Barn Med Minnen Från Ett Tidigare Liv? // Kao

Mycket märkligt händer och barn har ju en väldigt livlig fantasi…men ibland kan man ju undra…

Klippet nedan är ca 46-47 minuter, men jag ska berätta en annan märklig sak jag läste för en massa år sen. Om det är båg får ni avgöra själva.

http://www.youtube.com/watch?v=ZOHfsugF1cI

————–

Det jag läste för ca 15-20 år sedan handlade om en gruvarbetarfamilj från Wales. De  hade aldrig varit utanför sin delstat. Men en sommar fick de låna en bil av en bekant och skulle göra en veckotripp till England med sina 2 barn.  Varken föräldrarna eller barnen hade varit där förr. De hade en dotter på 7 år och en yngre son.

När de åkte på slingriga grusvägar för att kolla in en kyrka hamnade dottern i ett transliknande tillstånd och sa:
”Där har jag bott. Jag ligger begraven på kyrkogården och hette XXX och var 18 år när jag tog mitt liv. Jag var gravid och det var en stor skam för min familj.”

Föräldrarna tyckte det flickan sa var både konstigt och skrämmande. 7-åringen guidade föräldrarna  via grusvägarna till kyrkan hon hade beskrivit under bilfärden. Hon gick ur bilen, rakt mot en av  gravstenarna. ”Här ligger jag”, sa hon.

Allt stämde!

Föräldrarna kontaktade den lokala prästen och i gamla kyrkböcker från 1800-talet  kunde  de läsa att allting stämde som flickan hade sagt.

Efteråt mindes flickan ingenting av vad hon hade sagt i bilen och på kyrkogården och blev som vanligt igen.

Annonser

25 svar till “Barn Med Minnen Från Ett Tidigare Liv? // Kao

  1. Ytterst märkligt.
    Jag har ju en rakt igenom materialistisk världsåskådning. Därför kan man ju tro att jag skulle avfärda detta som ren bluff, vilket det förvisso kan vara. Men jag kan tänka mig en annan förklaring. Ja, jag vill det till och med.

    Vår vanliga observerbara verklighet tillåter inte att något som ovan kan ske ifall man håller sig till den materialistiska idévärlden. Men om man betänker hur märklig världen är i det lilla där kvantfysikens lagar gäller, eller i det riktigt stora, i universum, där det finns mer av det vi inte vet än det vi vet och kan observera, då blir i varje fall jag mera ödmjuk för möjligheter som inte verkar möjliga.

    Och var fanns min själ innan jag själv fanns? För jag har väl något som kan kallas själ, inte bara ett medvetande. Uppstod själen som en biologisk-kemisk process när mitt nervsystem hade mognat tillräckligt mot slutet av fosterstadiet? Sådana frågor har vi dag inga svar på. Och lägger man samman allt konstigt vi vet om mikrokosmos, makrokosmos och det här vi inte vet om själen, då kan vi spekulera kring möjligheten att själen kan existera för sig själv, bara kroppen dör. Så som till exempel hinduerna föreställer sig. Det är en tanke som inte måste strida mot en materialistisk syn.

    Jag har från mina barnaår några märkliga upplevelser som helt enkelt inte kan förklaras på ett traditionellt materialistiskt sätt. Kanske jag därför kan tänka mig att historien om flickan verkligen är sann.
    Till det vill jag lägga en annan upplevelse för bara några år sedan. Det var en intensiv känsla av att min flickvän stod alldeles bredvid mig när jag satt och surfade vid datorn. Jag kände hennes kropp mot min, om än ytterst lätt berörande, knappt märkbart. Men därtill kom att jag kände hennes kroppsvärme just där hon berörde mig.
    Det som är så märkligt med det är att när detta hände hade gått en tid sedan hon gick bort!

    Jag har lättare att förklara hur hon kan komma till mig i sömnen. Jag drömmer väl verkligen bara. Men tänk om det inte är så!

    Självklart ska man hålla sig till vetenskapen så mycket som möjligt, men den har ju inte löst alla gåtor än och kommer aldrig att göra det heller.

    Kram!
    /Skvitt

    • Det är oerhört spännande, ja t.o.m trösterikt att det kanske finns ‘något’ mer än vi tror idag.

      Jag är inte heller någon new age-flummare, har aldrig varit. Men jag fascineras ändå av såna här saker och att läsa och lära om olika religioner gör att jag fått mer ‘kött på benen’. Och det jag själv råkat ut för.

      Visst är ‘religionen ett opium för folket’, vilken det än må vara. Men samtidigt har allt en botten, en förklaring. Även stammar i Nya Guinea, på Borneo, indianernas uråldriga kulturer/religioner, innuiterna och alla andra. Sånt uppkommer inte av sej själv. Åldermän och -kvinnor i dessa religioner har kunnat leda sina stammar i samförstånd och etiska spelregler genom tiotusentals år.

      Kram
      Kao

      • Behöva och behöva…
        Man kan kanske inte bara bestämma sej för att tro – antingen är man född in i en tro av troende föräldrar. Eller också händer något i ens liv så att man ‘öppnar ögon och själ’. Man känner att det finns ‘något’ och börjar tro. Det blir som en inre process. Vet inte just nu hur jag ska förklara det.

        Många säger att de inte tror på Gud men i samma andetag säger de att de ‘tror på NÅGOT’. Är det en gubbe bland molnen de inte vill tro på så förstår jag det, för jag har aldrig trott på en sån bild av Gud. 😀

        Kram
        Kao

      • 🙂

        Under gårdagen satt jag i timmar och kollade på savanter. Helt otroligt! Bl.a ‘förlagan’ till filmen Rain Man. Ofta finner man ju dessa personer inom autismspektrat. En kille, Daniel, satt i fem timmar på ett Universitet och rabblade decimalerna på talet PI. Det var 100-tals, ja talet är ju oändligt. Men efter dessa timmar satte kontrollanterna stopp.Daniel var faktiskt både rolig och social och han försökte förklara hur hans värld ser ut.

        Kram
        Kao

      • Webbläsaren igen?
        Uppkopplingen?
        Kolla med bredbandskollen hur snabbt ditt bredband fungerar. Du kan få ett betyg också på det.

        Kram!
        /Skvitt

      • Savanter, fantastiskt intressant.
        Filmen Rainman har ett kardinalfel där man helt missar poängen..

        I verkligheten var det 39 stickor, 3 X 13 = 3 primtal och primtal väckte savantens intresse särskilt mycket.

        /Skvitt

      • ”My father and I share the same shadow”, säger the real Rain Man – bland annat… Pappan har (hade) mer än ett heltidsjobb med sin son och var tvungen att sköta honom nästan som ett barn.

        Alla savanter har någon slags skada vid vänster tinninglob.

      • Din 7-minutersvideo har tagits bort från Youtube och kan därför inte vissas -:(

        Här kommer The real raiman:

        En längre video, 46 minuter:

        Kram!
        /Skvitt

  2. Ping: Mycket märkligt händer | skvitts

  3. Ryser…
    Lite skrämmande det här, då jag heller inte kan förklara…
    men när jag var liten och var ute och åkte med föräldrar och en bror, så visste jag vad vi skulle passera förbi framledes, trots att jag aldrig hade varit där. Eller rättare sagt, när vi kom åkandes på en gata så sade jag:
    Snart kommer vi till det där slottet som ligger i vattnet… minns att de kikade på mig och såg förvånade ut.
    Staden var Örebro.

    Har precis som du Skvitt, har jag känt närvaron av min storebror, en kort tid efter hans död
    Eftersom man inte kan förklara sådana ”händelser” vågar man knappt berätta om detta för någon..(men nu är det gjort..lol)

    • Fin berättelse. Utan att vara savant kan man känna av sånt.

      Som sagt: Man vågar knappt berätta om såna märkliga saker. När jag var yngre märkte jag aldrig något, men de senaste 15-20 åren har jag känt av konstiga saker. Inte minst de första 1½ åren i min förra lägenhet (för ca 6-6½ år sen).

      Men just savanterna har ingen eller ytterst svag koppling mellan höger och vänster hjärnhalva. Det kunde man se på Kim när han låg i en Magnetkamera. Oftast har de fått en skada från barndomen eller förlossningen i vänster tinninglob.

      Ciao’
      Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s