Fick ett sms från min dotter (24 år) idag. Nu har hon bestämt sej för vad hon vill plugga i framtiden: Mänskliga Rättigheter och ämnen runt omkring det på Teologiska Högskolan. Jag förstår vad som rör sej inom henne, efter alla ställen i Världen där hon har varit och rest med mej. Jag har aldrig undanhållit henne det som sker runt omkring oss, men heller inte utsatt henne för faror.
Nu är jag så himla stolt över henne. Processen för henne att veta vad hon vill plugga har tagit sin tid och det ska det också göra. Att hon kommer in på en sån utbildning är inga problem; gymnasiebetygen var strålande 🙂
🙂
kaos nya lya 
Jag har också en dotter som på ”äldre dar” nu börjat plugga liknande ämnen. Ja, de kan göra skillnad.
Det var ju intressant 🙂
Man behöver nog några år på sej efter gymnasiet om man känner sej vilsen och inte vet vad man vill ”bli”. Man ändrar sej stup i ett tills man har hittat sin plattform.
Kul att din dotter också är inne på den linjen.
Kao
Jag Väntar fortfarande på att min filosof till son ska bestämma sig. 22 år och vilsen, och jag biter mig i läppen för han ska vakna till och bestämma sig av egen kraft.
Vill jag alltså.
Vänta ut honom med tålamod och kärlek 😉
Jag kunde inte jobba idag, pga migrän vilket jag inte drabbats av på många år. Migrän alltså. Han följde med mig på en halvmilspromenad i småregnet genom skogen! Höll koll på min ”medvetandegrad” hela dagen 😉
Ett har jag fattat, och det är att tjat och gnat leder ingenvart. Hoppas han blir sin egen stigfinnare snart 🙂
Tack för klokt råd!
Fattar 🙂
Jag har släppt greppet (utom då det gäller att dela med mej av mat :), men å andra sidan bor hon nu i lägenheten under mej sen drygt 1½ år tillbaks.
Först tyckte hon det skulle bli hemskt att ha mej boende ovanför. Men idag är hon bara tacksam för det, hehe.
Är det nån som fått problem efter lägenhetsbytet i mars-13 så är det jag. Haha 😀
Men nu har läget planat ut. Hon klarar sej själv, reder själv ut sitt ekonomiska trassel och har kommit till insikt om både det ena och det andra här i livet.
Så snart är det dags för dej och din son också. De blir vuxna och mognar senare idag än på vår tid, tycker jag det verkar som..
Mitt tips: ligg lågt med kritik och uppmuntra framgångar och positiva vibbar från honom. Det har i.a.f ändrat vårt förhållande till det bättre. (Äntligen).
Kram
Kao
Ja, han har kapacitet både i tanke och kropp, men jag vet inte varför han inte ”kommer igång”. Jag och mr skägg ligger så lågt vi kan, för snart tror vi han kvicknar till.
Efter plugg, sociologi och psykologi-avslut i våras bor han hemma igen. Han kanske har något som behöver tid att hela/mogna, så vi väntar 😊
Du har rätt i att unga verkar behöva mer tid numer, och det kan bero på en mer komplex värld, tänker jag.
Kram märta
Inte bara det!
Jag flyttade hemifrån när jag var 17 år. Då hade jag gått ut högstadiet nåt år tidigare och mina föräldrar trodde att läkarsekreterare skulle vara ett bra jobb för mej. Så jag gick 1 av 2 år på ‘Fa(u)ckskolan (:D). Sen la jag av för att det var helt fel för mej. Det kunde mina föräldrar inte ta till sej.
Så det blev bråk och problem och jag fixade själv jobb och bostad på ett storsjukhus här i stan. Från jag var 23 tills jag var 26 gick jag sen vuxengymnasiet 3 år och jobbade samtidigt för att försörja mej. En slitsam tid.
Sen läste jag kriminologi och rättssociologi på Sthlms Universitet tills jag fick smak på resandet och slutade. Senare i livet pluggade jag dock annat.
Så jag var i samma ålder då, som våra ungar är nu. Med den skillnaden att jag (vi) fick smaka friheten långt tidigare.
Där tycker jag en del av förklaringen finns till våra ungars ‘sena mognad’. Egentligen kommer den inte senare. Det är bara studietiden på gymnasiet och behovet av föräldrarnas stöd som blir längre.
Tror jag.
Eller vad tror du?
Kram
Kao
Det ligger väldigt mycket i det du beskriver, för ungas studier i dag är mer utan förutsättningar, och mer.. Utan slut. Jag har inte riktigt ord, men det har alltid varit tufft att vara ung, och idag svårare än någonsin? Eller så är jag präglad av min tids medelålder, så som det varit för medelålders i alla tider. Min tid har varit, och mina (våra) barn ser på världen med andra ögon än jag.
För egen del har jag alltid levt ett skyddat liv, men jag har försökt lyfta blicken, och lyckats ibland. Inte alltid, men ibland. Våra kids ska ha den tid de behöver, för att förbereda sig för sina livs stordåd. Vi, jag och skägget ger de som står oss nära allt vi mäktar med, och hoppas det ska räcka.
Så du har läst kriminologi? Det är ett av ämnena/inriktningen vår son är intresserad av. Ja, vi får se vad han kommer fram till, men jag har allt hopp om honom, för han har något att tillföra. Säger en mamma 🙂
Kram märta
Tack för fin kommentar.
Eftersom studietiden numera är så mycket längre än när vi var i den åldern, så mognar ungarna givetvis senare. Skolan saknar ett viktigt ämne, nämligen teoretisk och praktisk filosofi. Att få grunna och tänka själv. Använda båda hjärnhalvorna ;-). Att själv få komma till en slutsats i sina tankegångar om livet, tänka kritiskt och inte bara proppas full med info i olika klassiska skolämnen.
—–
Eftersom din son läst både psykologi och sociologi så är det ju toppen att han är intresserad även av kriminologi ;-). Det är ett spännande ämne. Även rättssociologi. Ämnena kommer koppplas ihop i hans känsla-tanke-handling och han får ovärderlig kunskap för livet. Det är en bana i livet jag själv skulle tagit om inte resandet och äventyrslusten tagit över. Jobba på BRÅ (Brottsförebyggande Rådet) eller som konsult hos polis eller rättsväsendet.
En ungdomskamrat till mej, som jag dock inte träffat på några år, blev chef på just BRÅ efter kriminologistudier. Vi läste samma kurs samtidigt på Universitetet. Om han är kvar på BRÅ vet jag inte, men jag intervjuade honom år 2001 för en uppsats jag var på G att skriva i ett annat ämne.
Som yngre var han en riktig strulputte…
Kram från en annan mamma
Kao
Stolt mamma med andra ord. Bara att gratulera er båda.
Kram!
/Skvitt
Javisst är jag det 🙂
Tack ska du ha
Kram // Kao