Mardrömmar // Kao

Min egen säng var nästan 10 år gammal och fortfarande skön att sova i. Men när min granne dog och hennes döttrar tömde lägenheten frågade de mej om jag ville överta mammans säng. Den var bara ett år gammal, så jag tackade ja och slängde upp min gamla på vinden.

Problemet är att jag har drömt mardrömmar varenda natt sen jag övertog sängen för en månad sen. Brukar inte drömma mardrömmar annars. I drömmarnas värld är jag vanligtvis tämligen avslappnad inför allt som då händer mej och det är oftast hanterbart. Är ovan vid mardrömmar.

Men det är annorlunda nu. Jag undrar varför. Har det med själva sängen att göra eller är det något annat, undrar jag…

Dessutom är jag snustorr i munnen när jag sover och vaknar därför jämt och ständigt. Precis som grannen under hennes sista tid då hon blev snustorr i munnen av allt morfin hon tvingades ta….

Någon som vet vad det kan vara eller känner igen sej i någon liknande händelse?

28 svar till “Mardrömmar // Kao

  1. Vi har beställt nya sängar som kommer om nån vecka. Just nu sover vi i mina föråldras sängar. De var förhållandevis nya när pappa dog och mamma sju år senare. I dem låg också min mammas nya kärlek några år.
    Vi köpte fina Dux- sängar när vi gifte oss. Men efter 30 år hade de gjort sitt.

    Det där med att det finns något kvar i möbler och väggar hör man ju ofta. Nåt är det med detta fenomen. Jag tänker att det är nåt som spelas in. Vi har ju skivor av olika slag. En del säger att speciellt lerkärl har förmågan att ta inspelningar. Jag vet inte alls. Men tänker ibland att detta med spöken och obehagliga vibrationer – som dina mardrömmar – handlar om inspelningar av det som varit.

    Har inga belägg för detta.

    • Intressant det där med lerkärlen och ”inspelningar”. Det är lite som jag själv känner och tror. Man säger ju också att ”det sitter i väggarna”.Grannen led ju svårt innan hon dog på Hospice. Hon har även lidit av svåra smärtor i just denna säng…men jag var inte rädd att ta över den. Då för en månad sen. Jag hoppas att mardrömmarna slutar snart. *Puh*

      Kao

    • De första 1½ åren jag bodde i min förra lägenheten kunde jag känna ondska och rädsla från något/någon annan än mej själv i mitt sovrum. Efter att jag tog ut hinduiska och muslimska souvenirer ur mitt sovrum och sparade bara kristna och buddhistiska, så försvann det.

      Kao

  2. Det är väl något omedvetet som spökar. Kanske tanken på att grannen som sovit i sängen nu är på andra sidan.
    Eller kanske bara att du ännu inte är van vid sängen. Sängar är ju lite olika.
    Ja, det är bara mina spekulationer. Jag kan ju inte veta.

    Du blir kanske tvungen att ta din gamla säng till heders igen och varför inte sälja grannens på Blocket.

    Kram!
    /Skvitt

    • Tänkte inte alls på att hon var död då jag övertog sängen. Den är ungefär som min gamla säng att sova i, för övrigt. Bekväm.
      —-
      Nej, jag tänker inte ta tillbaks den gamla. Det måste finnas en lösning på detta problem och jag hoppas den kommer snart. Inatt var första gången jag inte plågades av törst. Som jag har gjort de övriga nätterna.

      Har du läst de övriga kommentarerna?
      ——-
      Jag vet att du är en sann realist. Det är jag också. Men kan inte undgå att känna det jag känner.

      Självklart saknar jag min granne väldigt mycket.

      Kram
      Kao

      • Jo, jag har läst dem. Metafysiskt. Kanske det ligger nåt i det i alla fall, bara att vetenskapen ännu inte kan förklara det.

        Kram!
        /Skvitt

      • Klart det gör. Liksom s.k ”änkestötar”, då ett par varit gifta länge och en av dem dör. Inbillning är det definitivt inte. Har upplevt liknade förut, men brukar inte delge andra sånt. Men nu gjorde jag det.
        ——-
        Du vet ju hur det var/är med din flickvän som dog. Var det inbillning?N Vetenskapen kan inte förklara allt.

        Kram
        Kao

      • En del saker är mer än oförklarliga – men har hänt. Jag har själv upplevt sådant mer än en gång. Jag får väl skriva om det någon gång.

        Kram!
        /Skvitt

      • Ska läsa.
        Backabranden glömmer jag aldrig. Det var väl diskotekbranden? Fy så fruktansvärt. P.g.a några kränkta småkillars hämnd. En skitsak som mynnade ut i katastrof.

        Kram
        Kao

      • Ja, jag minns den jag också. Jag var hemma hos min flickvän och hon vaknade mitt i natten för hon behövde gå på toa. Hon satte på radion, vilket hon aldrig gjorde annars och hon fattade inte hur det kom sig att hon gjorde det den här gången. Hon väckte mig så även jag kunde få den fruktansvärda nyheten. Men ingen av oss förstod vidden av den just då.

        En kvinna jag känner jobbade som ambulanssjuksköterska just då och var med om katastrofen. Det är inget hon talar om. Gissa varför!

        Plastikkirurgin på Sahlgrenska gick på knäna mer än fem år efteråt. Fördjävligt att de inte fick personalförstärkning under sådana omständigheter. Jag begriper att det inte går att ordna på en gång, men inte ens på fem år!!!

        Kram!
        /Skvitt

      • Ja till att börja med och på sikt anställt fler.
        Faktum är att personalen var totalt utarbetad av arbetsbördan till och med efter fem år!

        /Skvitt

      • Det kan man förstå.
        ———
        Jag tycker det är fel att enbart de med absoluta toppbetygen i alla ämnen ska kunna bli läkare. Ingenting säger att just de personerna är bäst lämpade att ta hand om andra människor på så hög nivå. Men man måste ha tillräckligt stora kunskaper och höga betyg i de naturvetenskapliga ämnena för att klara av att tillgodogöra sej den tuffa utbildningen.

        Kram
        Kao

      • Det var ungefär vad jag ville ha sagt.
        —–
        För några år sen fanns en blogg av en ung kvinna med slöja, från Eritrea, boende i en sthlms-förort. Henne träffade jag även IRL. Hon hjälpte mej med en grej. Hennes högsta önskan var att bli läkare, men betygen räckte inte till. Då sökte hon till en läkarutbildning i Southhampton – och kom in! Tror hon måste vara klar med utbildningen nu. HON kommer bli en mycket bra läkare 🙂

        Kao

Lämna ett svar till kao Avbryt svar