Min bästa killkompis sen 35 år tillbaks, Stefan, konstnär och skådespelare men framför allt världens bästa kille, har dött. Hans kvinna ringde nyss. Jag går i bitar!
(Bild av Stefan):Självporträtt vid staffliet
(Bild: Stefan) Kyrkan där han begravs nu på torsdag.
————————-
Gråt inte vid min grav.
Jag finns inte där
Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.Och när Du en tidig morgon
väcks av fåglars kvitter
är det min röst Du hör.
Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.
Jag har bara gett mig av.
———————–
Din vän Kao
kaos nya lya 
Inte för att det hjälper din sorg, och saknad, kan du väl trösta dig med hans dikt. Det är så jag vill få sluta mitt liv på denna jord.
Svante
Tack.
Det är inte han som skrivit dikten. Inte jag heller. Vet inte vem det är. Hittade den på Google – dikter – nånting.
Den skulle nog passa mej också, för lite så tror jag det blir efter döden – vi finns överallt men ingenstans.
Kao
Jag tror inte att vi är medvetna om något efter döden, men så länge någon efterlevande minns oss finns vi i tankevärlden.
Svante
Tror jag också.
Dessutom tror jag att den som dör inte lider ö.h.t. Det är de närmast sörjande, om man har några, som känner sorg och saknad.
Jag har svårt att fatta att S är död. Det finns liksom inte på min karta.
Kao
Döden
Döden innebär ingenting mer dramatiskt än
att det tillstånd återkommer som förelåg innan
vi föddes. Det är väl ingenting att oroas för?
Vem ängslades för läget före födseln?
Efter vårt hastiga liv ”ett momentant intermezzo”,
Börjar en ny oändlighet.
Varför törstar vi efter livet i stället för att acceptera
”ickevarats paradis”?
Tankeväckande, och stämmer med min syn på döden.
Svante
Tror också på ett kretslopp, som återfödelse när man en gång glömt sitt tidigare liv (som kan dyka upp som de’ja’vue’ i sekundsnabba blixtar ibland).
Vårt medvetande är energi och energi kan ju inte förstöras – bara omvandlas till något annat. Därför tror jag på evigt liv, som just omvandlas efter en tid. Kan handla om sekler, millennier. Inte vet jag. Har ju aldrig varit föd 😉
Kao
….är inte rädd för själva döden. Bara för att ligga på långvården, dement och nedskiten….
Ja att behöva hjälp från sjukvården att få dö skrämmer mig också.
Svante
Min väninna, tillika gudmor till min dotter, dog 51 år ung efter att ha haft ont i magen en vecka. Hon låg visserligen på sjukhus men det gick så himla fort att varken hon själv eller någon annan hann begripa att hon var döende. Det hände för snart 2 år sedan.
Det var S som presenterade mej för henne en gång på 70-talet. De bodde grannar, i samma trapphus där även en annan vän till mej bodde. Nu är alla tre döda. Av cancer.
S dog hemma.
Vi har uppnått den ålder då våra föräldrar, och vänner, och bekanta tackar för sig, och lämnar oss kvar med en rutten sjukvård. Politiken idag går ut på att gamlingar skall behandlas, som paria, och dö undan så fort som möjligt. Värdigt omhändertagande av äldre, och sjuka skall begränsas till ett minimum. Inte ens politikerna vill att deras föräldrar skall behandlas mänskligt.
Svante
Så är det.
Äldre är inte intressanta i ett samhälle som är uppbyggt på att man ska tänka främst på sej själv och inte ha tid att bry sej om sina närmaste. Mest pliktskyldigast tar man sej an barfnen och skuldkänslorna sitter där som ett paraply. Alla är rädda att förlora jobbet.
Om vi hade haft kvar den gamla familjekänslan och haft och bott med våra föräldrar, som passade våra barn när vi knegade, som de lever i sydeuropa, då skulle vi klara oss bättre. De har ett helvete i Spanien och Grekland ekonomiskt just nu, men de har FAMILJEGEMENSKAPEN.
Ha en fin kväll.
Kao
Så är det.
Äldre är inte intressanta i ett samhälle som är uppbyggt på att man ska tänka främst på sej själv och inte ha tid att bry sej om sina närmaste. Mest pliktskyldigast tar man sej an barfnen och skuldkänslorna sitter där som ett paraply. Alla är rädda att förlora jobbet.
Om vi hade haft kvar den gamla familjekänslan och haft och bott med våra föräldrar, som passade våra barn när vi knegade, som de lever i sydeuropa, då skulle vi klara oss bättre. De har ett helvete i Spanien och Grekland ekonomiskt just nu, men de har FAMILJEGEMENSKAPEN.
Ha en fin kväll.
Kao
Det är tråkigt att Södermalm har blivit de nyrikas högborg, när jag växte upp var det bara knegare, som bodde där. Mormor, och morfar på Skånegatan 59, 2 trögar över gården, bara kallvatten i kranen. Det var lite grand samma stämning, som i Söderkåkar.
Svante
Min första (riktiga med kontrakt) lägenhet hade bara kallvatten. Efter en tid inrättades en dusch gemensamt för alla hyresgäster i tvättstuge-arean. Det funkade bra.
Jag är född på Helgagatan vid Allhelgonakyrkan. Min bror 3 år innan på Folkungagatan, där pappa och mamma bodde inneboende. Det är en lång historia. Idag fattar man knappt det är sant, men det var det ju…
Under min uppväxt bodde vi 4 pers på 55 kvm. Nu är jag på G att flytta ensam till samma yta. Utanför stan.
Våra barn kommer tvingas leva med de nedskärningar våra politiker serverar dem – och i förlängningen de idiotval och egoval vanliga medborgare gjort, som röstat fram Alliansen.
Kao