Har Du Problem Att Ha Tid Med Dina Barn – Och Din Karriär? // Kao

Jag förundras och förskräcks över att  föräldrar tycks ha så svårt med sina barn här i livet. Särskilt verkar barnen vara mer problem än till glädje och samvaro.

Att två föräldrar tjafsar om hämtning och lämning på dagis och prioriterar jobbet är ofattbart för mej. Varför måste båda jobba heltid? Tycker att man kan dra ner på sina karriärambitioner och fritidssysselsättningar, för baren är det viktigaste i livet – eller BÖR vara det. Varför skaffar man annars barn? Är de en statussymbol? Det är ett evigt gnäll om tidsbrist.

Eva Rusz skrev vad jag anser vara helt rätt: Sätt inte barnen på dagis före två års ålder.  Var med dem i tanke och handling  och offra statusprylarna. De flesta har nog både råd och tid till det.

Jag var ensamstående sen  min dotters föddes. Eftersom jag var ensam med min dotter tvingades jag tyvärr sätta henne på dagis vid 1½ års ålder. Tack och lov tyckte hon det var kul och spännande. Men hade jag haft möjlighet hade hon fått vara hemma med mej ännu längre.

När hon blev större och klarade sej själv i högre grad – DÅ pluggade jag vidare.

Vi bodde trångt och jag jobbade 65% natt när hon var liten. Jag var lågavlönad, dessutom.  Jobbade ju inom vården! Det var tufft, men det gick. Vi hade mycket tid tillsammans ändå. Varför fungerar det då inte för TVÅ föräldrar, kan jag undra.

 

Man kan inte både ha kakan och äta den.

Annonser

9 svar till “Har Du Problem Att Ha Tid Med Dina Barn – Och Din Karriär? // Kao

  1. Mina barn hade förmånen att vara hemma tills de var 5 och 9 år, mormor ställde upp och passade för jag jobbade deltid åren innan stomioperationen. Andra barn var hemma i kvarteret också, så det funkade. Frågan är : Om man inga val har, ska man avstå att skaffa barn då ??? I yngsta dotterns fall tjänar maken inte så bra, men de delar iaf på föräldraledigheten och det fungerar jättebra.

    Trevlig helg !

    Kram

    • Du har lyckats bra. Dessutom mormor som ställde upp och då är det ju helt ok. Hon är ju ‘mammas mamma’ och ingår i släkten och ger trygghet.

      Val? Visst har man val! Det har man alltid, vad det än gäller. Man kan välja mellan karrriär och barn, medan de är små. En fråga om prioritering.

      Det är min fasta övertygelse, min åsikt. Men jag säger inte att jag har rätt för det. Jag äger inte den ultimata sanningen. Men ur de små stressade barnens synvinkel tycker jag att jag har rätt.

      Tycker din dotter och hennes man verkar göra det bästa de kan ur barnens synvinkel – och barnen MÅSTE vara viktigast. Vad får vi annars för framtida vuxna, ångestfyllda och känns bara som de varit i vägen hela tiden?

      Tack för din fina kommentar.

      Kram
      Kao

  2. -Bortsett från Eva Rusz, som mest verkar ge orakelsvar. Barn kan vara små kravmaskiner, skickliga på att hitta förälderns svagheter och utnyttja dem för att få sin vilja fram. Ett barns krav måste inte skilja sig från vilken egoistisk vuxen som helst. Det bor en Carl Bildt i varje parvel.
    Det heter: Det är inte vad du säger som dit barn lär efter, utan vad du gör. Så var god och hjärtlig och lyssnande, hjälp de svaga och så kanske du får barn som blir som du.
    Så tänker jag efter ditt inlägg, som alltid godsinta och därför läsvärda.

    • Barn är små skitstövlar, likt t.ex Carl Bildt. Visst. Men det är vår förbannade plikt och skyldighet att lära dem hur man beter sej mot andra människor. Men det kan man inte göra om man som föräldrar är så upptagna av sina karriärer och är frånvarande i den lilla tid man har med sina barn. Då växer de upp till egoistiska monster – för att de inte vet annat – och för att skydda sej mot världen. Det är ju inte så vi vill ha det. Eller hur?

      • Det är just det jag vill få fram, även om jag inte lyckades så bra. Det naturligaste i världen är att ta hand om sina barn. Inte att se dem som problem för att själv göra karriär. Det finns alltid tid i livet att göra karriär, men barnen måste få sin tid.

    • Hade jag haft en karl när min dotter var liten skulle jag krävt att vi båda jobbade 75%. Hade man möjlighet att flexa kunde en av oss börja kl.7.00 och den andra kl.9.00. Då hade dagisbarnen haft oss hemma, vi föräldrar hade haft tid för varandra och när barnen blev så större kunde vi jobba lite mer. Men varför ska man jobba 100% båda två när man har barn i skolåldern? Man får rätta mun efter matsäcken. Om man inte köper för mycket prylar och bor för stort och dyrt har man även råd med semester. Det kan jag skriva under på. Man kan inte bara räkna på pensionen som kommer 40 år senare….

      Ciaociao bella!
      Kram

  3. I’ve been exploring for a little for any high quality articles or weblog posts in this kind of house .

    Exploring in Yahoo I eventually stumbled upon this website.
    Studying this info So i am satisfied to express that I’ve an incredibly good uncanny feeling I found out
    exactly what I needed. I so much definitely will make sure to don?t fail to
    remember this site and give it a look on a constant basis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s