”Man Vill Bli Älskad” – En Mycket Stark Dikt // Kao

OBS! Relaterar till mitt förra inlägg, inte till mej själv.

Citat:

”Man Vill Bli Älskad.

I Brist Därpå Beundrad.

I Brist Därpå Fruktad

I Brist Därpå Avskydd Och Föraktad.

Man Vill Ge Människor Någon Slags Känsla…

Själen Ryser Inför Tomrummet,

Och Vill Ha Kontakt,

Till Vilket Pris Som Helst”

(Hjalmar Söderberg. Ur ‘Doktor Glas’.)

Annonser

25 svar till “”Man Vill Bli Älskad” – En Mycket Stark Dikt // Kao

  1. Så är det nog för väldigt många Kao. Jag skulle nog aldrig vilja skada någon..så det där med fruktad är inget jag känner igen mig i.

    Avskydd och föraktad har jag varit sedan dagen jag föddes. Det har sagts mig alltför många ggr. I både ord och handling så det tror jag verkligen på. Har försökt att göra mitt bästa i min familj, men det räckte aldrig. Platsade inte. Var den Fula.

    Nu skiter jag i vilket. Jag har min hund och han gillar mig. Tror inte han fejkar.. 😉

    Kram

    • Man kan känna sej otillräcklig, vad man än gör. Men som mamma gör man ju alltid sitt bästa och man kan tycka att det ska räcka. För vad annat kan man göra utifrån sina egna förutsättningar?
      Jag håller själv på att bli galen på min 23-åriga dotter som aldrig får till det ordentligt med jobb och ekonomi. Hon har jobbat sen hon var 18, men ofta via dessa överjävliga bemanningsföretag och nu är hon arbetslös sen ett par månader och jag oroas varenda månad att hon inte ska kunna betala hyran. Får magsår snart!

      Så du är inte ensam med oron, om det nu kan trösta.

      Kao

  2. När man inte har något val och myndigheterna ”i sin godhet” gör allt för att stjälpa, då går det snett och då måste man hävda sig på den andra sidan lagen.

    När frågar samhället: ”Vad vill du? Vad ska vi hjälpa dig med för att nå dina mål?”?
    Samhället säger istället: ”Nu blir det ungdomsvård, nästa gång får du fängelse!”!
    Det är en bra skola, men bara för den som ”vill” åka social rutschkana för att den ingen annan möjlighet ser.

    Kram!
    Skvitt

    • Du förenklar ett stort problem här!

      Menar du att de3 här ungdomarna är födda med en sämre fungerande hjärna än andra?

      Problemet är mycket mer komplext än så.

      Jag avskyr när vuxna skyller sina egna brott och tillkortakommanden på sin taskiga uppväxt eller myndigheter, även om det till viss del kan vara sant.

      Att skylla en klients bekymmer (eller låta denna skylla på andra…) är att ta bort tankare och även skuldkänslor för det man gjort fel. Skuldkänslor BEHÖVS i en persons liv, men inte att de biter sej fast givetvis.

      Någon gång måste man se att man har gjort fel, utan att experter slätar över! Det där ‘expertbeteendet’ är mycket mer skadligt än det gör nytta – om det inte styrs av rätt tid och förutsättningar – och av rätt person!

      Det finns alltid någon chans i livet att smita ut i en annan riktning och många många har också gjort det.

      Det finns mil att skriva om detta och jag återkommer.

      Kram
      Kao

      • Visst, vi kan hålla på i det oändliga och diskutera detta och både hålla med om vissa saker och ha divergerande uppfattningar om annat. Och kanske båda har rätt fast vi har olika uppfattning eftersom verkligheten är så mångfacetterad.
        Det finns ju inga sanningar, som jag så ofta säger!

        När jag skriver att man inte har något val så menar jag att man inte har det rent subjektivt sett. Antingen brister det kognitivt, vilket ofta förklarar många kriminella handlingar, eller så vet man inte sina möjligheter. Det kan bero på att ens omgivning inte kan så mycket. Till exempel om lågutbildade föräldrar ska lotsa sina barn in i en akademisk värld som de inte har en aning om, då är det sociala arvet ett stort handikapp. Och just så är det för väldigt många arbetarbarn.

        Tänk dig in i de stereotypa förorterna med enbart arbetare, förtidspensionärer, arbetslösa och invandrare. Alla som har fått lite flyt i tillvaron har flytt förortens sämsta områden, de stigmatiserande områdena.

        Tänk dig barnen som växer upp där. De ser att många lite äldre inte får några jobb. De går på socialen. Det blir en självklarhet. Över allt finns det droger i överflöd. De som har pengar tjänar dem på kriminalitet. Farsan och morsan arbetar skift och andra obekväma arbetstider. De är trötta när de kommer hem och när de väl är lediga tillsammans är det skönt om ungarna är ute.

        Lägg samman allt detta. Ställ dig frågan hur de barnen ska kunna ha en uppfattning om ett helt annat liv, andra möjligheter än att leva på soc och fördriva tiden så billigt som möjligt = dataspel. Eller tjäna pengar på brott. Båda försörjningssätten känns lika naturliga för dem.

        Och så finns undantagen, som trots samma miljö och förutsättningar skapar sig en helt annan framtid. Till exempel Jan Eliasson, vår kända diplomat. Han växte upp i arbetarstadsdelen Biskopsgården och hans föräldrar var vanliga knegare. Leif GW Persson är en annan med liknande bakgrund. De måste ha haft något extra för att nå dit de har gjort. Vad, kan man ju fråga sig.

        Jag vet inte vad detta var, men de slapp säkert att ha frånskilda föräldrar, oengagerade föräldrar, missbrukande föräldrar och föräldrar som drog sig fram på soc-pengar. Deras föräldrar var säker politiskt engagerade eller de hade nog en politisk medvetenhet, vettiga intressen och stor bildning även om den inte var formell.

        De barn som det går ut för har i allmänhet föräldrar som är raka motsatsen till de föräldrar som antagligen Leif och Jan hade. Och därtill har de själva förmodligen en inre mental konstitution som inte gynnar dem. De har alltså inget ”val”.

        Sen hamnar de i trubbel och träffar på myndighetspersoner som i bästa fall vill att de ska göra precis som de själva gjorde en gång i tiden för att lyckas, fast att det inte passar just dessa ungdomar. Det blir en påtvingad och fantasilös mall att pressa sig in i, vilket är dömt att misslyckas. Det blir som när Sovjet ville tvinga på östaterna en socialistisk utveckling som skulle följa Sovjetiskt mönster istället för att inse att varje samhälle måste söka sina egna modeller, vilka de hade kunnat bistå.

        De här myndighetspersonerna kan vara hur engagerade som helst, men de försöker stuva in ungdomar på glid i en form som inte passar dem. Istället för att fråga vad de vill och hur de tänker sig göra för att nå sina mål och utifrån detta handleda dem, kommer de bara att framkalla ångest över att inte klara och inte vilja forma sig till något de inte är.
        Det kan bara misslyckas.

        Men de engagerade myndighetspersonerna tycker de har gjort ett bra hantverk under dagen, går hem och slänger sig i TV-soffan nöjda med ett dagsverke som än en gång har bidragit till att spoliera en ung människas framtid.

        Det var detta som dolde sig bakom den korta meningen ”När man inte har något val och myndigheterna ‘i sin godhet’ gör allt för att stjälpa, då går det snett och då måste man hävda sig på den andra sidan lagen.”

        Kram!
        /Skvitt

      • Tack för din kommentar. Fantastiskt bra skrivet! Självklarheter kanske för oss, men inte för alltför många andra.
        Tycker du ska skriva ett inlägg med de här orden. Och skicka länken till SD:s HK och till Regeringen, så de får lära sej orsak och verkan 🙂

        Kram
        Kao

      • Tack för de orden! Jag bugar och bockAJSOMFAN!
        Nu slog jag tänderna i tangentbordet så både tangenter och gaddar flög all världens väg! Jag skickar notan! 🙂

        Kram!
        /Skvitt

  3. En av mina favoritdikter! Har ju haft den någon gång i min egen blogg. 😉
    Jag tycker det är mycket beskrivande apropå det här med ”bekräftelse”…
    Fridens liljor…

  4. Fy sjutton, har suttit i nästan en timme här och formulerat min text och så trycker jag på skicka…då har mitt bredban kopplats ur och allt försvann..(fan, får göra om det i morgon igen, orkar inte nu… blir så less!!!!!)

    • Fy, vad jobbigt! Du hann inte spara texten?

      Att all text man suttit och plitat på plötsligt försvann, hände då och då på AB-bloggen men då berodde det inte på bredbandet. Skvitt brukar påpeka att man ska skriva på Ordbehandlaren, kopiera och föra över. Då händer ju inte sånt här. Men jag plitar på som vanligt ändå, glad i hågen och lite tanklös.

      Hoppas du kan skriva om texten, att du orkar.

      Kram
      Kao

    • Om du har Google Chrome kan du ställa in det på ”Fortsätt där jag slutade”. Då finns det en chans att det är sparat och att du kan göra ett nytt försök att skicka. Ett säkrare alternativ är att skriva allt först i ett ordbehandlingsprogram och sedan klistra in det i en kommentar.
      Jag gör så, om jag märker att skriver en lång kommentar, att jag för säkerhets skull kopierar till ett sådant program och fortsätter att skriva och sparar på nytt. Men egentligen borde jag ju alltid skriva i datorn innan jag lägger det på nätet. Men jag lär mig aldrig 😦

      Kram!
      /kvitt

      • Helt sant, men när jag märker att det börjar bli väl långt så brukar jag markera och klicka spara. Då ligger det i datorn utan att jag behöver klistra in det någon stans alls. Tappar jag internetkopplingen så har ju datorn texten ändå. Det är bara att koppla upp sig igen, klicka på kommentera och klistra in. Vips är det där igen. Perfekt.
        Men skulle datorn strula då är det väck om jag inte har sparat det i ett dokument.

        Bara som tips på hur jag gör.

        Kram!
        /Skvitt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s