Existentiell Ångest, Skuld Och ‘Olevt Liv’ // Kao

(Bild: Kaj Munchs ”Skriet”)

Många filosofer har intresserat sej för människans grundångest, den som alla människor bär inom sej från barndomen i mindre eller högre utsträckning. Vi har inte minst Freud, Kant, Heidegger, Sartre och Yalom. Några av dem ser ångesten ur religiöst perspektiv. Andra ur ateistiskt (t.ex Jean Paul Sartre). Alla är intressanta på sitt sätt och att läsa alla ger en större helhet att fundera över. De hamnar alla i slutänden ändå i samma båt.

Men jag ska skriva lite om Rollo Mays (1909-1994) teori. Han har skrivit flera böcker och var amerikansk lärare i Grekland, (på engelska). Bla. a har han skrivit  boken  ”Kärlek och Vilja”. (‘Vilja utan kärlek = manipulering, kärlek utan vilja = sentimentalitet’, skrev han), samt boken ”Den Omätbara Människan”.

Maria Pia Boethius har skrivit en artikel om hur hon tog makten över sin grundångest med hjälp av Rollo May: http://www.etc.se/kr%C3%B6nika/rollo-may-%C3%A5ngesten-arvedelen-och-existensen

—————————

Det lilla barnets grundångest visar sej som ängslan inför det okända. Det tar rygg på föräldrarna, som är (bör vara) tryggheten, när  någon eller något okänt dyker upp och får sina behov av skydd tillgodosedda. Många vuxna fortsätter dock leva i den totala tryggheten livet ut och utsätter sej aldrig för positiv ångest såsom nya vanor eller varför inte resfeber, som är en typisk form av just positiv ångest. Eller att börja på en ny arbetsplats. Flytta till en helt annan stad. Ort, om man vantrivs med sitt liv. GÖRA något åt sin situation i.st.f  att låta allt ‘ha sin gilla gång’ och underkasta sej vad man tror är sin livslott.

(Detta gäller inte minst politiskt tänkande = min anm.).

Det finns många fler exempel på positiv ångest men det primära är just att utsätta sej för det okända. Ångest är alltså nära förbunden med frihet, eller ‘en av de mest grundläggande möjligheterna för människan att finna sej själv’, som Heidegger säger, ‘att våga lämna  flocken för att leva autentiskt‘. Även om det kan medföra problem av okänd art…

All ångest behöver alltså inte vara negativ, tvärtom kan den vara stärkande! Den som vill förverkliga en möjlighet, som att skilja sej från ett dåligt äktenskap eller arbete för att kasta sej ut i det okända, för en ny möjlighet i livet, kan förverkliga sina drömmar. Hitta en ny väg i livet som känns bättre. Även om det innebär hårt arbete för att nå dit och att vägen dit kantas av grundångesten inför att lämna det trygga, invanda.

För den som aldrig tar chansen att utmana sej själv och sina eventuella rädslor, finns risken att i slutänden av sitt liv ångra sitt ‘olevda liv‘ och bli svårt bitter, bli inkrökt, insnörd,  drabbas av andlig torka, frustration och psykisk sterilitet som genomsyrar själen.  En sån person drabbas ofta av svår dödsskräck, att ‘se döden i vitögat’ när det är dags, eftersom personen inte känner sej färdig. Känner sej ‘icke-använd’, som Rollo May säger.

Hårda ord? Ja. Men inte desto mindre tänkvärda för det!

‘En människa dör som hon/han har levat. Ju mer man har öppnat sej och försökt se och förverkligat sina möjligheter, och ju mer man har öppnat sej för ångesten och skulden, desto lättare är det troligen att dö’, säger han…

—————

Det här handlar om existensiella frågor där vi alla är med i ‘spelet’, inte neurotisk eller reell ångest och skuld. (Som t.ex när det gäller reell skuld att göra upp med sej själv och den andra, när man har gjort någon mycket illa, vilket mildrar ens skuld och den ANDRA partens ångest

Då hamnar vi i Förlåtelsens Rening, vilket är ett annat spörsmål. (Varför man ska förlåta sej själv innan man förlåter  andra ska jag skriva om senare.)

—————

(Det finns MASSOR att skriva och även att tillägga i det här ämnet. Jag skrev mycket om existensialism och psykologi i början av mitt bloggande på Aftonbladet, vilket jag tyvärr inte lyckades exportera hit när det var dags.)

Annonser

40 svar till “Existentiell Ångest, Skuld Och ‘Olevt Liv’ // Kao

  1. Om din blogg ligger kvar på AB kanske du kan logga in på den och exportera på nytt. I så fall vill jag tipsa dig om att skapa en blogg till här på WP och exportera den till den nya bloggen. Annars hamnar dina gamla inlägg djäkligt långt bak i denna bloggen (om du exporterar den hit alltså).

    Kram!
    /Skvitt

      • Gud skapade mannen till sin avbild. Sen skapade han något ännu bättre efter den övningen. Därför är din text lite för djup för mig.
        🙂

        Kram!
        /Skvitt

      • Det var väl Hans önskan att så skulle ske.

        🙂

        Tror inte alls min text skulle vara för djup för dej!
        —-
        Nu: Funderar på att handskriva ner lite intryck från min balkong (kl. är ca 02.30) för att pränta dem i morgon på bloggen.

        God natt och sov gott, när du nu tänker göra det.

        Kram
        Kao

    • Ja, om man inte får genomleva den utan medicinering! Den anturligaste av de flesta ‘åkommor’ som drabbar mänskligheten behöver i regel inte medicineras alls.

      Försök TÄNKA i stället för att bara kritisera. Tänka på sånt som ‘ger fjärilar i magen’. Sånt man kallar just Positiv Ångest’. Ska det behöva medicineras???

      Du har inte patent och ensamrätt på alla kunskaper och åsikter! Men du får så gärna ha dina egna. Om jag får lyssna till de kunskaper jag jämfört och till stor del tagit till mej.Precis som du gör med t.ex Relativitetsteorin. Eller vill du ifrågasätta den också?

      Båda sorterna är vetenskap och vetenskapens teser ska kunna ifrågasättas (och så småningom, allt som oftast, tillföras nya rön).

      Annars är det ju inte vetenskap. det vet inte minst du själv.

      Gonattkram kan du få ändå.
      Kao

  2. Go kväll!
    Ångest kan man ha för mindre…och för mer …inget roligt men lite tröst gav dina ord mig ändå …att man dör lättare om man öppnat sina sinnen för ångest och skuld…att ångest och frihet ligger nära varandra känns oxå bra…snart kanske jag blir fri då 🙂 vad nu räknas som frihet…ångesten har kanske det syftet ändå…men många fixar ju inte att ta sig ur ångestlandet….jag hoppar ju ut och in i båda delarna fram och tillbaka …hujedamig för att fastna i ångestträsket helt.

    Ha en go kväller!

    • Du är på väg mot ett nytt liv, där den positiva ångesten och nyfikenheten är dina följeslagare. Du kastar dej handlöst ut i det nya och det kan bara bli bättre, så länge du ändrar dina gamla vanor och tännkande. Det är min fasta övertygelse.

      Själv har jag upprepat samma misstag i livet flera gånger, men nu har jag uppnått en aktningsvärd ålder 😉 och med den följer också en del klokskap. :-). Så nu är jag rätt nöjd med livet som det är.

      Grattis till ditt nya liv du är på väg att skapa och jag skickar med en stor bunt *Kaoskramar och styrka*

  3. Jag blir lite kluven inför din text. Det är helt rätt att en lagom dos ångest kan få oss att få ändan ur vagnen. Jag kan tänka tillbaka i mitt liv och minnas den ångesten i några olika sammanhang. Ja, ångest kan få oss att våga och handla. Rent av vara nödvändig.
    Men när förändringen inte lyckades eller bara blev ur askan i elden? Där kan jag se den djupare ångesten i mitt liv och hos många jag mött.
    Det finns en risk att vi muntert presenterar en lösning där man ska ömsom lyssna till ångesten ömsom sätta sig över den. Hur man än gör får man skylla sig själv.

    • Nej, jag tror inte alls man kan skylla sej själv för all ångest man drabbats av i livet. I vissa fall har man varit totalt maktlös inför andras beetende mot en själv.

      Inte minst då man var barn.

      Även om ens föräldrar ville en det allra bästa i livet så var det kanske inte det allra bästa för en själv, eftersom de oftast utgick från vad DE SJÄLVA tyckte var bäst. Mina föräldrar utgick ifrån det, inte mina förutsättningar och önskemål, då ”de planerade min framtid” vilket givetvis blev helt fel.

      Det finns aldrig några självklara lösningar på varken ens egna problem eller världsproblemen. Men kanske grundångesten i stället blir till en drivkraft för varje enskild person? Jag tror det.
      Inte minst i vårt förhållande till andra, för grundångesten visar oss också att vi har ett samvete. Men när grundångesten blir för stark och hindrar ett vanligt s.k normalt liv, då är den prio ett i ens liv och då är det naturligtvis något fel.

      Mina tankar går till de åren jag var tillsammans med en psykopat och hade ett litet helvete att komma ur situationen. Men till slut löste det sej, men jag var tvungen att själv hitta lösningen. Under de åren hade jag mer ångest än jag haft sammanlagt i mitt liv (men det kallar jag å andra sidan inte grundångest, det var reell ångest).

      Min tro på en högre kraft har gjort att jag över huvud taget lever idag. Samt att jag inte i efterhand ångrar val jag gjort i livet. Det jag ångrat har varit sånt som har med andra människor att göra, som jag gjort illa i livet. Men med dem har jag pratat och erkänt min skuld. Kan finnas nån kvar jag ej vet om inte minns eller vet varför de känner si eller så, men då måste jag få veta det innan jag kan göra nåt åt det.

      Samvetet behöver städas med jämna mellanrum, helst innan nåt dåligt händer, för det mår man ju själv bara dåligt av. I alla fall jag. Helst bör det inte ens hända att man sårar någon, men människor tänker och tar åt sej så oerhört olika. Så det kan man inte veta.

      Arbetsplatser är som ‘gjorda’ för att ställa till med elände för den enskilda individen. Förutom konflikter inom förhållanden är nog just arbetsplatsen den plats där de värsta scenarierna kan uppstå.

      Kao

  4. härligt Kao att du drar upp några tankestråk från en av mina absoluta favoriter Rollo May .. Modet att skapa ..var den jag gillade mest ,( fanns med på symbol pedagog kursen .. )
    Såna tankegångar som var så självklara då..+ Sartre , Heidegger Freud osv vart tar alla de gamla tankeförmågorna vägen ..nu ?
    Nu då alla bara ska ha*ett jobb* och mer i plånboken
    att ens fråga efter livskvalite’ ..nä de har man inte tid me

    Lyssnade live på Rollo May ,nån i gamla stan ordnade föreläsningar i sin stora lägenhet –70-80tal

    • Måste varit fantastiskt att få lyssna på den mannen. Det låter så självklart vad han säger, även om det kan vara en kamp att nå dithän. Men vad fasen! Man måste kämpa ibland och acceptera även de dalar i livet som INGEN kan undvika. Det beror bara på hur man handskas med dem. Samt att vetskapen om att det aldrig kan bli sämre när man nått den absoluta botten – bara bättre – och då finns ju bara en väg : Uppåt!
      🙂
      Kao

  5. Intressant! jag som har två äktenskap bakom mig, bott och arbetat utomlands samt nyss bytt bort ett tryggt jobb känner väl igen den positiva ångesten, den är ok det är läskigt men spännande. Den andra ångesten är inte lika kul…den har jag också upplevt. Men aldrig i samband med att prova något nytt. Många är rädda för förändring, jag tror det är en vana, har man brutit upp några gånger så vänjer man sig vid att ”inte alltid se vägen framför sig” som det kan kännas när man ger sig in i det okända.

    • Du är så klok,
      som en viktig bok, Älwfe.

      (Eller som jag skrev i min poesibok som 8-åring: ‘jag är väl en riktig kloktok, som skriver i min egen bok’)
      😉

      Jag gillar det du skriver och fattar precis – även om jag själv inte har haft förhållande på flera år. Inte för att jag inte vågar, men för att jag inte VILL. Det är skillnad 😉 Har helt enkelt ruttnat och vill vara själv, utan bitterhet.

      Men de som satsar och vågar gång på gång har min fulla beundran och jag bugar mej.

      Kao

      • Nej, verkligen inte! Jag avskyr ironi, ägnar mej inte åt sånt. Jag menar vad jag skrev, därtill lade jag en liten trudelutt jag minns från min egen poesibok jag hade när jag var liten. Ett minne som for som en liten virvelvind genom huvudet.

        Själv är jag urusel på att dikta så jag blir glad när jag ser nån som kan det. Särskilt på bloggen.
        🙂

        Kao

      • Självironi, ja. Det är något helt annat och det ägnar jag mej åt då och då. Är väl medveten om mina egna fel och brister, men tycker inte om när någon ironiserar över mej i sällskap med andra. Det kan få mej att bli väldigt arg. Att skoja om mej går däremot bra, men det finns gränser för det också. Har upplevt så mycket tråkigt pga ironi mot mej, i synnerhet när andra som lyssnar inte fattat att det är just ironi.

        Ibland kan ironin vara rena mobbingen och till för att att platta till en annan person, men den döljs under ironins vapen.

        Kao

    • …kanske är det ena naturligt och det andra inte, men jag tycker inte så. I så fall hade jag med de tankegångarna genast begränsat min egen frihet…..så jag tycker alla sätt är bra, utom de dåliga – och vilka det är måste vi själva bestämma. Utan påtryckningar av konventioner. Av andras tyckanden. Först då blir vi fria.

      🙂

      Ciao’
      Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s