Är Vi Alla Galna ?(VIKTIGT) // Kao

Idag (1/6-13) läser jag på sidan 4 en intressant artikel, kallad ”Galenskaparna”, av AB:s reporter Olle Svenning om den nya manualen i ”psykiatrins bibel” DSM, som nu utkommit med nr.5 – ett samarbete mellan en rad ledande psykiatrer och psykologer. DSM står för ‘Diagnostic and Statistiska manual of Mental disorder’. http://sv.wikipedia.org/wiki/Diagnostic_and_Statistical_Manual_of_Mental_Disorders

Själv har jag DSM4 hemma och den skrevs för länge sen men gäller i stort än idag. Visst finns det diagnoser där som måste bort, t.ex homosexualitet och det finns inte heller i den nya, DSM5. Men det finns stort motstånd mot DSM5 eftersom normala  tillstånd som sorgbearbetning och annat får pågå i två veckor (!), sen ska patiententen medicineras! Hur man nu kan sätta såna tidsramar som standard!  Som om alla människor var stöpta i samma form och att problemen var statiska.

Ju mer jag läser i artikeln, desto mer skrämd blir jag. Det går i princip ut på att om man inte är stark, glad och arbetsvillig in absurdum så är det något fel på en – och det ska medicineras bort. T.o.m premenstrulla plågor, humörsvängningar och vissa kognitiva problem hos äldre faller under diagnosyxan och ska medicineras.

Vissa av de föreslagna ‘problemen’ som medicineras kan ställa till stor skada för den enskilde. Därför har också antalet sjukförklarade ökat drastiskt. Föreskrivningen av medicin har nått svindlande höjder och vem tjänar på det? Inte svårt att räkna ut…och trycket på psykvården blir enormt. 

Men det finns tufft motstånd mot DSM5 av andra experter, tack och lov. Allen Frances, amerikansk psykiater, som ledde studierna av DSM3 och DSM4 kallar den nya DSM5 för ”en sörja, utarbetad i hemlighet”. Han varnar för överbehandling och medicin av normala psykologiska åkommer. Alla kan vara deppade, ha sorg och annat – utan att för den skull behöva medicinera. ”Enligt DSM5 kommer miljontals människor betraktas som psykiskt sjuka, helt på fel grunder”, säger Allen Francis.

Dessutom kommer det innebära att människor med riktigt svåra mentala sjukdomar, som inte alltid kan tala för sej, trängas allt längre bort från den vård de förtjänar och ska ha. De tillhör de allt mer marginaliserade, de är oftast fattiga, de dör långt i förväg och antalet självmord är alarmerande många. ”Sambandet mellan social utsatthet, stigmatisering p.g.a detta och att de alltid lever på en ekonomisk marginal är skrämmande tydlig”, skriver Olle Svenning.

Av de 1500 experter som jobbat med DSM5 är 75% knutna till något läkemedelsföretag. Det är inte svårt att begripa vad det innebär för ‘trovärdigheten’ i arbetet med DSM5.  Psykiska sjukdomar definieras dessutom olika i olika delar av världen och DSM5 verkar inte ha greppat det och man kan tro att det diagnostiska instrumentet är skrivet av och för västvärlden och att alla andra länder också ska anamma detta tänkesätt. Idiotiskt! Psykiska sjukdomar är en både kulturell och samhällelig konstruktion.

I Kina existerar t.ex inte begreppet ‘depression’ och i delar av Afrika anser inte  demens som sjukligt. Det är en del av ålderdomen för många där. Helt naturligt, alltså.

Den franska professorn ROLAND GORI säger: ” Vi är på väg att medikalisera vår existens. Allt som faller utanför ramen om s.k normalitet ska medicineras bort. På så sätt blir det lättare att upprätta en samhällelig kontroll över medborgarna.”

En skrämmande tanke! En skrämmande framtidsvision.

Karin Johannisson, ide’historiker och medlem av Statens medicin-etiska råd instämmer i kritiken:  ”Det finns en risk att vi krymper normaliteten, genom att hela tiden utöka antalet diagnoser och göra dem bredare”, säger hon.

Filosofen och professorn sammanfattar problemet kort och kärnfullt: ”Tous Fous?” = Är vi alla galna?