Idag Blev Jag En Satkärring :( // Kao

Var nyligen i butiken för att handla mat. Det är jättevanligt att ungar springer omkring där, som om det vore en lekplats och de hade företräde eftersom föräldrarna är osynliga bakom hyllorna. Jag brukar inte säga något. Barn måste få leka – men INTE i mataffären. Vissa kladdar med fingrarna i lösgodisboxarna men föräldrarna säger ingenting…

De här tjejerna rev ner ett antal varor från hyllorna i sin framfart, men att plocka upp efter sej gjorde de inte. Jag blev nästan fälld vid ett tillfälle. Då sa jag, utan ilska men bestämt: ”Sluta springa här! Gå i stället.”

Det blev tvärtyst.

Ett par minuter senare stod jag vid kassan och såg flickorna peka ut mej för sin pappa, som gav mej onda ögat.

Jag brukar alltid få skulden för allt möjligt men tack och lov är jag så pass gammal nu att jag struntar i det. Om inte ungarnas föräldrar kan säga ifrån (varför vet jag ej, kan bara gissa…) så får väl andra göra det. Med risk för att kallas barnfientlig eller liknande.

Har du liknande upplevelser?

Annonser

11 svar till “Idag Blev Jag En Satkärring :( // Kao

  1. Ja du ibland behövs det satkärringar ..är en ibland jag oxå…tänk att man ses som en bara för att man säger ifrån…egentligen är det inte barnens fel utan deras föräldrar som inte har pli på dem.

    • Visst är det så. Varför ska alla andra stå ut med att behöva snubbla omkring i en affär mellan tjutande horder av ungar, som inte föräldrarna törs(?)säga till? Ska det vara så svårt, kan jag undra?

      Skönt att höra att jag inte är den enda haggan 😀

      Ciao’
      Kao

  2. Det var vanligt förr att vuxna sa till andras barn och det funkade. Konstigt att det inte kan vara så även i dag. Vi hade säkert haft mindre skadegörelse och ungdomskriminalitet i så fall.

    Kram!
    /Skvitt

  3. Åkte långsamma bussen idag. Bakom mig satt ett gäng ungdomar. Det var inget fel på dom, men de lät en del. Jag var trött och var nära att vända mig om be dom sänka volymen något. Men det gjorde jag inte.

    • När inte föräldrarna lär sina barn att ta hänsyn till andra människor, så är man på fel väg.

      Klart att tonåringar får låta, men det finns gränser.

      Kao

  4. Jag tror det var mer accepterat förr att vuxna hjälptes åt att fostra varandras barn, fast det var på den tiden när folk i allmänhet inte ägnade så mycket tid åt att bli kränkta över att bli tillsagda över -vad man kan tycka borde vara- självklarheter!
    Du gjorde helt rätt tycker jag! Å om föräldern gav dig onda ögat, så får väl denne framledes försöka hantera sitt blivande tonårsbarn som ju helt uppenbart aldrig fått lära sig vad som är ok och inte… Låter väl som en intressant utmaning för denan förälder? 😉

    • Tack för cred 🙂

      Tydligen är jag inte ensam att vara satkärrig. Jag bryr mej inte ett dugg om vad dessa föräldrar anser om mej. Jag tycker de är otroligt mesiga om de låter sina telningar göra vad de vill – och försvara deras beteenden i alla lägen. Ligger det skuldkänslor bakom deras förhållningssätt, kan jag undra. Ja, jag tror det. Kan gå djupare in i ämnet, men väntar med det.

      Ciao’
      Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s