Världen snabbaste Fågel // Kao

Pilgrimsfalken når topphastigheten 320km/timmen när den störtdyker efter sitt byte. Den är en fascinerande fågel.
För ett par år sedan häckade ett par på ett höghus i Stockholm där de klarade sej bra och födde upp tre ungar. En klarade sej, vilket anses normalt.
Från sajten http://www.ehinger.nu har jag saxat följande uppgifter.

När den bara flyger horisontellt, kan till och med en duva undkomma pilgrimsfalken. Men när pilgrimsfalken går in i en störtdykning, finns det inget djur som är snabbare!

Pilgrimsfalken jagar gärna just duvor, antingen genom att flyga ikapp den horisontellt, eller genom att ta gravitationen till hjälp för att komma upp i över 320 km/h. Det gör det till det världens snabbaste djur (även om den ”fuskar” lite genom att ta hjälp av jordens dragningskraft). Annars har man tidigare visat att tornseglaren är den snabbast horisontellt flygande fågeln.

Annonser

17 svar till “Världen snabbaste Fågel // Kao

  1. Duvor är bland de starkaste fåglarna. De kan hovra sig upp på hustaken flera våningar upp. Ingen annan fågel lär klara det. Visserligen kan kolibrier flyga åt alla tänkbara håll, men de hovrar sig inte 15-20 meter rakt upp. Antagligen för att de aldrig behöver det.

    När jag bodde på Gårda (för nygöteborgare kan jag berätta att det heter ”på” och inte ”i” när man talar om stadsdelen) såg jag det ofta. Det var för att det var gott om duvor där men också för att landshövdingehusen där var byggda så att det bildades en innergård mellan husen. Duvorna kunde förvisso flyga runt i cirkel för att ta sig upp, men det gjorde de inte. De steg som en helikopter lodrätt upp och vingarna slog ihop både över och under dem så det hördes ett karaktäristiskt ”flapp, flapp”.

    Tornseglaren lever hela sitt liv i luften utom när de häckar. De både sover och parar sig i luften. Det är helt otroligt. Skulle de hamna på backen kan de inte komma upp i luften. De måste ha något att kasta sig ut ifrån och det är boet eftersom det är det enda fasta underlag de någonsin har under fötterna i hala sitt liv.

    Även albatrosser lever större delen av sitt liv i luften, men de kan gå ned på vågorna och dessutom seglar de på vindarna utan att knappt röra på vingarna, så tornseglaren är alltså överlägen.

    Världens gulligaste?:

    Kram!
    /Skvitt

    • Intressant detta om duvor, men jag har haft närkontakt med dem och gillar inte det!
      Tornseglaren är makalös. Det är väl den enda fågel som lever sitt liv i luften så länge som 99% av sitt liv.

      //Kao

      • Minns du inte den duvan jag tog hand om när den var skadad? Det var då jag insåg att de är superintelligenta. I alla fall för att vara fåglar.

        Jag saknar den. Blev nog kär i den.
        Men när den hade repat sig visste jag ju att vi måste skiljas.

        Kram!
        /Skvitt

      • Ja, jag minns.
        Hade ju själv ett duvpar på min balkong, då jag hade en sån. Jag blev varnad av grannarna men lyssnade inte….vilket jag skulle ha gjort. Duvorna sket ner precis allt på balkongen, utemöbler, bord, blommor plus fönstret när den överlevande ungen av två började flygöva…. Aldrig mer, säger jag! Duvor är inte min favoritfågel…..
        Nånstans har jag bilder på duvorna, äggen och de otroligt fula ungarna…ska se om jag hittar bilderna… En av ungarna blev ihjälhackad av nån rovfågel. Min dotter trampade nästan på aset och kom skrikande in till mej i lägenheten. Jag kastade ner eländet i buskarna nedanför…

        //Kao

      • Jovisst skiter de.

        Jag minns en balkong på en arbetsplats jag jobbade på. Det gick inte att gå ut på den för all duvskit. Men det fanns en annan balkong där man hade satt upp ett nät för att hindra duvorna att komma dit. Det var där folk gick ut för att röka.

        Jag hade faktiskt inga problem med ”min” duva de två veckorna som hon fick bo och rehabiliteras hos mig. Men när jag skulle släpa henne fri satt hon på min hand och såg ut som om hon undrade vad som var på gång. Hon visade inget intresse av att flyga iväg. Ändå fanns det säkert minst hundra andra duvor precis i närheten eftersom folk hade lagt ut massor med mat till dem.

        Hon (fast könet vet jag inget om, men hon måste ju varit en hon eftersom jag blev så kär i henne 😉 ) satt på min hand och bara satt där utan minsta tendens till att ge sig av ut i friheten. Sen plötsligt sket hon mig rakt i näven. Då kastade jag upp henne i luften och hon satte sig på fästet till en baldakin och sen såg jag henne inte mer.

        Jag gick och tvättade av mig och gick ut för att titta efter henne, men då satt hon inte kvar där hon hade satt sig. Hon flög nog bort till de andra duvorna uppe på taket eller till alla ”kompisar” som gick på marken och pickade i sig frön som folk hade lagt ut åt dem. Det var ju vinter. Fast taket skulle jag mest tro för hon var ju knappast hungrig eftersom hon fick mat av mig hela tiden medan hon bodde hos mig.

        Jag hade gärna behållit henne, men det går j inte att ha en duva i en lägenhet. Det var i alla fall så jag tänkte. Men det hade nog gått och på sätt och vis ångrar jag att jag inte behöll henne, fast jag vet ju att jag gjorde rätt.

        När jag skrev om duvan skrev jag ju att hon på två dygn blev helt tam. Men jag borde ha skrivit att hon blev det bara efter en timme eller två eftersom under de två dygnen så jobbade jag och så sov jag, så det var inte mycket tid vi hade tillsammans de två första dygnen. Ändå fick hon fullt förtroende för mig. Det säger ju en del om deras mentala kapacitet.

        Duvor kan vara en plåga med allt sitt skitande om de blir för många och då anställer kommunerna skyttar som ska decimera bestånden. En sådan skytt var intervjuad i ett TV-program. Då berättade han att han var tvungen att hela tiden byta bil och ta på sig nya kläder för att om han inte gjorde så blev han igenkänd av duvorna och de flydde. Nog fan är de smarta!

        Hon älskade att jag kliade henne kring näbben, på kinderna och i nacken. En riktigt behaglig vänskap, ska du veta. Så du förstår att jag saknar henne enormt.

        Kram!
        /Skvitt

      • Det var en fin liten berättelse om en kärvänlig duva. Kul att hon blev så tam. Hon sket väl på sej pga förvåning över att faktiskt bli släppt :D. Klart jag fattar att du saknade duvan.
        Själv kom jag aldrig SÅ nära ‘mitt’ duvpar, men det berodde nog mest på att de ju häckade. Det hela började med att en duva kom med en kvist i näbben och satte sej på mitt balkongräcke då jag satt där ute. Hon satt och tittade på mej en bra stund. Det var som om hon ville ge mej kvisten. Jag blev mycket förvånad. Sen hoppade hon ner och kröp in under en piedestal. När hon flög iväg igen såg jag att det låg flera kvistar där – och då begrep jag att det var ett bobygge på gång. Jag hängde en trasa över kanten nedtill så att skyddet blev ännu bättre. När jag låg och solade på balkongen med huvudet bara decimeter från boet var det helt ok för duvorna. Men då jag lyfte lite på trasan för att kolla händelseutvecklingen så väste duvan åt mej. Jag ville ju se om det hade blivit några ägg :-). Sen lät jag henne vara ifred. Den överlevande duvungen växte snabbt och den var helt chokladbrun. Mycket vacker. Men som sagt: sen kom övningsflygandet igång och hela balkongen blev nedsölad. Usch. Aldrig mer.
        Kram // Kao

      • Tänka sig! Så kvickt hon insåg att du inte utgjorde något hot.
        Jag säger ju det, de är intelligenta djur.

        Innan jag tog hand om ”min” skadade duva trodde jag de hade hönshjärnor. De betydde ingenting för mig. Nu älskar jag alla duvor. Jag ser något speciellt i dem. Och jag älskar dem alla.

        Kram!
        /Skvitt

      • Det gör tyvärr inte jag.
        Men i min underbara park alldeles vid mitt hus bor det ett par ringduvor. De är kul att titta på. På avstånd, så ma inte blir nedsölad…De ser ut som ett strävsamt gammalt par 😀
        Kram
        Kao

    • Jättesöta fladdermusungar. Man blir varm i hjärtat av att se dem.
      I Sörmland på en stenbro där en å flöt under: Jag och min dåvarande stod i mörkret på bron för att fiska löja vi skulle ha till kräftbete med våra metspön. Under bron flög en massa fladdermöss fram och tillbaks. Plötsligt flög K:s metkrok upp i luften och cirklade runt ovanför våra huvuden. K halade ner reven och på kroken satt en fladdermus fast i vingspetsen. Jag lyste med ficklampan och K skar med sin kniv upp en skåra, ca 2-3 mm på vingen – och så kunde den komma loss. Under dessa kanske 1-2 minuter cirklade massor av fladdermöss runt våra huvuden. Som för att skydda sin kompis?
      En mycket sällsam upplevelse.
      Sen har jag ju träffat på fladdermöss och s.k flygande hundar på olika platser i världen. De förstnämnda speciellt i grottor i tusentals under dagtid då de tack och lov sover.

      Kram // Kao

      • En fantastisk historia. Hoppas att fladdermusen inte fick några men av operationen.

        Uppe på ett skåp hittade jag en gång en fladdermus under en duk. Den bara låg där. Faktiskt gôrkonstigt. Så ska de ju inte tillbringa dagens sömn. De ska ju hänga uppochned någon stans.

        Hur som helst så tog jag tillfället i akt och undersökte det lilla livet innan jag släppte ut den.

        När jag drog ut vingen och kände på den kändes flyghuden som det allra finaste sammet. Fantastiskt.

        Jag vet inte om jag gjorde fel, men jag öppnade fönstret och släppte ut den från femte våningen.
        Kanske den var yrvaken för den föll nästan enda ned till marken innan den slog ut sina vingar och flög.

        Kram!
        /Skvitt

      • Haha! Märkligt. Underbar liten story.
        Nej, de måste inte alls sova uppochner. Under en duk är perfekt.
        —-
        Ja, vingarna är ju lena och nästan helt genomskinliga. Som ett konstverk. De har ett enormt radarsystem – och när de vaknar och börjar flyga omkring vid mörkrets inbrott så krockar de aldrig. Men jag skulle inte vilja bli biten av en sån. De kan ju bära på rabies.
        ——-
        Jag är också imponerad av fågelsträck – att inte heller de krockar. Liksom vissa fiskstim bland korallrev i sydostasien. På film har jag sett hur stim formerar sej så de ser ut som en jättefisk. För att inte bli anfallna av större vattenrovdjur.
        //Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s