Här lever man livet parallellt med döden. Varje dag. Efter att ha besökt Indien ett antal gånger finns det knappast något som förvånar mej längre:
…och detta är ingen ovanlig syn i Indien:
Tro det eller ej; under alla dessa människor finns det faktiskt ett tåg 😀
Från Dhaka, Bangladesh kommer denna korta video. Ord är överflödiga:
kaos nya lya 
Here we go! 😀
Man kan ju hoppas att ingen tågpassagerare spolar i toan just här…
🙂
/Skvitt
Snot videon med ny rubrik: ”Här har Trafikverket en del att lära om hur tågen ska gå”
HAHAHA! Där går i.a.f tågen i tid.
Har redigerat och lagt till ännu en kort video.
Kao
🙂
/Skvitt
Har uppdaterat inlägget med tågen… Kolla.
Ping: Ghost:/Här har Trafikverket en del att lära om hur tågen ska gå/Video | ghostalive
Jisses…….
Detta är Indien i ett nötskal.
🙂
Oj oj, oj!
Kram!
/Skvitt
Blir man irriterad av trängseln och värmen så blir man också ett lätt offer. Folk är på en hela tiden. Det gäller att uppbåda all energi för att behålla lugnet, titta rakt fram och bara plöja på.
Kram
Kao
Kan man inte bara trycka in ett par öronproppar och dra en papperspåse över huvudet, samt inta vågrätt läge och sova bort eländet tills det lugnar ned sig? 🙂
Kram!
/Skvitt
Hade det varit så enkelt så….Men man reser ju för att se sej om. Inte för att sova bort tiden 🙂
Kram
Kao
Jasså, är det därför man reser? Jag har aldrig provat på det. För min egen del tycker jag det räcker att åka med i expressfart när hela Vintergatan susar fram i vårt expanderande universum. 😉
Kram!
/Skvitt
Hahaha! Jag har också slutat resa. I.a.f så långt som till Asien. 12 timmar utan mellanlandning är en ren plåga. Dessutom är pengarna till resor slut….Men ska försöka ta mej till Barcelona så småningom = Europas läckraste stad.
Kram
Kao
Hujedamig!
😀
Varenda kvadratcentimeter nyttjas i detta överbefolkade land.
Kao
Tur att vi bor i ett land med mer yta per person.
Jag brukar tänka så då jag reser i tättbefolkade länder. Det är knappt människovärdigt, men vad ska de som bor där göra? Gilla läget? Annars är det ju kört. Man kan bli galen för mindre då man som västerlänning besöker Indien. T.o.m på en 2 mil lång, nästan folktom strand i Goa står indiska familjer tätt tätt ihop vid vattenbrynet för att beskåda solnedgången. Ingen sitter ner i sanden.
Har åkt tåg ett par gånger i Indien. Sista gången var en 10 timmar lång resa mellan Tirivuanamalei och Madurai. Toaletterna var bara ett hål. Vilket inte funkar om man har underbyxor, så dottern och jag höll oss. Det var inget glas i fönstren bara galler. Det tog enormt på krafterna, vi var närmast helt utslagna ett par dar.
Men resor på vägarna är också en upplevelse. På motorvägen kan man få stanna för att några kor passerar. Ibland kommer en traktor på fel sida för att det är närmaste vägen. Man växlar mellan defaitism och känslan av odödlighet.
Intressant. Vi tycks ha upplevt liknande saker där. (Går det att undvika?)
Visst. Man blir helt slut, men indierna själva har inget val. De lever livet i ständig närhet av döden.
Fast spåren där verkar vara i bättre skick än spåren här….
1989 reste jag med ångloksdraget tåg från Bombay till Madras. Det tog 48 timmar. Efter att ha vilat ett par dagar i Madras (en vacker stad) reste jag vidare till Rameswaram (24 timmar) och därifrån åkte jag båt över Palksundet till Talaimannar på norra Sri Lanka. Sen tåg på Sri Lanka en hel natt till Negombo för att träffa en väninna. Osv. Sen reste hon och jag runt på Sri Lanka 3 veckor – hon åkte sen hem och jag flög från Colombo till Trivandrum (ca 1 timme) och vidare och vidare, för att fortsätta min resa. Det hände ju en massa mer saker under mina 3 månader där.
Men kontentan är att det är oerhört påfrestanden att resa där. Särskilt i Indien ;-).
Men man lär sej tålamod.
Kao