Apropå pålning: Vlad Tepes (Dracula) Ofattbar Grymhet Och Smärta // Kao

Han pålade inte bara folk, hans metoder var mer utstuderade än så…

Vlad III Dracula

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Vlad III Dracul.

Vlad Tepes kallas aldrig Dracula

Vlad III Dracul, född troligen 1431 på borgen i staden Segesvár (Sighişoara) i Transsylvanien i Kungariket Ungern som son till Vlad II Dracul, död 1476, var en furste (på rumänska vojevod) av Valakiet i nuvarande södra Rumänien åren 1448, 1456-1462 och 1476. Han är också känd som Vlad III Basarab, Vlad Ţepeş (uttal /’tsepeʃ/), eller bara Dracula – under vars namn han kom att stå som modell för den grymme blodsdrickande Greve Dracula i Bram Stokers roman Dracula, dock kraftigt skönlitterärt vinklad. Som furste kämpade verklighetens Dracula mot det Osmanska rikets expansion.

Biografi[redigera]

På grund av Vlad III Dracul skräckinjagande grymhet förblev Valakiet oberoende i en tid när grannländerna införlivades med Osmanska riket. Han var framför allt känd för att kanta vägarna med infångade fiender vilka hade pålats levande på störar.

Faderns titel, Dracul, härrör från det latinska draco( draken ) som är fonetisk mycket nära den rumänske Dracu ( djavul). Vlad Dracul valdes in i en religiös riddarorden som kallades Drakens orden (Societas Draconistrarum), grundad 1378 av den ungerske kungen Sigmund av Luxemburg, och därifrån fick han sitt namn. Sonen Vlad III kom senare att benämnas ”Dracul”, (på rumänska Djavulen). Å andra sidan berättar många rumänska källor från den tiden att Dracula var en ”hård men rättvis” härskare som försvarade sitt folk såväl mot osmanerna som mot bojarerna.

Sjuk av fångenskap[redigera]

Fadern Vlad II var vojvod av Valakiet under åren 14361442. År 1442 sändes sonen Vlad Ţepeş tillsammans med brodern Radu av politiska skäl som gisslan till den osmanske sultanen Murad II. Man tror att Vlad Ţepeş (den kommande Vlad III Dracula) under denna fångenskap utvecklade en psykos, ett hat och en grymhet som senare skulle komma till uttryck under hans regering. Till det torde även händelserna runtom, hans far och bror mördades (den äldsta brodern torterades och begravdes levande av bojarer från Târgovişte), ha varit av betydelse. Efter att fadern 1447 mördats av tronpretendenten Vladislav II av Valakiet släpptes han fri och tog upp sin fars anspråk på tronen – vilket skulle uppta åtskilliga år av hans liv framöver.

Först 1456 lyckades Vlad Dracula döda sin fars mördare Vladislav II och inta Valakiet. Därefter började han genast förföljandet av bojarerna av Târgovişte. De äldre pålades och de yngre tvingades marschera utan rast till byn Poenari, där de överlevande fick börja bygga en borg på tidigare ruiner av ett gammalt kastell.

Ingen bloddrickande vampyr[redigera]

Vlad Dracula intar en måltid intill sina pålspetsade offer.

Vlad Dracula var aldrig någon riktig vampyr såsom senare utmålats i skönlitterära sammanhang. Det finns inga bevis för att han någonsin skulle ha druckit blod, men bilden av en blodtörstig furste framträder likväl. På en äldre teckning (se bild) sitter han och äter middag på ett fält med pålade människor runt omkring sig. Detta kan mycket väl vara en sann bild då Dracula ofta såg på då fångar torterades eller avrättades, och då det tar en ansenlig tid att påla ett så stort antal människor som den kompromisslöse fursten verkligen lät påla, kan han ha ätit på fältet under tiden.

Grymma straffmetoder[redigera]

Dracula blev med tiden ökänd för grymma bestraffningsmetoder: han dömde folk att hudflås, kokas, halshuggas, bländas, strypas, hängas, brännas, rostas, hackas, styckas, strimlas, uppspikas, levande begravas, knivhuggas, bli tvingade att äta upp sina egna kroppsdelar, etc. Han tyckte också om att hugga av näsor, öron, genitalier och lemmar och sedan låta andra dömda äta upp dessa. Hans favoritstraff var dock att spetsa folk på pålar, varför han kom att kallas Vlad Topaz, eller på turkiska Kazıklı Voyvoda (uttalas [kazɯkˈɫɯ]) – Vlad Pålspetsare. Det var denna teknik han 1457, 1459 och 1460 använde mot transsylvanska tysktalande saxare han kommit i konflikt med.

Sedan Vlad Dracula år 1462 gjort motstånd mot osmanerna, segrade han i flera slag. För att bestraffa honom skickade sultan Mehmed II ut en armé två gånger större än furstens. Vlad slog till reträtt, brände byarna efter sig och förgiftade brunnarna så att den osmanska armén inte fann något att äta eller dricka. När sultanen äntligen nådde huvudstaden möttes han av 20 000 pålspetsade osmanska fångar, en syn som sultanens officerare tog starkt intryck av, varvid den trötta och hungriga armén slog till reträtt.

Död i strid[redigera]

Vlad Dracula dog sedermera i en strid år 1476 mot en armé ledd av Basarab Laiotă cel Bătrân. Flera källor uppger att fursten begravdes i klostret i Snagov,

6 svar till “Apropå pålning: Vlad Tepes (Dracula) Ofattbar Grymhet Och Smärta // Kao

  1. Det var väldans så många länkar du hade. Jag hinner nu inte följa upp dem, men ska nog göra det lite senare.

    Mannen är intressant på flera sätt. Många härskare har varit grymma, men grymheten har kunnat förklaras i vissa fall utifrån (i alla fall från härskarens sida sett) en ”politisk nödvändighet”.

    Men så är inte fallet med denne man. Han var säkert en sann psykopat!
    (Nu slår jag gärna ett slag för Sveriges bästa site om psykopati: http://www.psykopati.se/, vilken du vid något tillfälle felaktigt har påstått att du har trott vara min egen.)

    Vlad Dracula gillade att plåga även när det inte gagnade honom politiskt. När han satt fängslad ROADE han sig med att tortera råttorna i cellen till döds med nålar så bestialiskt att det till och med fick hans garvade fångvaktare att må illa!

    Och när han var fri och hade makten berättas det om ett möte han hade med ett sändebud, vilket han bjöd på en överdådig middag som tog hela dagen att avnjuta. Han hade just då straffat ett antal människor med att pålas och dessa människor satt uppträdda på pålarna runt platsen där Vlad Dracula och alla gästerna skulle njuta av maten och härligheten.

    Sändebudet tog illa vid sig av att se alla de pålade människorna. Han mådde illa, kort sagt. Han hade antagligen en påtagligt blek ansiktsfärg.

    Vlad Dracula frågade sändebudet om han tyckte att de straffade försämrade luften som han andades in och ifall han och hans aptit stördes av detta och ifall han ville ha friskare luft att andas.

    Eftersom offren hade börjat ruttna och odören från dem låg tät över festplatsens matbord så svarade detta sändebud jakande på frågan i förvissningen om att Vlad Dracula skulle flytta gästabudet bort från dessa förruttnelsens ångor. Men där tog han grovt miste!

    Vlad Dracula lät spetsa sitt sändebud på en påle som var ännu högre än de ruttnande likens och innan sändebudet dog frågade Vlad Dracula honom om han nu hade en friskare luft att andas och om han var nöjd med denna åtgärd som han i ”omtanke” hade vidtagit!

    Psykopat? Högst sannolikt!

    Kram!
    /Skvitt

    • Jag har läst liknande om karln. Ibland pålade han ett helt gäng med middagsgäster. Han kunde bjuda in sina fiender på middag och de slutade som pålade…

      Han var nog inte ‘bara’ psykopat – han hade en djävulsk sadistisk mentalitet också.

      Jag har själv träffat ‘Dracula Light’ och vet ungefär hur de tänker 😦

      Kram
      Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s