FEM vuxna som befann sej i en skolsal i Partille, Göteborg, dit TVÅ maskerade ynglingar gick in i samma rum, maskerade och beväpnade med betongliknande vapen de utan problem slänga ner ett 20-tal datorer i stora säckar och försvinna i en silverfärgad stulen bil.
Jag undrar VAD DET VAR FÖR VUXNA MESPROPPAR? Vad är det är för idioter som inte kunde stoppa ynglingarna? Man var ju fem stycken!!!
Om man är så mesiga kan man räkna med att kriminella tonåringar tar över i samhället. De vuxna är så ängsliga för att göra fel och tyvärr har ju skithögar lagen på sin sida.
Om man som vuxen bara höjer rösten eller handen så har de ju inte lagen på sin sida och tvingas klä skott för att de, om i det här fallet, borde ha sänkt ynglingarna med handkraft.
De var faktiskt FEM mot TVÅ. Jag upprepar: 5 mot 2!
Det enda dessa ungdomar lär sej av detta är att de kan göra precis vad de vill och ingen stoppar dem!!! Och de vuxna tror de är maktlösa.
kaos nya lya 
Tja, vad ska man säga?
Killarna hade tillhyggen. Lätt att förstå om folk inte stoppar dem. Och om de hade försökt så behövde säkert själva ha tillhyggen och sådana kanske inte fanns till hands. Men om så vore och de tvingats använda dem och därmed besegrat dem, då hade antagligt dömts för misshandel.
Om de vuxna tänkte på allt detta så gjorde de ju faktiskt rätt.
Kram!
/Skvitt
Tja. det var ju inte skjutvapen ynglingarna hade och det måste ha gått att ta fast dem när de var ouppmärksamma och stoppade datorerna i säckar. Eller när de släpade ut dem. 20 datorer är dock ett rätt så bylsigt byte.
Jag tycker det var ynkligt i.a.f att 5 vuxna inte kunde stoppa rånet.
Kram
Kao
Bästa spelaren sitter på läktaren 😉
Kram!
/Skvitt
Haha! Kanske det. Men jag VET att jag inte kan stå och bara se på i många situationer.
Många gånger i mitt liv har jag ingripit i olika obehagliga situationer, trots att jag själv fått tagit ‘smällen’.
Dock skulle jag aldrig någonsin ingripa om det var skjutvapen med i bilden.
Ibland har t.o.m 2 parter som bråkat vänt sej mot MEJ i stället, när jag försökt medla. Detta är inget beteende jag lärt mej hemifrån. Tvärtom. Båda mina föräldrar och min bror har varit mycket försiktiga, både verbalt och fysiskt.
Säg, doktorn; vad är det för fel på mej;-)?
Kram
Kao
Jag är tydligen som du, men jag klandrar inte andra om de inte agerar.
Kram!
/Skvitt
Nej, så är det kanske. Men i mina öron/ögon känns det fjuttigt.
Ett exempel på att inte ingripa: Min dotters klasskompis och mamma och vi var på ett utomhusbad. Ungarna lekte, vi vuxna satt på en filt och pratade. Plötsligt kom kvinnans son springande, storgråtande. Han hade ramlat och slagit i huvudet och blödde.
Kvinnan slog ifrån sej och ville inte ens titta. ”Jag tål inte se blod”, sa hon…Jag tog med mej pojken till personalen på badet och kunde lägga om hans sår. Sen fick hon ta med pojken till Vårdcentralen där han fick sy 2 stygn. Sen kom de tillbaks till badet.
Läget var sånt att jag inte kunde säga till henne vad jag tyckte, men tänk om detta hade skett när de var ensamma ute, eller i hemmet?
Kram
Kao
Tragiskt!
Kram!
/Skvitt
Ja, men detta skulle jag också tycka – även om jag hade suttit på läktaren…
…men det ska sägas att kvinnan var en mycket bra mamma för övrigt.
Kram
Kao
Inget är ju inte bara svart eller vitt. 🙂
Kram!
/Skvitt
Nej, just det! Men hur är det då i politiken? Där har du ju alltid tvärsäkra åsikter(fastän jag gillar de flesta av dem)… och då ska alla agera, annars är de idioter. Förklara skillnaden mellan politiska och mellanmänskliga reaktioner och aktioner, hur du ser på det – och hur du tänker.
Kram
Kao
Kao
Att jag alltid har tvärsäkra åsikter i politiska frågor är en överdrift. Men utifrån vissa givna fakta i vissa frågor är det förbaskat lätt att ha svar som ingen har lyckats kullkasta.
Och som du vet så vill jag att mina ståndpunkter motbevisas som felaktiga eftersom jag i så fall kan komma fram till större insikt. Men ingen lyckas ju med det, utom i sällsynta fall rörande vissa politiska händelser där jag har felbedömt saker och ting.
Det är just i ”politiska och mellanmänskliga reaktioner och aktioner” som jag någon gång har haft fel, om jag nu förstår rätt vad du menar.
När det kommer till mina principiella utgångspunkter är det ingen som har lyckats rucka på dem.
Det är ju ingen som vågar ifrågasätta mitt rättvisepatos. Den som gör det är ju politiskt död.
Samtidigt vet vi ju att samhället består av klasser med motstridiga intressen eftersom en viss klass äger produktionsmedlen och penningskapandet, varmed den även äger den politiska och ekonomiska makten och att vi därför per definition inte kan ha en verklig demokrati i ordets sanna betydelse (folkvälde) då denna klass utgör en minoritet.
Enkel logik säger också att den som blir ifrågasatt för att den drar det längsta strået i en relation helst vill förneka det och faktiskt också gör det. Därför förnekas all den kunskap som är inneboende i arbetarrörelsens långa lärdom, vilket ibland tar sig uttryck som att vi inte skulle ha ett klassamhälle med klasser vars intressen är oförenliga.
Vi vet också att övriga, det vill säga folkflertalet, saknar makt såvida de inte organiserar sig mot den institutionaliserade makten och att denna makt hela tiden motsätter sig en sådan organisering i den mån den kan.
Vi har såldes ett klassamhälle med en minoritet som styr! Det kan aldrig leda till rättvisa på minsta sätt. Och detta påstående kan ingen motbevisa.
När jag framför mina politiska ståndpunkter tar de alltid avstamp i denna orättvisa. Just därför kan ingen motbevisa mig. Ingen kan ifrågasätta mitt rättvisepatos och ingen kan motbevisa att det utifrån ett minoritetsstyre följer att vi lever under diktatur och därmed ett förtryck. Det är ett förtryck som drabbar folkflertalet, alltså hela den delen av befolkningen som jag kallar arbetarklassen som helhet och av historiska skäl drabbar det även extra hårt kvinnorna. Hur den saken hänger ihop är värd ett kapitel för sig och har faktiskt bland annat en rent biologisk komponent som faller tillbaka på hur de olika könen reproducerar sig, vilket dock inte betyder att människan saknar förmåga att överbrygga denna problematik genom kulturella förändringar.
Utifrån detta kan bara en slutsats dras och som gör att Feministiskt Initiativ borde anamma en marxistiskt revolutionär teori; kvinnans frigörelse kan bara ske om vi får ett klasslöst samhälle, det vill säga ett kommunistiskt samhälle. Endast ett sådan samhälle kan garantera full frihet och allas lika värde.
Logiken är så glasklar att borgarklassen darrar vid blotta tanken av att denna kunskap ska nå arbetarklassens breda lager. Sådan kunskap äventyrar dess parasitära leverne. Och i denna del är jag tvärsäker.
Utifrån klassernas inneboende och motstridiga intressen kan många slutsatser dras om vad som driver såväl dagen inrikes- som utrikespolitik, om vad som sker i världen och vad som skapar konflikter.
Det är i detta segment jag enstaka gånger kan ta fel. Är det till exempel alldeles sant som jag påstår, att det var amerikanska underrättelsetjänsten som låg bakom attackerna den elfte september 2001? Det är högst sannolikt, men jag kan ha fel. Men jag har inte fel att det bland annat var USAs oljeintressen som tjänade på det och att USAs geostrateger lade upp riktlinjerna för hur allt skulle utformas och lät landets underrättelseverksamhet genomföra attackerna är en självklar slutsats i mina ögon.
Jag hänvisar till detta: http://tinyurl.com/q2ga4pv
Kram!
/Skvitt
För oss är det en självklarhet, ja en sanning, att ett kapitalistiskt samhällssystem är byggt på orättvisor och förtryck. Annars skulle det ju inte fungera – och det gör det inte heller i längden. Redan nu ser man hur konturerna rämnar.
Men de finns faktiskt de som verkligen TYCKER att ett sånt system är rättvist, att vissa ska ha så mycket mer än andra. De anser sej förtjäna det och det är deras sanning. Och så har vi de snorrika som anser sej förmer än andra, som människor. ”Vi här uppe, ni där nere”.
Gällande datorstölden i Partille handlar det ju om skolpolitik (eftersom jag anser att allt är politik så kallar jag detta skolpolitik). Visst är det lätt att sitta på läktaren och tycka, men jag garanterar dej att jag inte skulle varit rådlös i den situationen OM INTE ungdomarna hade haft skjutvapen. Då hade saken kommit i ett annat läge.
Kram
Kao
Jo, jag håller med dig i allt, utom att jag vill påpeka att om jag ska bedöma ifall jag hade ingripit i Partille så måste jag ha en bild av hur det gick till där.
Jag är inte rädd att ingripa, men jag vet inte om det i just det fallet hade inneburit att jag hade gjort det. Det beror på omständigheterna.
Jag har en favoritkrog där jag har gått under ett halvsekels tid. Och det har hänt genom åren att folk uppträtt hotfullt och körts ut. När sådant händer ställer jag upp och det vet personalen att jag gör. Jag låter dem göra jobbet, men jag håller mig alldeles bakom dem ifall de behöver hjälp. Jag har hittills inte kommit i bråk för den sakens skull. Men de känner en trygghet i att jag finns till hands om det skulle behövas.
Några gånger har de bett mig att lura ut sådana där individer så de kommer ut på gatan utan att de själva behöver ingripa och med min fingertoppskänsla har det fungerat än så länge.
Resultatet av min hjälpsamhet är att jag, till skillnad från de flesta andra där, är betrodd med nota. Och på den tiden jag inte hade bankomatkort kunde jag få låna pengar till dagen efter när jag var utan kontanter. Det var jag ensam om.
Vid ett tillfälle fick en gäst ett epileptiskt anfall. Vem tror du tog hand om det, ställde diagnos. lade gubben i framstupa sidoläge och ringde ambulans? 😉
I ett helt annat sammanhang råkade jag ut för en helt oprovocerad attack av en galning som var narkotikapåverkad. Jag kände honom givetvis inte inte och hade inte pratat med honom. Plötsligt fick jag en djävla smäll när han gick förbi mig.
Jag sänkte honom direkt med en dansk skalle som krossade näsan på honom och han svimmade. Själv lade jag benen på ryggen. Jag visste ju inte om polisen skulle komma och hur det rättsliga i så fall hade utfallit.
Nej, rädd är jag inte. Och ska jag spekulera i hur jag hade agerat om jag hade varit närvarande i Partilleskolan, så tror jag att jag hade attackerat dessa slynglar med basebollträn genom ta en stol som tillhygge, alternativt kastat ett bord på en av dem. Sen hade den andre varit lätt att ta hand om.
Men som sagt, det är en spekulation.
Kram!
/Skvitt
Det är så jag också tror att jag själv skulle agerat. Farligt vore det om inte någon av de övriga fyra också gjorde sitt, men i såna lägen tänker i.a.f inte jag på säkerheten och de andras uppställning.
Civilkurage är ingen självklarhet i dagens samhälle. Det är också skillnad på feghet – mod – dumdristighet på en skala. 😉
Bra gjort av dej att sänka idioten.
Kram
Kao
Man kan inte lita på att andra ska agera.
En gång snackade jag en person till besinning. Och du ska veta att han hade gått bärsärk!
På avstånd stod nog nästan 20 personer och bara tittade på! INGEN gjorde en ansats att stötta mig, men nyfikna var de! De ville nog bara se hur det gick för lilla mig mot den gigantiske kroppsbyggaren.
Med armarna i kors glodde de på oss. Men det de hoppades få se såg de aldrig. Kanske till deras stora besvikelse.
Allt blev frid och fröjd och bärsärken lugnade ned sig utan ytterligare våld. Och mig rörde han inte ett hårstrå på!
Så kan det gå och det handlade enbart om min fingertoppskänsla. Slutet gott, allting gott och han lommade iväg glad åt att någon bara lyssnade på honom.
Det är ju möjligt att han aldrig ville skada någon. Det tror jag. Han hade ju bara gått på döda ting och gjort flis av dem. Men skrämmande var det för alla i närheten. Dock behöll jag lugnet även när det var som värst.
Kram!
/Skvitt
Intressant…bra gjort av dej. Du är en riktig medlare. 🙂
Att andra bara står och ser på är ett utslag av sensationslystnad – mer eller mindre omedvetet vill många att något drastiskt ska hända, som förgyller deras kanske annars så trista liv ;-)?
(Det här är en intressant diskussion:-)
Kram
Kao
Jo, det är en intressant diskussion, det håller jag med om. Men jag vill ogärna tala om mina insatser. Det kan ju låta som att jag skryter eller är en överdängare, men så är det inte. Det är bar så att jag knappast har förmåga att bli rädd. Det må vara en brist hos mig.
Om jag attackeras sjunker nog snarast min puls och jag blir helt kall och analytisk och fokuserar på situationen, men mest på antagonisten.
Var har han sin svaga punkt eller var är situationens möjligheter? Så tänker jag rent omedvetet och handlar utifrån det.
Det är väl utifrån det jag blir så lugn i situationer då andra blir rädda.
Hur det kommer sig att jag funkar så har jag faktiskt ingen aning om. Kanske kan det bero på min far som lärde mig att våld inte är något särskilt skrämmande. Jag fick nämligen mycket stryk som barn, vilket lärde mig att smärta är tillfälligt och går över och därmed inte är något att backa för.
Intet ont utan det har något gott med sig, som min far sa 😉
Jag minns en gång då en träpall kom flygande rakt emot mitt huvud. Jag minns exakt hur jag hann att tänka: ”Fan! Det kommer att göra ont!” Men jag vek åt sidan och klarade mig.
Sen fattade jag att han som kastade pallen emot mig helt hade missuppfattat situationen, gick fram och tog honom i näven och sa att jag förstod honom, men han hade helt missuppfattat saker och ting och så förklarade jag att jag hade inget med saken att göra, vilket han trodde. Vi vart genast vänner igen! Så kan det gå 🙂 !
Som du förstår har jag en del erfarenheter av våld, på ont och gott. Men jag vill helst inte tala om det.
Kram!
/Skvitt
Du är diplomatisk, det är inte min starka sida.
Jag drabbades däremot aldrig av våld som barn, varken psykiskt eller fysiskt. Men jag fick en riktig gråsosseuppväxt och detta är jag tacksam för i dag.
Beklagar att du blev fysiskt kränkt hemma. Klart sånt sitter i, men å andra sidan har du ju vänt det till något bra, när det kärvar till sej.
Kram
Kao
”Lite stryk har ingen tagit skada av!” sa min far och slog mig rejält, bland annat med livrem och mattpiska.
Sant säger jag.
Tack farsan!
Med mycket gråt och smärta lärde jag mig att hata honom och klara mig i livet. Verkligheten är dualistisk!
Kram!
/Skvitt
Det var bra att du tog den väg i livet som du gjorde. Du kunde lika gärna ha hamnat i helvetet.
Kram
Kao
Det tror jag inte.
Men jag kunde inte få barn och tur var väl det. Jag hade kanske fostrat dem på samma sätt. 😦 och trott jag gjorde rätt. Och kanske är det rätt. Jag vet faktiskt inte.
Kram!
/Skvitt
Är helt övertygad om att du gjorde rätt.
Dessutom: alla behöver inte få barn, man kan berika världen på andra sätt.
😉
Kram
Kao
…lyssna på lite bra musik, med riktigt fin nostalgikänsla i mitt senaste inlägg…du har nog hört låten, men kanske det var längesen? (Ca 3 minuters låt)
Kollar genast!
Kram!
/Skvitt