Då Var Jag Också Nära Att Dö….Men….(Del 2 av ”Nära Döden”) //Kao

(Bild: Bing)

Som jag skrev i ett tidigare inlägg var jag ett par centimetrar från döden i Thailand. Men det här handlar om istappar, större än den på bilden.

Jag kom gående på en av stans största gator. Det var för några år sedan. Av någon outgrundlig anledning saktade  jag in stegen framför ett stort affärsfönster, troligen en sportaffär av något slag, med en massa vita gympaskor i skylten. Helt ointressant för mej.

Men varför stannade jag upp i stegen och tittade in i skylten ändå? Den halva sekunden jag saktade in stegen räddade mitt liv, för alldeles  mitt framför näsan på mej rasade en istapp  i 4-5-kilos storlek. Tjock och spetsig.

Folk hoppade åt sidan när den smackade i trottoaren med en väldig smäll. De andra klarade sej också med en hårsmån, chockade. Ingen varningsskylt fanns. Hade jag inte stannat upp i farten jag hade i stegen,  hade jag fått istappen i huvudet. Jag brukar ju gå ganska nära husväggarna, men det gör jag inte längre….

Inte heller denna gång var det meningen att jag skulle dö. För får man en sån istapp  i huvudet är det ju kört. Det har hänt flera gånger att folk har dött av fallande istappar. Säkert inte bara i min stad. Även om den skulle vägt så lite som ½-1 kilo från den  höjden  hade jag (man) inte överlevt. Eller också blivit mycket svårt skadad.

Varför fick jag nåden att leva även denna gång?

Har du varit så nära döden någon gång? Varför tror du att du klarade dej?

 

12 svar till “Då Var Jag Också Nära Att Dö….Men….(Del 2 av ”Nära Döden”) //Kao

  1. – Läste nyss Jon Krakauers ”Tunn Luft” om de fyra expeditioner som i maj 1996 besteg Himalayas topp och då 8 personer dog. Fruktansvärt bra bok. Du hela tiden är ett hjärtslag från döden, det insåg jag, såg jag in i, greppade jag.

    – Döden skrämmer mig inte.

    • @ Portolanseglaren

      Har inte läst boken men den låter bra. Visst är vi hela tiden ‘ett hjärtslag från döden’. Mycket bra uttryck.

      Döden i sej självt skrämmer inte heller mej. Det är mera SÄTTET att dö på som skrämmer mej: att bli liggande i min egen skit på ett sjukhus, senil och ingen kommer och hjälper mej, ingen förstår. Ingen bryr sej. DET är jag rädd för. Sen att de dessutom låter mej dö ensam. Bättre de lägger mej i en vacker skogsglänta eller på en bergstopp att dö, i så fall.

      Nyligen dog en bekant på bästa tänkbara sätt: på sitt sommarställe i en hängmatta i solen med en god bok i näven. Mitt i livet.

      Ciao
      Kao

  2. Jag tror att det är våra skyddsandar, som hjälper oss i sådana farliga situationer. Och säkert i andra situationer också. Jag har inte varit nära döden på det sättet, d v s i en olyckssituation, men på ett annat mystiskt sätt. T o m två gånger. Jag fick lymfkörtelcancer, Dr Hodgkins lymfom för många år sedan. Av professorn som opererade mig fanns det nog inte mycket hopp om överlevnad. Döm om min och alla de läkares – som fanns kring mig vid den sjukdomen – förvåning försvann tumörerna en efter en. Utan att någon behandling sattes in. ”Det här kan vi inte förklara, sade de”.

    Sedan har jag varit över ”på andra sidan” en gång till. Då stod mitt hjärta stilla och jag hade en del underliga förnimmelser då. Även då kom jag tillbaka – mirakulöst nog – till livet igen.

    Ja, varför klarade jag mig? Jag tror, att jag hade väldigt mycket kvar att uträtta i livet. Ett enormt stort inre arbete, som har pågått i många, många år. Det har varit väldigt utvecklande. Precis det som vi är här på jorden att göra.

    Kramar från Trollgumman!

    • @ Trollgumman

      Det var fantastiskt att du klarade dej från lymfomet! Jag vet att sånt hänt förr då läkarna
      kliar sej i huvudet och inte alls begriper hur det har gått till när patienten tillfrisknat i.st.f att dö…..

      När hjärtat har stannat händer konstiga saker och det finns många som berättat samma sak som du och tunnlar av ljus o.s.v. Det finns också både naturliga och vetenskapliga förklaringar på dessa fenomen. Återigen får jag gratulera till din överlevnad den gången också, så att vi får ha dej hos oss nu :-).

      Men jag tror inte på skyddsandar. Jag tror på en enda ande: Den ande som bor i det jag kallar Den Högre Kraften. Vissa kallar den Gud. Men min ‘Gud’ kräver inte att vi ska underordna oss en herde(präst) och att vi är dennes fårskock. Heller behövs inga speciella byggnader för att få närmare kontakt.

      Finns mycket att säga och diskutera om den saken, men man känner det man känner. För mej kom känslan och förtröstan före tron, inte tvärtom.

      Kramar från Kao

  3. Oj…. jag har skrivit ett flertal gånger i min blogg om gånger jag varit en hårsmån från döden… och jag ÄR nog rädd eftersom jag älskar att leva…

    Hemikramar ♥

    • @ Hemimamma

      Jag vet ju mycket av vad du gått igenom, otroligt, och det är skönt att ha dej här.

      Men att INTE vara rädd för döden är INTE detsamma som att inte älska livet. Det är just där frågan om TRON kommer in och det är en sak man kan diskutera längre än jag orkar skriva för tillfället.

      Ha en underbar helg
      Kaoskramar

  4. Nog har jag varit nära döden några ggr och haft några hjärtstillestånd.
    Det var inte min eller din tur,för vi skulle uträtta mer här,för andra
    och oss själva, att lära av.

    Himla tur har du haft dessa ggr och jag är glad att du finns här.

    Kram/Pluppisen

    Ps:varför kommer man till nån Sidelinja när man trycker
    på ditt nick i kommentaren *kliar mig i huvvet*

    • @PLUPPA
      HJÄRTSTILLESTÅND??? Herregud! Ja, du har då verkligen råkat illa ut, men att du haft ‘några’ såna, det visste jag inte. Vilken tur att du överlevde!

      Troligen är det väl som du säger och som jag också tror: Vi har saker kvar här på Jorden att uträtta. Därför lever vi trots allt 😉

      P.g.a att jag inte exporterade ett enda dugg från AB så kom ju heller inte mitt förhållande med psykopaten med. Det hade kanske varit värt att spara, nu när det tillkommit nya läsare.

      Hamnar du hos den norske tömten som snodde mitt namn, tydligen bara för att jävlas eftersom han aldrig använder det till något någonstans på sin fula blogg, när du klickade på nicket? Andra har berättat samma sak…. Ska jag behöva byta namn för att den där dumme jäveln snott namnet?

      Fick du nåt besök i helgen och har du haft det bra hos A och hans mamma?

      Kramar
      Kao

  5. ja du. Våran tid är utmätt. Jag vet det! Har själv levt ett liv med många situationer där det kunnat gå väldigt illa. Min son skulle ha dött, om inte ett mirakel hade skett och han landade efter ett fall på tio meter, på alla fyra…

    vi vet egentligen väldigt lite. Men det är som du säger, en nåd att få leva, ja överleve det här jordelivet… 🙂

    … en fråga! Istappar i Thailand är väl inte vanligt förekommande eller?

    Ha det så gott vännen… kramar om… Queenia

    • @ QUEENIA
      Jag tror inte alls vår tid är ute (fatalism, ödestro). Vi kan hela tiden påverka vad vi gör, göra avsteg och plötsliga reaktioner kan få oss att göra annat än vad som var tänkt.

      Jag vet ju vad du gick igenom med din son och hans pappa, jag ser det som MENINGEN att ni skulle leva. Inte att ÖDET styrde det hela.Vad är i så fall ödet som har sån makt att bestämma över liv och död att detta väsen kan bestämma vår dödsdag?

      Jag skulle bli deprimerad om jag visste att jag hade en speciell dag då jag ska dö. Då kunde jag ju inte påverka någonting i livet och vad jag än gjorde så skulle den där dödsdagen och det som hände mej i livet vara omöjliga att komma ifrån.

      Istappar i Thailand är nog ovanliga, ja:D men detta hände i Stockholm. Förra inlägget var i Thailand.

      Ha det gott du också, var rädd om er.
      Kaoskramar

  6. Japp,3 eller fyra.
    Jaa,jag tycker för det mesta om att leva 😉

    Synd att du inte sparade nåt från bloggen!

    Jaa,jag hamnar hos honom och fattade ju ingenting,för
    så har det inte varit förut. Dessutom är ju inte era namn
    exakt lika,så WP borde kunna göra nåt tycker jag!

    Besöket kommer imorgon(idag) söndag och iväg till A
    och hans mamma ska jag inte riktigt än.
    Meddelar när jag är hemma igen och när solen har tänkt
    att lysa på staden min 😉

    Kraaam

    • @ PLUPPA

      Otroligt! Ditt liv är meningen att fortgå, för du har så mycket gott kvar att uträtta i livet.

      Jo, vissa saker skulle jag velat sparat. Bl.a berättelsen om mina 1½ år med en psykopat är en av dem. Igår träffade jag en vän till honom som började pratat om gamla tider, trots att jag sa att jag inte ville prata om psykot flera gånger. Men han malde på så till slut blev jag arg och röt till ordentligt. Då fattade han och bjöd mej på en öl 🙂
      —————-
      Här lyser solen. Enstaka moln, men de är tunna och ljusa. Du får ha det så bra idag(söndag) med vännen. Vi håller kontakten som vanligt, vi drar inte ut den….:-)

      Kaoskramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s