Antisocial Personlighetsstörning (dyssocial störning, psykopati, sociopati) // Kao

Apropå Anders Behring Breivik, som jag skrev om i förra inlägget:

Antisocial personlighetsstörning, dyssocial personlighetsstörning, dissocial personlighetsstörning och amoralisk personlighetsstörning är olika beteckningar på en psykiatrisk diagnos, som används i stället för de tidigare termerna psykopati och sociopati.

I förslagen 2012 till DSM-5 fanns termen

dyssocial personlighetsstörning (eng: dyssocial personality disorder [dɪˈsəʊʃəl ˌpɜ:səˈnælətɪ dɪsˈɔ:də]), en beteckning som kommer sig av att beteendet inte nödvändigtvis behöver vara kriminellt eller oetiskt utan bara påtagligt bristfälligt i fråga om sociala kontakter och relationer, till exempel

• opålitlighet och oberäknelighet,
• benägenhet att skuldbelägga andra,
• oförmåga att uppleva skuldkänslor
• oförmåga att inleda långvariga relationer till andra.

Den ännu så länge relativt neutrala termen ”dyssocial” ansågs mera lämplig i psykologi och psykiatri än ordet ”antisocial”. Någon förändring i DSM-5 blev det dock inte i den här frågan. Se under personlighetsstörning.

I ICD-10 finns en liknande störning beskriven under beteckningen dissocial personlighetsstörning (eng: dissocial personality disorder), F60.2, i den svenska versionen antisocial personlighetsstörning.

Denna typ av personlighetsstörning kan ta sig många uttryck, varierande från person till person, t ex i upprepat kriminellt beteende, benägenhet att bedra andra för den egna vinningens eller det egna nöjets skull, uppflammande aggressivitet som yttrar sig i våldshandlingar eller hot om våld, oförmåga att etablera ordnade arbets- och familjeförhållanden, impulsivitet, hänsynslöshet och frånvaro av ånger- och skuldkänslor.
Personer med denna typ av brister i sitt sociala beteende gör sig redan som barn eller i tonåren skyldiga till sådant som skolk, stölder, vandalism, våldsutövning, fysisk grymhet mot djur eller människor etc. Dock kan diagnosen antisocial personlighetsstörning inte sättas förrän personerna blivit 18 år eller äldre, eftersom en del av beteendena kan förklaras av bristande mognad.

I ICD-10 och DSM-5 skiljer man mellan antisociual personlighetsstörning (och uppförandestörning (conduct disorder, CD).

Relaterade sökord: funktionsnivå, impulskontrollstörning, personlighetsstörning, prosocialitet, PD-TS, sociopati.

Kriterier i förslagen 2012 till DSM-5 på antisocial personlighetsstörning

I förslagen till DSM-5 tilllämpades en ny modell för diagnostik av personlighetsstörning som ifråga om antisocial personlighetsstörning hade följande utformning (återgiven i sektion III av den slutgiltiga DSM-5):

1. Tydlig försämring i personlig och social funktionsnivå som tar sig uttryck i
2. störd jagfunktion (self functioning) i fråga om:

a. självidentitet (identity): är självcentrerad och har en självkänsla som är beroende av personlig vinning, makt och njutning,

eller

b. självstyrning (eng: self-direction): mål sätts huvudsakligen efter deras värde för individen själv: inga stadigvarande normer för eget beteende tar form vilket leder till oförmåga att följa lagar och etiska principer.

och

2. störningar i interpersonellt fungerande (impairments in interpersonal functioning) i fråga om:

a. medkänsla (empathy): bryr sig inte om andras känslor, behov och bekymmer och ångrar inte att ha skadat eller misshandlat någon

eller

b. närhet (intimacy): är oförmögen att upprätta ömsesidiga nära relationer, eftersom tanken att utnyttja andra är främsta syftet med att relatera till dem, t ex genom svek och hotelser; använder dominans och tvång för att utöva kontroll över andra.

1. Förekomst av patologiska personlighetsegenskaper på följande områden:
2. Antagonism som utmärks av

a. manipulerande av andra (manipulativeness): använder ofta svepskäl och kommer för förevändningar för att få kontroll överandra och påverka dem; är talför, insmickrande, charmig och förförisk,

b. svekfullhet (deceitfulness): oärlighet och bedrägeri, ger en falsk bild av sig själv, fabulering eller försköning av vad personen varit med om,

c. känslokyla (callousness): ingen känsla för andras känslor och problem; inga skuldkänslor och ingen ånger när personen skadat eller sårat andra: aggressivt, även sadistiskt beteende,

d. fientlighet (hostility): långvarig och ofta återkommande ilska; vrede och irritation även vid gliringar och mindre förolämpningar

2. Hämningslöshet som utmärks av

a. ansvarslöshet: obesvärad av ekonomiska och andra åtaganden; bristande respekt för – och ingen inriktning på att hålla – gjorda överenskommelser och löften,

b. impulsivitet: agerar enligt ögonblickets ingivelse: är helt uppfylld av nuet utan att tänka på konsekvenserna av handlingarna; har svårt att göra upp planer och att följa en gjord planering,

c. risktagande: ger sig in farliga, riskfyllda och självskadande aktiviteter, helt i onödan och utan tanke på följderna: har en benägenhet att uppleva tillvaron långtråkig och ger sig då in i aktiviteter som kan motverka långtråkigheten; är likgiltig för andras begränsade förmåga och vill inte inse faran för egen säkerhet.