Kråmar Och Krumbuktar Sej // Kao

I en reklampaus slog jag över till Melodifestivalen en stund och blir gruvligt besviken. Svenskt musikliv är ju världsberömt för ett visst speciellt sound och fantastiska låtskrivare. Men när jag ser en bit av Melodifestivalen misströstar jag och tänker att jag kanske har haft fel. För här ser man inget av detta. Men däremot ser man en massa hysteriskt sprattlande och överentusiastiska gester – och jag kan se hur artisterna överarbetar sina nummer. Till och med såna som sjunger falskt är tydligen välkomna att delta i programmet.

Eller är det jag som har blivit gammal och grinig?

Advertisements

32 svar till “Kråmar Och Krumbuktar Sej // Kao

  1. Det har blivit sämre i takt med att allt har blivit allt mer kommersiellt. Förr handlade det om att artister gjorde bra grejer och kom fram av egen kraft och genialitet. Nu handlar det bara om att försöka tjäna pengar 😦

    /Skvitt

    • Det verkar så. Men hur kan man tycka att sån musik är ok? Folk får väl tycka vad de vill. Det är väl jag som har blivit för gammal och inte förstår tjusningen?!
      Att man på 70-talet gillade ABBA kan jag verkligen fatta, för musiken var ju ett gediget arbete av proffsiga personer. Sen kunde man tycka vad man ville om just MUSIKSTILEN. Den var inte min musik på just den tiden, men jag erkänner villigt att det var superproffsigt och mycket fina slingor i den musiken.
      Kao

  2. ABBA gillade jag aldrig trots att musiken var bra. Annat kan man inte säga, men politiskt gav den inget. Jag ville ha politiskt korrekta texter. Texter som sa något om samhället. Sådana texter ä ytterst sällsynta i dag.

    Men vist kunde jag lyssna på bra musik utan att texterna var politiska. Men ABBA gick ändå aldrig hem hos mig. Jag tyckte nog att det var kommersiell musik, men bra trots allt. Och ändå ville jag inte lyssna på dem.

    Då var detta bättre, rent konstnärligt:

    /Skvitt

    • Då tyckte vi lika där. På den tiden kunde jag inte lyssna på annat än politisk musik, men det kan jag idag. Svensk musikexport är otroligt bra, men inte den skit som öses ut nu.
      Tack för länken.

      Kram
      Kao

      • Vi är så förbannat lika att det är synd att du inte bor i Göteborg. Flytta vill du inte och inte jag heller, så så får det bli. Ledsen för det är jag inte. Jag kan ju inte gå vidare efter att min flickvän gick bort. Det är trots allt hon som är den enda i mitt sargade hjärta.

        Nu har jag skrivit om palmemordet. Bara att gå in och läsa. Ganska kort inlägg.

        Kram!
        /Skvitt

      • Det är kul och välgörande med en person som skulle kunna vara ens själsfrände, men det är inte heller fel med en sån även om denna bor 50 mil bort.
        ———–
        Ska strax gå in och läsa ditt inlägg.

        Kao

      • Du hatar att resa – och jag ÄLSKAR att resa! Men nu kan jag inte längre tänka mej att resa typ 12 timmar bort, det är för slitsamt.
        Däremot vill jag gärna åka tillbaks till Lissabon och Barcelona.
        Men pengarna till såna äventyr är slut.
        Senast jag reste ORDENTLIGT var i dec.2011 då jag var på Sri Lanka och Maldiverna. Kände redan då att det förmodligen var sista gången jag gjorde en så lång resa.
        Kram
        Kao

      • Jag orkar rent fysiskt inte med flera långresor. Nu siktar jag på att i sommar orka ta mej ut till nån skärgårdsö. Till ett vandrarhem.

        Då tar jag (som jag brukar) med mej cykeln på båten. (Har nerförsbacke ända hemifrån till kajen där båtarna går) 😀

        Kao

      • Och på den vägen är det i alla fall nedförsbacke 😉 ?

        Japanerna har tagit fram en mojäng som man sätter på styret. Då kan man knappa in lite allt möjligt, t. ex. digital medvind, digital genväg och digital nedförsbacke. Motionsnördar kan knappa in uppförsbacke, motvind av valfri styrka och digitala omvägar.

        Den finns ännu inte i handeln, men man räknar med att den kommer i butik till första april. 😉

        Kram!
        /Skvitt

    • Alltid kul att återuppleva, främst Jethro Tull. Men Ian Anderson är ju så påtänd att det sprakar ur ögonen på honom. Precis som det var då jag såg dem i mycket tidiga tonår 1969 i Sthlm – och även träffade dem som hastigast efter konserten (som jag berättat om i tidigare inlägg).

      Övriga låtar har jag också hört förut och håller med dej om att de är bra. Ekseption gör ett mycket bra framträdande här. Gillar blandningen av rock/klassiskt då och då. Liksom Electric Light Orchestra, om du minns dem. Dem lyssnade jag på en period och hade även ett par LP-skivor med deras musik.

      Kao

      • ELO blev jag aldrig förtjust i. Jag lyssnade helst på livinspelningen från Carnegie Hall med Chicago. Jämt, jämt, jämt. Och det är ju klart att jag då jämförde. ELO dög inte i det läget. I dag kanske, men jag har knappt hört en låt med dem.

        Här är en annan favorit som står sig gott än i dag och den har jag lagt upp tidigare i någon kommentar, antagligen hos dig:

        Kram!
        /Skvitt

      • Jag hade en ELO-period och ägde ett par LP-skivor med dem. Chicago gillade jag också väldigt mycket. Peter Ceteras röst…
        Tack för länkarna – nu ska jag lyssna på musik ett tag. 🙂

        Kram
        Kao

      • Ananda Shankar. Kan han vara son till Ravi Shankar, tro? Sitar är fint, bara det inte blir för mycket.
        Chicagolänken är 2,5 timmar och det är för mycket. Tar ut en och annan låt jag vill höra i stället.

        Kao

      • Ja, det är Ravis son. Hans dotter är också musiker.

        Chicagoalbumet ska avnjutas när man har tid att avlyssna det i sin helhet. Man sjunker in i musiken bit för bit.

        Men jag kan erkänna att jag har blivit mätt på albumet efter decennier av evigt spelande. Jag slet ut tre LP-album. Sen kom konserten på CD. Det blev tre ex även av CD-versionen. Nu räcker det helt enkelt. Men jag har albumet på datorn ifall jag skulle få för mig att bränna det på CD.
        Snacka om torsk på låtarna! 😉

        Kram!
        /Skvitt

      • Har hört henne också, för inte så länge sen faktiskt.
        ———–
        Lyssnade på en massa chicagolåtar tidigare idag 🙂
        Ja, ibland torskar man dit på gråtlåtar. Men för mej var det länge sen jag satt och deppade till musik jag bara plockat fram för det ändamålet.
        Kao

      • Minnen kan få en att gråta även om det inte är snyftlåtar.

        Chicago ger mig bara en musikalisk tripp.

        Kram!
        /Skvitt

      • De är jättebra. Lyssnade en hel del på deras låtar igår, tack vare länkarna. Men 2 timmar är för mycket, även om det är Chicago 🙂
        Kram
        Kao

    • Jag såg Jethro Tull live at the Konserthuset i Stockholm när de var ganska nya. Det var något med en kuf som stod på ett ben och spelade flöjt, iklädd en konstig grön rock … OK, bra musik, frånsett ett trist trumsolo.

      • Det måste ha varit 1969. Ian Andersson heter han du menar.Var själv där och såg konserten då. Sen hände en väldigt rolig och fantastisk grej:
        Jag och min väninna åkte hem och bytte kläder efter konserten. Vi skulle vidare till Club Artist, som då låg i ett numera rivet hus på Drottninggatan i Stockholm. Dit gick både musiker och annat vanligt folk. Väl där inne var det rökigt och proppfullt med folk, men det fanns ett par lediga platser vid ett bor med några engelsktalande killar. De viftade fram oss och pekade på de tomma platserna. Efter ett tag började vi prata. De frågade vad vi hade gjort idag. Vi berättade att vi hade varit och sett Jethro Tull. ”Det är vi”, sa de. Men vi trodde dem inte först. ”Nääe”, sa vi. Men sen gick det upp för oss att det stod en massa tjejer runt bordet och stirrade på killarna och att det faktiskt var Jethro Tull! Ian Andersson, en kort liten karl med långt rött lockigt hår, blev så full att han somnade med huvudet mot min axel. Lite senare tog de med sej några tjejer och drog vidare. Vi hängde dock inte med.Men detta var ett minne för livet.
        Kao

  3. Näe, gammal & grinig tror jag inte att du är – men det här påhittet med flera deltävlingar och ”hypen” av mellon gör att den mest tålmodiga människa tappar tålamodet eftersom de flesta bidragen i det Björkmanska spektaklet inte är annat än utfyllnadsmusik… Lite som hissmusik i Kloktoks öron… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s