Shopping // Kao

Shopping, eller ‘att köpa kläder eller andra saker’ tillhör verkligen inte min favoritsport. Det är trångt och svettigt och massor med folk i affärerna och alla verkar ha så bråttom. Jag har oftast fått vända på mina slantar för att kunna köpa det jag behöver. (Jag köper bara det jag verkligen behöver.) Dålig lön och ointresse bidrar också. Idag behövde jag för en gångs skull inte titta så noga på prislappen och det var befriande.

I början av december var allt botten. Ekonomin var körd i botten. Sjukpensionen räcker bara till räkningar och mat. Mediciner och eventuellt läkarbesök. Kläderna jag har, gamla paltor, har blivit för små – eller rättare sagt: jag hade ökat för mycket i vikt för att kunna använda dem. Till råga på allt pajade min gamla tjock-teve. Hade inte en chans ekonomiskt att köpa en ny. Men när allt är som värst finns det bara en väg och det är uppåt. Det gäller för övrigt inte bara ekonomi. Det gäller i alla lägen i livet.

Plötsligt vände allt: Jag fyllde år och fick en platt-teve av min dotter och hennes kille. Två dagar senare fick jag en högst oväntad summa pengar, inte mycket för en person med god ekonomi, men för mej var det ett guldläge. Så idag var jag och min dotter ute på stan och köpte kläder åt mej. Sånt jag verkligen behöver. Samt nya lakan och handdukar.

I morgon ska jag köpa en grej till lägenheten – en skärmvägg/rumsavdelare, så jag slipper se sängen när jag sitter i soffan. Bor ju i en etta nu, mot en trea för några år sen, så det känns.

Skönt att kunna köpa det här som jag annars aldrig annars hade kunnat skaffa mej på min usla pension 🙂

.

Advertisements

10 svar till “Shopping // Kao

  1. Det är rätt inställning. När allt är riktigt uselt måste det ju vända och bli bra. Nåja, beror ju på, liksom.

    Jag har heller inget köpbehov. Har i stort sett aldrig haft det. När jag var ung ville jag ha en bra stereo, men fick rätta mun efter massäcken, som man säger. Det blev en bra stereo, men inte den bästa eller dyraste. Den dög dock gott åt mig.
    Nu för tiden ska ju många ha den senaste telefonen, men jag har alltid varit nöjd med en jag kan ringa med. Sen spelar det inte så stor roll med övriga finesser. Jag hade en Nokia 3310 tills helt nyligen. Men jag började få svårt att se på skärmen utan glasögon. Så det fick bli en Doro som är anpassad för äldre. Kompisen köpte en sån och då gjorde jag det också. Men en dag vid fuktig väderlek så dog den bara. Skit! En telefon ska tåla lite fukt.
    Det fick bli en så kallad smartphone. Men inte fan är jag så impad av den. Inte så nöjd heller. Men jag kan plåta med den och gå ut på nätet, vilket har varit bra ibland när man inte har en dator till hands och man undrar över något. Som senast när jag och en kompis blev oeniga om geografin kring Vänern. Gissa vem som hade rätt! 😉

    Nej, jag är sannerligen ingen som köper för köpandets skull. (Ha,ha! Jag fick rödmarkering just nu på stavningen av ordet ”köpandets”. Tänkte, ”vad fasen är det för stavfel jag har gjort” kunde inte se det. Är jag helt ordblind, får kolla på förslag!”, tänkte jag.
    Gissa vad jag fick för förslag! ”sexköpandets”! Va! Nej, jag ljuger inte, jag skojar inte – det är alldeles sant. Det är väl för att Internet handlar så mycket om sex, gissar jag.)

    Nej, jag köper det jag behöver och sen är jag nöjd. Som du, tydligen.
    Jag hatar att gå i klädbutiker, men gärna i teknikbutiker. Men jag har allt som jag vill ha så det blir bara att jag tittar, för det mesta.

    Glad för din skull, både pengarna och att du fick en TV, eftersom jag visste att din gamla pajade. Hade faktiskt tänkt att fråga dig om du hade skaffat en ny.

    Kram!
    /Skvitt

    • Just nu går allt som på räls. Otroligt! Det bara flyter på. Ska njuta av stunden. Min dotter tycker jag borde köpa en ny dator – men jag behåller den gamla men sätter undan pengar för ev.framtida behov. Tyvärr är dottern sådan att när hon får dem måste hon omedelbart göra slut på dem, så vi är inte alls lika på det sättet. Inte ens när jag var ung kände jag att pengar brann i händerna på mej. Detta har jag nog efter min pappa. Han köpte det vi i familjen behövde, inte mer. Han har ju upplevt 2 världskrig (föddes 1914) och extrem fattigdom, så han visste ju. Guldkanten på tillvaron var otroliga norgeresor när jag var liten och god mat och lite julklappar på Julen. Kände aldrig att jag saknade något som barn. Ville ha en häst, men det fungerade ju inte 😀

      Kram
      Kao

      • Vi hade vad vi behövde när jag var barn, men inget överflöd. Om det har format mig vet jag inte.
        Varför måste man alltid ha ”det senaste”? Sånt begriper jag inte alls.

        Kram!
        /Skvitt

      • Vi har samma inställning, märker jag. Har inte heller minsta behov av att köpa på mej en massa saker. Tvärtom. När jag flyttade hit för knappt tre år sen gjorde jag mej av med en massa saker. Lite FÖR mycket märkte jag sen….

        Upplevelser såsom resor har varit mitt sätt att spendera pengar och det har jag aldrig ångrat. Det har berikat livet oerhört, även min dotters. Henne har jag släpat med mej runtom i världen sen hon var 6 år (första gången till Asien, alltså. Europa ännu tidigare i hennes liv). Har även bjudit andra på resor när jag hade råd.

        Kao

      • Omständligt? Själva flygturen eller packningen? Eller att se nya platser? Visst, man behöver ju inte gilla att resa. Bästa resan går dock med tåg. Eller båt, dock ej båt typ finlands/tysklandsfärjor.

        Kao

      • Packa, packa upp (och kanske bli packad själv 😉 ) !
        Nä fy, det kan andra syssla med.
        Men på egen köl skulle inte vara fel. Fast då borde jag packa ihop för gott och lämna det här landet för annars har jag inte råd som pensionär. Och så skulle jag vara yngre. Nä fan jag gitter inte.

        Nu skrev jag istället om AB-bloggen och censuren. Det är gôtt att ge en känga till dem som förtjänar en sådan.

        Kram!
        /Skvitt

      • Tullen tyckte jag hade misstänkt lite bagage med mej sist jag kom från Asien 2011. Så de tog in mej och kollade, men hittade givetvis ingenting. Jag köper kläderna på plats.
        ”Jag reser alltid lätt packad”, som f.d polischefen Björn ‘Nånting’ sa :D.

        Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s