.

Våld och brottslighet är hög men inte högre än den är i C- laget (BRÅ-rapport). Oftast är det stöld, snatteri och oprovocerad misshandel.

————————–

Så detta är alltså det nya samhället där klyftan mellan de rikaste och de fattigaste aldrig i modern tid varit så stor som nu och värre blir det, enligt alla oberoende rapporter. Fler och fler blir arbetslösa och dessa förväntas att söka arbeten som inte finns.

Ska vi ha det så här?

 

 

 

14 svar till “A-, B-, C- och D- människor – det nya allianssamhället? (Repris från 2010) // Kao

  1. NEEEJ!!! Vi skall inte ha det så här – men, HUR SKALL VI GÖRA FÖR ATT FÅ STOPP PÅ VANSINNET.
    Vi är många 40-/50-talister som kommer *ihåg* MBL-tjafset, jämställdhetsdebatter och anställningstrygghet. Hade du bara fått ett jobb behövde du inte bry dig, ingen kunde ”sparka” dig ändå. Det fanns människor som skröt i TV om hur skickliga dom var på att lura socialkärringarna och att det bara var att gå dit å hämta mera pengar. Tänk vad många som hade jobb inom socialen och arbetsförmedlingen. Varje arbetslös (läs arbetsskygg) hade sin egen lilla gulletant/gubbe som besökte dom på arbetsplatser, de korta tillfällen de inte hade hunnit hitta på någon anledning till varför de inte inte jobba just där på det jobbet som AF hittat åt dom. (Jag såg åtskilliga på min arbetsplats, ett statligt verk).
    Nej, som sagt pendeln slår lika långt åt båda håll – måtte vi vid gud nått botten på den här svängen.

    Tänk om vi kunde börja PRATA med varandra, för jag tror faktiskt det är mångamånga som tycker likadant, då kanske vi kunde gå samman, bråka, skrika, vara besvärliga, strejka, protestera, synas, vara obekväma. Är vi många så hörs vi – och hemska tanke, tänk om de andra A-människorna i Europa hör och ser att det lilla gulliga, fina, duktiga ”världfärds-SVERIGE” bara är en enda stor FASAD och falsarium.

  2. @ FRUN
    Tack för din utförliga kommentar.
    Visst fanns det snyltare då liksom det finns arbetsskygga snyltare idag också. Men problemet är att Alliansen har gjort det till sin verklighet att ALLA som är arbetslösa eller långtidssjukskrivna är lata och arbetsskygga! De kastade sej som hungriga vargar över den vetskapen att såna existerade och plötsligt var alla snyltare, som bara ville leva på bidrag.

    Jag tror att den stora undersökningen man gjorde då visade att knappt 3% utnyttjade systemet för att slippa jobba. Det kan inte vara kul att sakna arbetsgemenskapen på en arbetsplats och att leva ekonomiskt jäms med rumpan varje månad. Aldrig kunna göra något extra. Aldrig ta semester och åka någonstans.

    Men sen finns det också människor som inte har den minsta förmåga att ta för sej, att ens veta vad de vill göra och kan göra. Det är som man måste leda dem till vad de ska göra. En vuxen som är som en slö tonåring. De har inget emot att jobba, men verkar behöva ledsagning med allt. Initiativlösa. Tröga. Orsakerna till det kan vara många. Såna har JAG träffat inom vården, där jag jobbat största delen av mitt liv. Det är nästan som att jag vill ge dem en spark i ändan och skrika :”Tänk själv”.

    Jag tror och vet att det förekommer många diskussioner på alla möjliga ställen på nätet och ute IRL. På min lista längst ner i vänsterspalten finns många av de som verkligen GÖR något. Tror att det kommer ett läge då folk har fått nog och då kommer det bli stora demonstrationer och strejker, det du skriver.

    T.o.m medelklassen (B-människorna) tycks ha fått nog nu, de med alla sina lån, tjusiga bilar, villor de tror de äger men det är i själva verket bankerna somm äger folks prylar. Kan man inte betala åker man ut. Måste vara ett helvete att dagligen kolla räntan och räkna ut hur de ska klara att äta annat än ‘radhusbiff’ när räntan stiger. Vilken uinre stress!

    Precis som du skriver är allt en potemkinkuliss och de ‘pengar’ som är i rörelse i landet finns oftast inte i verkligheten. Så var det med Grekland och så kommer det bli med land efter land nu i Europa. Jag är glad att jag sa NEJ TILL EU, känner mej inte medskyldig till den här soppan. Vi kommer få det vääääldigt jobbigt i Europa inom en snar framtid.

    Våra barn fick en smärre chock då de klev ut med studentmössan på huvudet och trodde på att ‘framtiden är vår’, när d eupptäckte att det varken finns bostäder eller arbeten med löner så de kan klara av att bo själva. De är ju icke önskvärda, om de inte har föräldrar i A-Klassen som köper en bostadsrätt i innerstaden i Sthlm åt dem och ger dem ett arbete på sitt företag eller advokatkontor, betalar deras utgifter under studietiden så de kan gå ut skuldfria i livet, glida på en räkmacka. Den möjligheten finns ju inte för C-folkets barn. Då ska det vara mycket målmedvetna ungdomar som har en plan, ett projekt som de genomför.

    Jag känner en ung tjej från Afrika, invandrare med sjal, som bodde i ett invandrartätt område med hög arbetslöshet. Hon ville absolut bli läkare, men betygen räckte inte. Men envisheten drev henne till att söka till läkarlinjen i Southhampton i UK – och nu läser hon på 3e året. Det kallar jag drive 🙂

    Kao

    Nu är det Afrikas tur att få växa och frodas, tycker jag. Det vore inte mer än rätt…..

    Kao

  3. Ping: Förr fanns det « skvitts

  4. Jag har det bra, med det menar jag, vi som är friska, har en tillsvidareanställning, inte bara ett arbete att gå till, utan en tillsvidareanställning, Det är väldig stor trygghetsskillnad på att ha en tillsvidareanställning, istället för att ha 0-24 jour 7 dar i veckan på mobilen, ifall bemanningsföretaget skulle ringa.
    Just vi får aldrig glömma att vi kan hamna i den C-klass, som är närmare än vad många av Det Sovande Folket vill tro.
    Jag blir lika förundrad varje gång jag pratar med människor om den politik som råder idag. – Det är moderaternas fel, säger man . Och jag svar emot, – Det är inte moderaternas fel, det är Det Sovande Folkets fel. Reinfeldt har gjort precis det han lovade. Dom svaga och sjuka skal betala mitt jobbskatteavdrag, helt enligt det vallöfte som alliansen gick till val på 2006 och 2010.
    Någon månadslön extra har jag dock inte lagt märke till. Jag har fått mer i plånboken, som genast försvinner till dolda skattehöjningar. Summa summarum av jobbskatteavdraget för den anställde inom sjukvården som Reinfeldt så gärna pratar om är kanske en hundralapp mer, men den försvinner genast till dyrare receptfria mediciner, höjda egenavgifter osv.
    Jag kopierat detta och länkar till detta inlägg i mina kommentarer på AB, om jag får. Det är en suverän beskrivning av det Nya Sverige som växer fram.

    • Klart du får kopiera.
      Det skrämmer mej att folk är så tröga att de inte begriper att även de själva kan hamna i trångmål. Se bara på de drygt 800 personer som nu blir arbetslösa när företaget EXPERT går i konkurs. Då undrar jag om Reinfeldt kallar även dem ‘slöa och lata’, näör de mister sina arbeten. Man kan heller inte söka arbete effektivt när man redan HAR ett arbete. Man kan ju inte sitta på jobbet och söka ett annat. Det problemet har min dotter just nu…hon vill byta jobb, men är fast i arbetstider som hindrar henne från det.

      Och visst: skattesänkningarna måste ju tas någonstans ifrån – och det blir ALLTID de fattigaste och sjuka som får betala priset. Som du skriver: med försämrade subventioner, med höjda avgifter här och där.

      Kao

  5. Ping: A-, B-, C- Och D-människor? Repris från 2010 // Kao | kaos nya lya

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s