19 svar till “Aileen Wournes Sista Ord Innan Avrättningen (ca 3 minuter) // Kao”

      • Jag vågade inte ta risken med nya förhållanden då. Sedan var det för sent, och nu känns det som att livet rinner ifrån en.
        Svante

      • Tråkigt att du känner så. Jag anser inte själv att ett förhållande är allena saliggörande. Tvärtom idag. Har mycket svårt att se mej själv i ett förhållande igen.

      • Vi var särbo, och körde buss båda två. Jag fick veta av bekanta efter att vi avslutat förhållandet att hon hade andra män på besök när jag jobbade. Livet är fullt av tappade sugar, och efter detta tappade jag sugen efter fler förhållanden. Kanske skulle ett kompisförhållande kunna fungera, men jag vet inte.
        Svante

      • Är ett fegt sätt att göra slut, det tycker jag. Idag är det mycket vanligt, vad jag förstår…

        Kompisförhållande är mycket bättre, om båda är införstådda med att det är just det.

        En kompis kan man ha för livet, men ett förhållande vet man aldrig när och hur det slutar.

    • Just det. Man kanske har fallit för psykopatens charm och är därmed ett lätt offer. ”Mitt” psyko gjorde så de första 3 månaderna. Sen vände det och då satt jag där som en fluga i ett spindelnät.

      Idag ser jag vissa varningstecken hos personer, som jag inte såg då (eller inte kunde se då, kärleken är blind).

      Kram
      Kao

      Svara

      • Man tänker sällan i termer som personlighetsstörning, men jag gör det. Ibland ställer jag till och med några standardfrågor för att få klarhet. Frågorna handlar om hur de upplever känslor, med fokus på kroppsliga sensationer. De brukar avslöja sig då.

        Kram!
        /Skvitt

      • Nja, terapi hjälper dem inte. De blir bara värre av terapi, om vi alltså håller oss till psykopater.

        Jag sysslar inte med psykopater. Jag är bara intresserad av fenomenet. Och det är väl därför som jag är snar att misstänka vissa jag möter för att ha en personlighetsstörning. Det är ju så vanligt. Mycket vanligare än folk tror. Och då menar personlighetsstörningar i största allmänhet. Jag uppskattar det till så mycket som ca 10%, faktiskt. Men som sagt, jag räknar då med samtliga störningar.

        När jag får vibbar om personlighetsstörning hos folk jag möter och pratar med dem en lite längre tid, det är då jag ställer de där frågorna för att se om det kan handla om psykopati. Det är ju bara då jag måste vara riktigt på min vakt. Annars blir jag antagligen lurad på något sätt.

        Kram!
        /Skvitt

      • Ja, de går ju in för att lura, manipulera, bedra. Ingen är så bra på sånt som just psykopaten. Även psykologer och psykiatriker luras på löpande band.
        ————
        Fullt utvecklade personlighetsstörningar märker man efter ett tag, om man har ett tränat öga och känslorna i behåll själv 🙂

        ALLA människor har ETT LITET STRÅK av en eller ett par personlighetsstörningar. Så ska det vara och det är det som ger oss människor vår personlighet. Annars vore vi platt intet.

        Kram
        Kao

      • Från det ena till det andra: Här är en gammal goding. Hade alla hans skivor:

        Den mannen kunde häckla med kärlek 🙂
        Synd bara att han dog såpass ung. Av prostatacancer, om jag inte minns fel.

        Det är som gjort för en helkväll för min del att återuppleva honom och hans musik.

        Kram
        Kao

      • Han var bra, men jag intresserade mig ändå inte för hans musik när det begav sig. Det var annan musik som konkurrerade om min uppmärksamhet. Dock var jag på en konsert med honom och viss fanken var den värd pengarna, inte tu tal om den saken.

        Som bandledare lär han ha varit tuff och hade ingen som helst tolerans för droger inom bandet. Han lär ha sparkat bandmedlemmar direkt om han kom på dem med droger, vilket jag tycker hedrar honom. Han var också en perfektionist.
        Hans musik står sig givetvis än i dag.

        Jag bjuder på detta:

        Kram!
        /Skvitt

      • Kul att du uppfattat honom rätt. Trots ditt svala intresse för honom.

        Manfed Mann var ett av ‘mina’ band också. Jag hade olika perioder med musikmpå den tiden.
        Min allra första lp-skiva var Bobbie Gentrys ‘Ode to Billie Joe’. Sen var det Lovin Spoonful och så vidare och så vidare. Men det var när jag var i yngre tonåren.

        Under hela 70-talet dök det upp det ena bandet efter det andra. Det var ett otroligt musikaliskt uppvaknande under den tiden. Det fanns ju hur mycket som helst.

        Det ‘slutade’ med rock, som jag fäste mej mest vid. På senare år har lugnare musik tillkommit. Men jag har aldrig övergit rocken.

        Kram
        Kao

      • Jag såg dem på konsert i Sthlm. Kan ha varit Konserthuset.
        Senare samma kväll träffade jag dem på ett högst oväntat sätt..,.;-)

        Kan berätta om det nån gång.

        Kram
        Kao

Lämna ett svar till Svante Avbryt svar