Min Dröm Som Var Verklighet – Jag Var 13 år då // Kao

I skolan hade jag två skolkompisar, systrar, varav den ena gick i min klass. Båda var skygga och tittade alltid ner i golvet. Vågade sällan möta någons blick och jag fattade inte varför. Å andra sidan var jag för ung för att begripa. Jag visste också vilka som var deras föräldrar, eftersom jag hade varit hemma hos dem. Deras pappa gav mej mycket dåliga vibbar. Jag var inte rädd för honom, men obehaglig var han. Mamman och döttrarna talade alltid om för honom vilken nolla han var…

Tills jag drömde en konstig dröm: Jag var i drömmen i ett friluftsområde utanför min stad. Ensam. Plötsligt dök den äldsta av systrarna upp på en cykel. Hon vädjade till mej att inte döma hennes pappa. Sen cyklade hon iväg. Jag gick i samma riktning, konfunderad.

Efter en stund kom jag till en större glänta i skogen, där flickornas pappa stod i ett hav av cyklar som han skulle sälja. Han mekade med cyklarna och jag märkte att han blev lite besvärad av mitt besök. ‘Varför säljer han cyklar mitt i skogen?’ tänkte jag.

Han sa att jag inte skulle döma honom – och jag fattade inte varför han sa så i drömmen. Genom hans kropp gick konstiga – liksom konvulsioner, eller ryckningar. Hela hans kropp liksom bågnade. Han drack brännvin ur en flaska. Jag tyckte det hela var jobbigt och ville gå därifrån men han vädjade till mej att vara med i ‘hans klubb’ men jag nobbade och gick strax därifrån. Utan att fatta vad han menade med ‘klubb’.

Sen var jag i drömmen plötsligt i deras lägenhet.  Han satt i en fåtölj. Mamman pysslade i köket. ”Var är NN och NN”? frågade jag. ”Kolla i deras rum”, fick jag till svar. Jag gick in där och båda flickorna låg nakna på överkasten och blod rann från deras underliv. När jag frågade vad som hade hänt svarade de att det ‘är helt naturligt’.

Där slutade drömmen. Men en kort tid efter min dröm (som jag hade drömt flera gånger tidigare) hamnade pappan i fängelse för övergrepp mot sina 2 döttrar. Mamman och flickorna flyttade till annan ort. Jag vet inte vart. Jag såg dem aldrig mer. Och mina dröm slutade återkomma.

Tycker det här var väldigt konstigt eftersom jag inte är en synsk person och heller inte är särskilt intresserad av paranormala företeelser. Särskilt inte som 13-åring.

Vad tror du att det var som hände? Hur kunde jag drömma denna sanndröm om och om igen? Jag glömmer det aldrig.

 

Annonser

9 svar till “Min Dröm Som Var Verklighet – Jag Var 13 år då // Kao

  1. Jag tror att du såg mer än du kunde ta in. Kanske rent av någon av flickorna försökte säga något. Men du var ett barn och förstod inte signalerna du fick. När jag tänker tillbaka på min barndom förstår jag att jag sett och hört saker som jag då inte kunde tolka. Men jag tror vår hjärna bearbetar mer ”vuxet” och tar in det undermedvetna.

    • Det är så även jag har tänkt. Jag visste.men kunde inte fatta. Därför drömde jag i stället. I drömmarna fick jag något slags svar som bar lättare att förstå.
      —–
      I (över)vuxen ålder har jag haft andra drömmar som också visat sej vara sanna. Då har jag inte tyckt det var konstigt, men däremot smått skrämmande. Fick senare svart på vitt att jag hade rätt. Tror du vet vad jag menar. Diakonen i min församling förstod direkt och skulle komma hit, men jag avstyrde det av olika anledningar som jag inte kan dra här och nu.

      Efter intensiv bön och meditation, och sen jag tog bort 2 av 4 religioner från mitt sovrum, blev det bättre till att slutligen försvinna helt. idag finns inget kvar av detta, eftersom jag har fått det bekräftat, att det var som jag hade drömt. Har berättat detta för dej förut.

      Kao

  2. -Sorglig historia. Skulle vad gäller din dröm gissa att ditt omedvetna mer fritt än ditt medvetna laborerade med de ledtrådar du snappat upp. Du förutsade inte inte framtiden i drömmen, med andra ord, så ”sanndröm” är inte vad det handlar om, enligt min gissning. Sen kan alltid minnet spela en spratt, alltså i vilken tidsordning saker och ting har skett kan förväxlas. Sådant stör åtminstone mig då och då, ändå är jag inte lastgammal.
    Intressant sedan denna dubbla natur vi har i form av undermedvetande-medvetande.

    • Tror också det är så. Man har på något sätt alltid svaret inom sej. Har jag märkt. Och det gäller inte bara mej. Tror de flesta har det, men kanske inte just drömmer om det.

      Minnet är ett mycket intressant sinne. Men hur ska en forskare veta mer om minnet och det för- och undermedvetna än andra människor? De har ju själv samma tankegods som vi andra. Jag tror vi får våra svar på allt någon gång i livet (eller i döden), men just när det sker är höljt i dunkel. I alla fall för mej.

      Tack för din intressanta kommentar.

      Kao

      • Jag blir glad och hedrad över vad du skriver och jag hoppas innerligt att du blir kvar på bloggen.

        Annars skulle det bli ett stort svart hål som ingen annan kan fylla, och jag skulle sakna dej väldigt mycket. Så VAR KVAR!

        Jag vet att många andra tycker detsamma, men allt har blivit så märkligt sen vi tvingades lämna AB-bloggen.

        Där hade man sina vänner och vi spreds åt alla håll när AB lade ner bloggen. Som ett försök att splittra oss politiska bloggare för de tjafsbloggare som skriver där nu?

        Kram
        Kao

    • Jag oxå. Min sensibilitet har dessutom blivit mycket starkare de senaste 7-8 åren. Ibland törs jag inte berätta för folk, men nu gör jag det ändå. Det är inte bra att berätta sånt här för fel människor…
      Kram t-baks.
      Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s