Psykopat Eller Sociopat? // Kao

Lite Swing I Djungeln, Kanske?Till Dej. (Särskilt tillägnat Maria De Suede)

(Bild: Privat. Inte en psykopat :-). Det är faktiskt en skyddsande som man har utanför trädhus på nordvästra Borneo…;-)

Numera skiljer man inte på psykopat och sociopat längre, eftersom deras beteende är likartat och skadar andra människor och samhället i så stor utsträckning..

En psykopat är, enligt de senaste rönen, född med sin störning som oftast sitter i ‘reptilhjärnan’ = amylgada. I en magnetkamera kan man tydligt se skillnaden på psykopaten och en ‘vanlig’ person. I vår äldsta del av hjärnan finns våra mest uråldriga kognitioner  (såsom tankar, känslor, omtanke. empati etc)  finns i amylgada som sitter djupt, mitt inne i hjärnan . Där är psykopaten störd.

Sociopaten är, om jag förstått det rätt en person som utsatts för upprepade kränkningar och misshandel och därför agerar utåt, precis som en psykopat, men för att skydda sej själv. Ofta har de även fått en skada på vänster tinninglob som barn, som styr just empati. (Tänk dej att en högerhänt person slår en annan som står mittemot – det kan alltså bli skador på vänster sida på huvudet. Naturligtvis. ) Sociopaten är oftast helt gränslös och gör vad som faller denna in, utan hänsyn till andra. Är oftast en grov våldsbrottsling.

Det här gör ju psykopaten också, men han/hon är ofta både listig och manipulativ på ett sätt som inte sociopaten kan klara av, utan att direkt avslöja sej.

Detta är väldigt enkelt uttryckt, men ändå de senaste rönen.

Men för omgivningen som utsätts för de här personerna spelar det ju ingen roll vad DE diagnosticeras som. Eländet att möta en sån person kan bara uttryckas med några få ord, varav skräck, maktlöshet och totalt förtryck är tre av dem…

Annonser

22 svar till “Psykopat Eller Sociopat? // Kao

    • Verkligen. Om dessa inte heller har en empatisk förmåga blir det givetvis ännu värre. De kan ju inte sätta sej in i våra känslor, eftersom de inte har några själva….

      Kao

  1. Sociopaten är en person längst ned på samhällsskalan. Därför föredrar samhällets styrande den diagnosen.
    Psykopaten finns i alla samhällsklasser och de framgångsrikaste återfinner man bland samhällets toppskikt. Därför är den diagnosen tabu och ej godkänd som diagnos.

    Kram!
    /Skvitt

  2. Har blandat ihop de olika begreppen på ”stollarna”… skrev ett inlägg en gång där jag använde mig av beteckningen narcissist.. – Helt fel, det skulle givetvis stå fullblodspsykopat…
    Jaja…intressant läsning i varje fall..frågan är om man verkligen kan lära sig av detta…Att komma ihåg i realiteten när/om man mot förmodan skulle stöta på nån trevlig ”prick” igen, eller om man ska nöja sig med att tillbringa sin tid till dödagar med fyrbeningar pga rädslan att inte våga…en gång till 😉 hehe

    • Heh! Ja, jag har redan upplevt det och kommer aldrig hamna där igen….eftersom jag inte låter en enda karl komma över min tröskel eller mina troskanter igen 😉

      Kao

      • Haha, nej helt rätt! Men du ska veta att jag ibland ändå längtar lite grann efter någon att ha kul ihop med, och då syftar jag inte på innanför resåren på trosorna, hehe..utan uppleva kul saker med. Det kan ju inte i rimlighetens namn vara fel på alla andra.. Det måste ju vara något hos mig som får ”nötterna” att dras till mig.. eller hur?! Något de ser att de kan ”trycka” på.. I dagsläget biter jag ihjäl dem innan de ens hinner öppna mun… men kanske får man börja rota i vad tusan det är som spökar hos mig som gör att det blir så här. Jag kan lätt se vad ANDRA gör för fel..men mitt eget..hmm. (Vill inte leva som enuck hela livet juuuu 😉

      • 🙂
        Du är yngre än jag och kanske kan satsa igen. En särbo (långbo?)som bor minst 50 mil från mej och som man, som du säger, kan göra lite roliga saker tillsammans med – och då menar jag inte sex (i första hand). Dessutom gillar jag att åka tåg 😀

        Kram

      • Hahaha, förstår vad du menar..och vem f_n syftade på sex? Fyyyy sjutton! 😉

        Kan inte personen ifråga böja på ryggen och krypa in i ett tält går han också bort, för jag älskar att vistas i naturen och tälta. Fast man kan ju snabbt rafsa ihop ett vindskydd också förståss… *Skojar bara..*

        Jag menar att man ska kunna skratta och ha det roligt ihop..en människa som ff. har barnasinnet i behåll sas. Man ska också kunna göra lite tokiga saker ihop, utan att skämmas för sin ålder. Vill man slänga sig ner i snön och göra en snöängel utanför naturhistoriska… – så gör man det! (Finns det fler sådana galningar tro?) ;-P

      • Utomhus och i tält är kul och mysigt – med rätt person 😉

        Har tältat mycket, med mina päron när jag var liten. Varje sommar tills jag var 12 och de köpte en sommarstuga.I 20-årsåldern på Roskildefestivalen och på konstiga ställen runt om i Europa med mitt ex (ej psykot) när jag var i 20-årsåldern.

        Apropå galna grejer så har jag gjort MASSOR av såna. Ska nog skriva ett inlägg om ett av dem, som hände i min stad några år innan jag fick barn…om jag törs :S

        Kao

      • Jag har också gjort galna grejor, men den mest tokiga gjorde jag som sexåring.. ska nog skriva ett inlägg om det med. Jag har gett upp att tänka – om jag törs, jag skriver vad tusan jag vill nu på min blogg. 😀

        Kram

      • Nu har jag berättat om EN av alla mina konstiga, galna saker jag varit med om:-). Kolla mitt senaste inlägg så får du se…

        Kram

      • Vänder mig till både Kao och Kicki.

        Det där med nya partners när man kommit till mogen ålder är väl svårare än när man var yngre av olika skäl.
        Först och främst är det nog så att man själv bar blivit stelare i sin personlighet. Som yngre var man mera formbar, anpasslig helt enkelt. När man kommit lite upp i åren är man också mera reserverad.

        Sen är det nog så också att det som finns kvar på ”marknaden” i högre grad är de som inte har funkat i förhållanden. Därför är de fortfarande lediga. Jag menar att det sker en anrikning av de olämpliga i ”populationen tillgängliga”, så att säga. Men det finns säkert ändå någon för var och en. Ingen ska ju behöva bli utan. Det gäller bara att mötas. Och val av ”mötesplats” avgör också hur stor chans man har att hitta ”den där med rätt kvalité”.

        Så det är lite att tänka på.

        Sen finns det i vissa fall andra skäl om man går solo. Som i mitt fall. Och för min del förhåller det sig så att jag tvivlar på att det finns någon som kan axla min bortgångna flickväns mantel. Hon var outstanding. Och utöver det så undrar jag om jag kan väcka mina känslor för någon annan en gång till, eller uttryckt så här: ta in någon i mitt hjärta när HON fortfarande finns kvar där.

        Det är inte lätt att vara människa.

        Kram på er båda!
        /Skvitt

      • Beklagar verkligen det som hände din flickvän. Det var väl cancer, om jag minns rätt? Man kan dock aldrig ersätta en person med en annan. Man måste se det på ett annat sätt, tror jag.

        Sant är att det ofta bara finns ‘avskrapet’ kvar, om jag får uttrycka mej så. De som ingen vill ha av olika anledningar. Och var de finns? Oftast på lokala puben 😦

        Sen finns det ju vettiga också, naturligtvis, men var finns de?

        Kao

  3. Skvitt, jag beklagar också det som hände din flickvän, och jag tror mig veta hur du tänker. Har man en i tanken kommer det inte fungera med ngn annan. Så är det bara. Jag ska inte heller ha ngn annan har jag insett, för jag har bara en i huvudet, och han var inte snäll…(skenade iväg i tanken ovan..)

    Rocky är min bäste vän – helt klart!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s