Evigheten? // Kao

Ja, vad är en evighet? För mej innebär ordet att det inte finns något slut. Kanske inte heller någon början. Vi människor vill så gärna att allt ska ha en början och ett slut, annars får vi svårt att förstå innebörden av ordet ‘evighet’ och kan då få en släng av existensiell ångest ;-).

Ska inte försöka mej på några vetenskapliga kullerbyttor, för jag vet lika lite som alla andra. Inte ens vetenskapsmännen vet. Men de har sina teorier. Jag ska berätta en liten historia från en liten skrift som någon dörrknackarsekt för en massa år sen  gav mej i dörröppningen.

Barn vill ju alltid ha en förklaring på det de inte förstår, liksom vi vuxna. Jag tycker denna historia passar barn, men också vuxna som inte orkar intellektualisera och problematisera allt.:

* Långt långt borta ligger ett berg som heter Diamantberget. Det är tiotusen meter högt.  Det är gjort av renaste diamant, det hårdaste ämne vi känner till. Vart tusende år kommer det dit en liten  fågel som vässar sin näbb mot den hårda stenen. När berget är nedslitet till grunden har första sekunden av evigheten gått*

Annonser

23 svar till “Evigheten? // Kao

  1. Därav att Gud är evig, och som det står att läsa i Predikaren 3:11 Också evigheten har han lagt i människors hjärtan. Mycket intressant att läsa om.

    • Har läst Predikaren. Mycket som står där är visdomsord som både troende och ateister använder idag. Jag tolkar de få kapitlen som Predikaren har, som att allt som sker också har skett förut – och kommer hända igen. Det är kanske därför människan kan få en känsla av ”dejavue” (osäker på stavningen)? Att man har upplevt samma sak tidigare. En glimt från en annan tid? Inte förrän människan förstått sina handlingar i grunden kan denna gå vidare och ändra sin framtida historia till att göra gott.
      —–
      Jag har haft dejavue-känslor ett par gånger i mitt liv och känner till historier om andra som haft det, på ett mycket påtagligt sätt.
      —-
      Det står väldigt mycket klokskap att läsa i Predikaren.

      Kao

      • Jag ska skriva ett inlägg om en gruvarbetarfamilj med två små barn från Wales på sin första semester någonsin. Något mycket märkligt hände dem…

        Har bloggat om detta för några år sen, men hittar inte inlägget. Läste detta någonstans för flera år sen.

        När jag har skrivit det (nån gång idag) får du gärna kommentera 🙂

        Kao

  2. Tanken på evigheten, liksom rymdens storlek, kan verkligen vränga hjärnan ut och in! Jag brukar meditera över det ibland. Det är fascinerande 🙂

    • Javisst är tanken svindlande ibland. Jag tror man är någonstans där när man drömmer om natten. Liksom, som du gör, meditera över det. Tycker den lilla historien är fin. 🙂

      PS. Trodde du hade lagt ner din blogg…men nu ska jag gå in och kolla igen.

      Kao

      • Bloggen var vilande. Jag hade FÖR mycket ord som ville ut så det blev igenkorkat *hahaha*… men nu börjar det släppa lite igen, rinna lite mer lagom.

    • Intressant.Sant.
      Jag har själv jobbatsom alkohol/drogterapeut under flera år innan jag själv gick helt in i väggen för en massa år sen. (Innan det jobbade jag som undersköterska natt inom akutsjukvården på ett storsjukhus i 25 år). Så min kropp har tagit mycket stryk. Som ‘grädde på moset’ blev jag också svårt misshandlad, nästan dödad i ett förhållande med en psykopat för en massa år sen. Men JAG LEVER!Och det ska jag tydligen göra en tid till.

      Jo, vi lever i evigheten. Är tacksam att jag har en typ av tro: barnatro (kristendomen) och en del buddhism efter många resor i såna länder.

      Idag är jag sjukpensionär men har börjat träna igen. (Kom nyss från gymmet). Min jättetrevliga granne är döende i cancer och en gammal arbetskamrat blev våldtagen för en månad sen. Båda hänger på flera gånger/dag…Så jag har att göra;-)

      Det finns alltid de som har det värre, även om det inte alltid är en tröst. Men negativism är jobbigt att lyssna på i längden men jag är tydligen typen ”caretaker”. Som jag antar att även du är. Orkar inte delge alla andra hur dåligt jag själv kan må. Vill inte sänka andra. Men jag låtsas inte heller att jag alltid mår bra.Struntar bara i att svara i telefon om jag inte vill prata eller lyssna.

      Det är en balansgång när man nästan blir ‘uppäten’ av de som mår sämre än man själv. Många är energitjuvar utan att begripa det själva, men jag önskar alla människor allt gott och har inga hard feelings till någon. Det är skönt 🙂

      Kao
      PS. Hittade ingen stans att ”skicka” kommentar inne på din blogg, så jag kopierade och gjorde så här i stället 😉

      • Ja, jag är också en caretaker, som du. Det är vi som är såna som bränner ut oss, har jag märkt. Vi tar för lite hänsyn till oss själva.

        Helt rätt! Vi ska inte låtsas att allt är guld och gröna skogar för oss!! Jag svarar inte heller i telefonen om jag inte orkar. Och jag döljer inte på jobbet hur jag mår, när jag har dåliga dagar. Jag är öppen om vad jag kämpar med, så att de fattar när jag säger ifrån. Det hjälper faktiskt, för alltmer har jag börjat få stöd tillbaka från dem.
        Mina nära vänner har total förståelse och där fungerar det utmärkt. Lika med familjen. Vi kämpar alla med våra bördor och det har utvecklats från ”nu ska du ju stötta mig först!!” till ”jag förstår helt, ta hand om dig själv nu!!”.

        Jag har insett att jag måste vara mer ego än förut. Men då väljer jag också de människor runt mig som kan acceptera det. Den jag slåss mot mest är mig själv. Den jag skulle ha varit om jag vore frisk. Den delen tar starkt över ibland och så faller jag ihop igen av utmattning. Jag har haft svårt att acceptera mina begränsningar, men jag börjar göra det alltmer nu och det är faktiskt befriande 😀

      • Här får du ett gammalt visdomsord från Cicero (ca 500 f.Kr): ”Nihil agere delectat” (latin) = ‘Det är angenämnt att göra ingenting’. 😀

        Det är, precis som du säger: Ibland måste man släppa allt annat och bara tänka på sej själv. Det är inte att vara ego. Det är att vara förståndig ;-).

        Kao

      • Men fast man inte kan fatta evigheten så kan man inte heller fatta en värld utan den. För utan den så fanns ju från början i så fall ingenting och ur ingenting uppstod något och detta ”något” ska sen i någon avlägsen framtid bara försvinna så att ingenting åter igen råder, utan minsta spår av vad som försvann, hur och vart det tog vägen. Eftersom det strider mot fysikens lag, så som människan har beskrivit dem (sann fysik?) så måste det vara något fel på ”lagarna”! Phu!

        Alltså, Big bang, vad fanns före? Gud? Hur länge då? Alltid, i evighet, tills han fick för sig att skapa något? Och någon gång sen så ska han ta kål på allt, inklusive sig själv som ju för övrigt själv uppstod någon gång ur absolut ingenting! Phu!

        Det måste ha funnits något före Big bang. Om det var Gud så måste något ha funnits före Gud. Och vad som än funnits före så kan det inte heller ha funnits i all evighet innan allt började. Och alltså måste något funnits före det också, i all oändlighet. Och har vi både oändlighet och evighet i alla fall, hur vi än vänder och vrider på saken. Phu!

        Men tänk om allt bara är en hallucination? Och för att det inte ska avslöjas behandlar våra psykiatriker alla som har hallucinationer 😉 för de kan ju få för sig att berätta att vi inte finns alls utan bara inbillar oss det i någon märklig dröm som frambringas i en hjärna som inte finns 😉 Heureka!

        Och jag blir inte ett skit klokare när vetenskapen försöker förklara universum och alla dess aspekter, särskilt vad som gäller starten, om den har funnits eller ej. Phu!

        Vissa saker ska vi inte fatta. Vi är inte tillräckligt kloka för det, bara att acceptera. Phu!

        Kram!
        /Skvitt

      • Det finns varken början eller slut. Det är vad jag tror. Det närmaste jag själv har kommit en hallucination var under ett LSD-rus när jag var ca 19-20 år gammal. Otroligt! 😀

        Ska nu kolla din länk. Tack för den.

        Kao

      • Intressant. Ska kolla vidare på filmen senare idag (den är ju närmare 1 timme lång).
        ————-
        Allt som händer nu har hänt förut och kommer hända igen – även Big Bang. Att du och jag sitter här och skriver har också hänt förut och kommer hända igen…Evigheten och oändligheten. Tänk dej en liggande åtta. Eller en slät ring. I drömmens värld, men också i hallucinationens tror jag vi får se en glimt av det som varit, eller det som kommer ske. De’ja’vu (om man läser på Wikipedia) är förnimmelser som dyker upp i hjärnan hos schizofrena och andra med psykotiska sjukdomar, står det. Men jag tror inte alls att det är förklaringen i sin helhet. Detta är ju ett jätteämne! Inte ens forskarna kan förklara de’ja’vu’-känslan, som många har upplevt. Att avfärda det som psykosliknande tillstånd räcker inte, men vetenskapsmän har ju svårt att se ‘utanför boxen’.

        Kram
        Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s