Balkongbetraktelser, Oktober 2012

(Bild: Privat. Höst i parken)
 
I natt var jag klarvaken som vanligt. Men man får inte deppa ihop för det. En hel del finns ändå att se, när man som jag står på balkongen för att ta mej ett bloss då och då.
 
Bara en och annan bil kör på gatan. Mest taxibilar och jag ser  månen som dyker upp bakom molnen mellan varven. Varför så lite bilar? Visst ja. Hade glömt att det är städgata i natt men blir snabbt påmind då jag hör städbilen komma. Den dyker upp runt hörnet nere i backen med sin ilsket roterande , stora runda borste som slukar allt i sin väg. Med en elegant sväng rundar den de felparkerade. Den lilla bilen stönar och gnisslar och lämnar efter sej en liten våt rand och en ren gata och försvinner uppför backen. Det blir tyst.
.
 De kvarglömda bilarna lappas av p-nisse och hans gäng som kommer en stund senare. Jag hör att de pratar, men inte vad de säger.
 
Aldrig under alla dessa år jag har stått här i natten har någon sett mig. Ändå är jag ingen tjuvtittare.
 
Det är tyst och lugnt igen. P-nisse har åkt. Men strax bryts tystnaden åter.  En taxibil med ett överförfriskat par stannar utanför  det jag kallar ‘bushuset’ snett emot. Där står också en blå container och jag ser parets huvuden och överkroppar bakom den. De verkar osams. Kvinnan skriker åt mannen, sen försvinner han plötsligt bakom containern och jag förstår att han har ramlat. Efter en liten stund poppar hans huvud upp igen och paret tar sej mödosamt uppför trappstegen till sin port.
 
Åter tyst, ja förutom tickandet från trafikljuset nere i hörnan, förstås. Det kör sitt eget race dygnet runt, som om det gick osynliga andar över gatan.
 
Sirener. En polisbil  tätt följd av brandkårens tre utryckningsfordon far förbi på stora gatan, sen försvinner ljudet i fjärran. I stället dyker det upp tre unga killar, den ena bär på en skateboard. En av killarna kissar i buskarna alldeles nedanför mitt fönster, han vinglar betänkligt. Många har kissat i dessa buskar under årens lopp. Några har till och med fallit in i grenverket på fyllan, en fick med sej postens gråa låda för tidningar i fallet. Men det var ett par år sen.
 
Småfåglarna, som sitter på taken men inte syns, börjar kvittra vid 3-4-tiden.
 
När jag är ute vid 5-tiden har  de större fåglarna redan dykt upp. Skatfamiljen som bor i ett annat buskage, sträcker på sej och luftar vingarna. Måsarna kommer in från skärgården och letar mat på gatan utanför restaurangerna mitt emot. En och annan duva. En kråka sitter på lampvajern alldeles utanför mitt fönster. Den hackar på en liten träbit som den har mellan sina fötter. Kollar lite på mig. Jag tittar tillbaks. Efter en stund flyger den iväg och låter träbiten falla till marken.
 
Nu var det ett tag sen jag såg mannen i den grå rocken, som brukar plocka burkar ur papperskorgarna på natten. Jag kommer på mej själv med att undra var han är och hoppas att han mår efter omständigheterna väl. Blir lite orolig. Han är ett nästan nödvändigt inslag i gatubilden och jag saknar honom faktiskt, även om jag tycker det är hemskt att någon enda människa ska behöva plocka burkar för att överleva på en usel pension.
 
 Klockan 6.30 har trafiken kommit igång och jag går och lägger mej för att sova.

26 svar till “Balkongbetraktelser, Oktober 2012

  1. Fin betraktelse och faktiskt rätt att lägga in åsikter, enligt min mening.

    Burkplockaren kanske behöver plocka burkar. Med all sannolikhet. Men vi hade ett originalför många år sedan, som blev berömd. Evert, hette han och är död nu sedan ganska länge.

    Evert hade ett bra jobb, fru och barn. Men han var ytterst sparsam med sina pengar. Inte för att han behövde det, men för att han inte kunde låta pengar bara gå honom förbi, så började han plocka burkar på väg till jobbet och på väg hem. Allt tidigare gick han hemifrån och allt senare kom han hem igen. Allt fler burkar pantade han, allt mer pengar blev det och allt mindre spenderade, till exempel på kläder.Till slut gick han i trasor, allt medan bankkontot växte. Omkring 1974 hade hade han 400.000 på banken enligt en mycket säker källa.

    Frun skilde sig och Evert sa upp sig från jobbet och satsade allt på sina burkar. I hamnen bodde han under en presenning. På fötterna hade han tidningspapper och plastpåsar och framför sig sköt han en kundvagn med dagens skörd. I papperskorgarna hittade han både halvätna korvar med bröd och mos, som han åt, slattar med coca cola som han drack. Och bankkontot växte.

    Kommunen ordnade en billig omodern lägenhet åt honom, något annat kunde han inte tänka sig. Men så kom han på en idé. Han hyrde ut lägenheten och flyttade till hamnen igen. Då fick han en ny lägenhet och soc betalade hyran för att han skulle bo där och inte hyra ut den också.

    Hälsan for illa och Evert blev ju äldre. Han togs in på hemmet och där dog han, nästan rik som ett troll.

    Evert blev stadens stora original. GT gjorde ett reportage som gick ut på att vanligt folk på stan skulle göra en liten teckning, vad som helst, bara sin egen lilla personliga teckning. Folk tyckte det var roligt och många kladdade ned en teckning. Och där kom ju Evert. Tillfrågad om att rita en teckning svarade han kort:”Ja, för femtio kronor!” Han var den ende som ville ha betalt. 🙂

    Evert är ju självklart ett undantag, men sådana finns. Liksom den svarte mannen som plockade tomburkar för att få pengar till att kunna åka hem och gifta sig. Men, tyvärr, det blev aldrig så. Han gick bort för några år sedan i AIDS.

    http://solidaritetstanken.wordpress.com/2011/03/30/en-dag-pa-stan-2011/

    Kram!
    /Skvitt

    • Tack för berättelsen om Evert. Men en sån som han har jag inte så mycket till övers för. Mest pga att han borde fått hjälp med sin maniska samlarmani av soc och psyk, troligen handlade om det senare eller både och. Eller tvångssyndrom. Han hade ju både pengar och familj, som han dessutom offrade för att få fortsätta med sitt gnetande! Har en tvångsneurotiker i släkten och det är överjävligt för alla som står honom nära, även om han inte samlare. Du vet ju hur en med tvångsmässig p-störning fungerar: de är svårbehandlade, dessurtom eftersom de aldrig kan se att det är fel att vara ‘ordentlig, noggrann och skötsam’…

      I min stad hade vi en tant som tiggde och spelade klarinett i centrum i många år. Klädd i trasor. I själva verket bodde hon i den rikaste stadsdelen (bytte töj på vägen hem). När hon dog (utan släktingar) hade hon många miljoner på konton. Ändå var det minst 20 år sen hon försvann. Vi var några som visste om hennes rätta jag och vi gav henne aldrig pengar, men lät henne å andra sidan vara den hon var utan att tjafsa med henne.

      Kram
      Kao.

      • Everts snålhet drabbade förvisso familjelivet, men barnen fick småningom ärva en förmögenhet. Endast de kan värdera om det var värt priset av en splittrad familj och eventuellt att bli retade i skolkan för att pappan drog sig fram genom stan i trasiga paltor med tidningspapper runt fötterna.

        Kram!
        /Skvitt

      • Har svårt att tro att pengar i vuxen ålder kan ersätta en barndom i skam och att bli retade i skolan för en kuf till pappa. Där ser man ju vad en usel förälder ger i ‘arv’ till sina barn. Kan inte tro de skulle välja pengarna först och främst. Kan du?

        Men om man ser Evert och tanten med klarinetten (som dock var barnlös och alla pengarna gick till Allmänna Arvsfonden), ser dem som isolerade personliga företeelser, så kan man ju kanske gilla dem. Kanske. Men som jag skrev: jag har svårt för gnidenhet.

        Annat är det med de som tvingas panta av nöd.

        Kram
        Kao

      • En sak är väl klar, nåt fel var det på Evert, men jag vet inte vad.
        Men hellre en som missunnar sig själv allt för att bli rik, än de som missunnar andra allt för att bli rik, t. ex. Alliansen.

        Kram!
        /Skvitt

      • Det har du så rätt i.
        Alliansen måste bort. Frågan är hur många av vanligt folk (arbetar- och medelklassen) som än en gång låter sej luras vid nästa val…och sen gnäller igen! Det får bara inte hända.

        Kao

    • …nej, mina betraktelser SKA INTE innehålla mina åsikter. Det är det som är själva vitsen med dem.

      Jag bara iakttar vad som sker och noterar det.

      Vad jag anser om andra saker och ting skriver jag i andra inlägg.

      😉

      • Fast om jag hade skrivit en liten betraktelse, till exempel om en person med sin älskade katt …

        Och den katten var så älskad att den hade fått namnat Skatten. och Skatten älskade sin matte så mycket att hon alltid ville följa med matte dit hon gick.

        En dag måste matte gå utan att Skatten fick följa med. Så matte smög sig iväg så katten inte såg det.

        Du vet, i en sådan betraktelse kan jag inte hålla åsikterna för mig själv. De måste helt enkelt ut, UT! Ut bara!
        Jag hade skrivit vad jag tyckte. Jag hade skrivit ”DJÄVLA SKATTE-SMITARE”
        🙂

        Kram!
        /Skvitt

      • Fattar din inställning.
        Men det är skillnad på betraktelser och betraktelser. Just gällande balkongbetraktelser är jag obevekligt objkektiv. Men när jag betraktar andra företeelser, även där jag inte själv är delaktig direkt, är jag knappast det.

        Kram
        Kao

      • Jag respekterar din inställning och skrev sista inlägget bara för att skämta lite. Tyckte jag var ganska rolig faktiskt!

        Kram!
        /Skvitt

      • 😀
        Ja, jag kan fatta det. Men jag måste ibland skilja på äpplen och päron. Men visst skulle jag kunna skriva ett annat inlägg: Om t.ex tvångsmässig p-störning, om maniska samlare eller om den politiska aspekten på att folk är hemlösa eller måste panta burkar i ett av världens rikaste länder – och snedfördelningen av våra resurser. Det har jag också gjort tidigare. När jag skrev om hemlöshet för ca ½-1 år sen fick jag dock bara 2 kommentarer…..samma med ungdomsbostadslösheten….så det verkar inte vara särskilt prioriterat som intresse i bloggosfären.

        Kram
        Kao

      • Bloggosfären är som samhället i stort. Kolla vad pressen skriver om. Kändisar, sport, underhållning, teknik och så vidare.
        Kolla hur många politiska tidningar du kan hitta i pressbyrån.

        Så är det.

        Men jag gillade din betraktelse, ska du veta.

        Kram!
        /Skvitt

      • Det är mest ovidkommande smörja man pådyvlar Folket i pressen idag. Tyvärr. Tycker synd om våra ungdomar. Vi som är lite äldre har i.a.f fått lite hum om turerna i världspolitiken. Även om en stor del av den vuxna befolkningen inte bryr sej annat än om mat, sport, mode och inredning.

        Tycker det är konstigt. Men kanske är de som den s.k strutsen: stoppar huvudet i sanden för att slippa höra skiten?

        (Annars stoppar ju strutsen huvudet i sanden för att leta efter småkryp och ibland för att huvudet ska undkomma den enorma hettan;-))

        Kram
        kao

    • Kul och bra. Det är just meningen att den som läsare ska använda sin egen fantasi. Därför lägger jag inte heller in några subjektiva värderingar i mina balkongbloggar, som kan störa tanke- och känsloflödet hos den som läser.

      Kao

    • Haha. Det sista var också bra. *Åsikt eller utsikt över en å*. Mina balkongbetraktelser har lugnet i sej för mej,genom att vara just det sistnämnda.

      🙂

      Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s