Grymma Människor – Djurplågare // Kao

Att människor är grymma mot varandra ser vi varenda dag på nyheterna. Krig och elände. Flyktingar i massor som bara vill ha fred, frid och frihet. Men jag tänker också på djuren. Även de djur som lever i länder där det inte pågår krig och som man kallar ‘civiliserade’.

Idag har jag återigen kollat på diverse videos med husdjur som lämnats vind för våg av sina ägare och i många fall går en kvalfylld och långdragen död till mötes. Företrädesvis i USA. Djur som har tappat allt hopp om livet och mänskligheten. Djur som har ‘stängt av’.

Denna video är några minuter lång. Ta dej tid att se den:

Om du klarar av det; se då också denna drygt 2 minuter korta video:

 

 

Annonser

36 svar till “Grymma Människor – Djurplågare // Kao

  1. Fy så hemskt. Att människor kan vara så mot djur. Men det slutade tydligen lyckligt i båda fallen. Underbara människor finns det ju trots allt också gott om. De andra är en minoritet, som tur är.

    Jag älskar att se in i hundars ögon. De är så uttrycksfulla och man förstår att de både tänker och har känslor.

    Här är en elak husse som gör sin hund helt förvirrad. Dessutom har hunden fått svansen kuperad.
    Ett psykologiskt drama. på tre munter och tjugo sekunder.

    Här en kul video om när katter bestämmer.

    Den sista videon fick mig att tänka på collien som vi fick när jag var cirka 10 år. Man kan ju undra varför någon ger bort en hund. Men det skulle snart visa sig. Den var nervös och bet oss allt som oftast. Men egentligen handlade det också om att vi inte förstod oss på den. Till slut fick vi avliva den.

    Men det intressanta är att när vi for på semester lämnade vi in hunden till ”Hundpelle”. Han joxade inom försvaret och hade hand om deras hundar. Det här var så länge sedan att farsan bara hade 4 veckor semester, eller kanske det bara var 3 veckor. Jag minns inte så noga.
    Hur som helst så när vi kom tillbaka fick vi en hund som mådde skitbra och uppförde sig helt perfekt. Vi undrade vad ”Hundpelle” hade gjort. Det var ju ett underverk! Men det dröjde inte länge innan han blev samma bedrövliga jycke. Vi skulle ju aldrig ha hund. Det är bara att konstatera.

    Men jag minns när vi fick hunden. Det var i Skärhamn på Tjörn. Och där fanns det många förvildade katter. En sådan kom fram till vår hund som givetvis ville visa vem som bestämde. Det skulle han inte ha gjort. Det sa genast skladong och sen hade vår hund revor på hela nosen och gömde sig bakom oss. Katten gick vidare med hög svansföring som om inget hade hänt. Antagligen förbannat stolt över att ha satt en mycket större kombattant på plats.

    Så kan det gå när inte haspen är på 😉

    Kram!
    /Skvitt

    • Intressant och gripande berättelse.
      Tyvärr kan man inte rädda alla djur. Människor har förstört dem och deras tillit till människor.
      —–Även katter behöver en människa som bryr sej om dem, men de klarar sej liiiite bättre än hundar.
      ———-
      I de flesta länder i världen plågas hundar till döds pga att folk struntar i dem. Hade varit bättre om de hade avlivat dem.
      ———
      På ön Poros i Grekland, som kallas Katternas Ö, ger restauranger och vanliga bofasta alla de tusentals halvvilda katterna mat varenda dag.
      Men det är verkligen inte optimalt att göra så. Katter blir snabbt allt fler och fler. Bodde en vecka på ön och det såg ju bra ut. På ytan. Men under ytan vet jag inte vad som skedde.
      Greker är inte de bästa djurvännerna, kan jag berätta. Jag har ju bott och jobbat i landet 2 plus 4 månader/ förutom flera semesterresor dit), så jag har en god uppfattning om läget…

      Kao

      • Jag vet i alla fall vildkatterna i Skärhamn, på den tiden när vi åkte dit, gick det ingen nöd på. De var välnärda, men jag vet inte varifrån de fick sin mat. De jagade antagligen själva.

        Jag gjorde bara ett enda försök att klappa en av dem. Den gjorde ett fruktansvärt bestämt utfall emot mig, men jag hann att dra undan handen så jag inte skulle bli klöst.

        Det var verkligen inga kelekatter. Hur det är nu vet jag inte. Kanske man har skjutit av allesammans.

        Kram!
        /Skvitt

      • Vildkatter får ju andra problem än hunger – loppor, löss och annat fanstyg. Skador av olika slag. Så de hör inte hemma i ett samhälle som vill kalla sig civiliserat. Men ändå klarar de sej bättre än övergivna hundar. Katter håller i.a..f bättre koll på sin pälsvård.
        🙂
        Kao

      • Av ganska självklara skäl kollade jag inte om de hade parasiter. Men pälsen såg vårdad ut vad jag kan minnas.

        /Skvitt

      • OK. Och på Poros såg också alla katter väldigt välmående ut.
        Vi såg själva när restaurangägare la ut mat åt katterna på kvällarna. Poros kallas även katternas ö 🙂
        Kao

      • Men så var det inte Skärhamn. Nästan ingen matade dem. De sågs inte med blida ögon. Men välnärda var de så vitt jag kan minnas.

        Och, som sagt, hur det är i dag vet jag faktiskt inte. Kanske jag tar mig en tur dit under sommaren för att fotografera den unika miljön där husen knör på varandra. Men det har också byggts mycket nytt utanför den gamla stadskärnan. Där liknar det vilka villasamhällen som helst.

        Kram!
        /Skvitt

      • Katterna hittade kanske fiskrens? Lurade på fåglar? Värre på vintern, givetvis. Många förvildade katter lider då, även om vissa människor inte begriper det. Man låter sommarkatten vara kvar då man åker hem och säger till barnen att djuren klarar sej :-(. Obarmhärtigt. Grymt.
        Kram
        Kao

      • Jodå, det är mycket troligt att de åt både fiskrens, fåglar och möss.
        Att de skulle vara sommarkatter tror jag inte. De hade nog varit vilda i många generationer och var vana att klara sig på egen hand. Och de visste nog vart de skulle ta vägen när vinterkylan och stormarna slog till. Riktigt otäckt tuffa katter, ska du veta.

        Kram!
        /Skvitt

      • Nej, men herrelös stadshundar klarar sig faktiskt oftast bra och det är väl dem man ska jämföra Skärhamn-skatterna med. Men i naturen går det bättre för katt än för hund.

        I Moskva har de lärt sig att åka tunnelbana. Men det har ju till och med duvorna lärt sig!

        Jag såg ett TV-program om dessa hundar. Ofta tiggde mat av folk vid korvkioskerna. Det fanns olika strategier. Två helt olika. Den ena gick ut på att sitta och titta med bedjande ögon. Den andra strategin var rakt motsatt. De gav upp ett kraftigt skall så folk blev rädda och slängde till hunden sin mat. Men de bet tydligen aldrig någon.

        Tunnelbanehundar: https://www.youtube.com/watch?v=fPi7tIm9tj4

        Kram!
        /Skvitt

      • Tack för videon.
        Men ingen ska få mej att tro att en djurart som domesticerats sen årtusenden av människan klarar sej själv bäst. De får en massa sjukdomar och lider svårt.

        Kao

      • Du har helt rätt. Hunden har låtit sig domesticerats mest jämfört med katten. Och faktum är att hunden även har påverkat människan, domesticerat oss alltså. Det hävdar i alla fall vissa forskare.

        Domesticerade djur har mindre hjärnor än deras opåverkade släktingar, i hundens fall alltså vargen. Det beror på att de inte behöver samma färdigheter då de samarbetar med oss. Och intressant nog så har vi nu levande människor mindre hjärnor än neandertalarna hade! Antagligen för att vi samarbetat med hunden, hästen, fåret, geten, hönsen, ankorna och grisen. Katten har säkert inte spelat den mista roll för våra krympta hjärnor.

        Om vi inte dör ut de närmsta 50 tusen åren och vår tekniska civilisation består eller till och med utvecklas ytterligare så kommer väl datorerna få våra hjärnor att krympa till hasselnötsstorlek. 😉

        Ja, jag känner redan att mina nackmuskler inte belastas som förr. 😉

        Kram!
        /Skvitt

      • Hahaha!!! Samma här. Ibland försvinner ord jag ska säga. Jag kommer inte ihåg vad det heter. Som idag: jag skulle bjuda hem en god vän i morgon för att spela kort och tärning och bjuda på middag. När jag skulle säga vad jag skulle bjuda på (bland annat veg.vårrullar) tappade jag helt bort ordet vårrullar 😦
        Kanske är det mina ibland timslånga sessioner framför datorn som har fått min hjärna att krympa? För att motverka total utplåning löser jag korsord och skriver saker för hand och läser böcker och tidningar 😉
        ——–
        En annan sak: katter var mycket populära i Egypten och hela Mellanöstern redan för tusentals år sen. Man har hittat kattskelett i farao-gravar. Man begravdes alltså inte bara med sin förmögenhet, katterna fick också följa med till Dödsriket…
        //Kao

      • Man sköt av dem ibland för att många tyckte de var en plåga. Och jag kan ärligt talat säga dig att de banne mig inte behövde någon omvårdnad.

        Kram!
        /Skvitt

      • Absolut. Bland det bästa jag någonsin har hört. Supertramp.

        Mer:

        Det var på den tiden när man kunde skapa musik med konstnärligt värde.

        Här är ett helt album med en anna bra artist:

        Kram!
        /Skvitt

    • Hur en människa behandlar sina djur är en utmärkt värdemätare på hur civiliserad personen är. Helt klart.
      I Sydostasien ser man de mest avskräckande exempel på människors grymhet. Där finns djurrättsorganisationer, men de är inte på långt när tillräckliga. Elefanter, apor, kor och gud vet vad plågas dag och natt! Även människor. Små barn som plågas dagligen! .
      Jag kan bara hoppas att dessa vidriga vuxna människor får sitt straff i helvetet! Ja, tyvärr tycker jag så innerst inne.
      Kao

  2. Jag avskyr djurplågare jag förstår inte att man kan bete sig så det gäller alla typer av djur man måste ha något stort fel innanför pannbenet eller en skruv lös när man njuter av att plåga djur fy f-n.. Straffen s för dom som åker fast borde vara detsamma som dom gjort det vill säga öga för öga.. Kram Nicki

    • Så tycker vi här i Sverige, ja. Men i de flesta länder har man inte alls det tänket. Man har nog med sin egen överlevnad. Många har också hundar bara för att skrämma iväg presumtiva tjuvar.

      Men djuren lider svårt och dör ofta fastkedjade vid nån hundkoja i sin egen skit. Ett djur i Sydamerika eller i sydostasien – eller i USA har inte samma status för många människor, som man har här i Sverige. Vi har lagar och regler, men ändå blir det fel ibland.. Men ÄNDÅ händer det då och då.
      Jag kan inte begripa varför man behåller ett djur som mår uppenbart dåligt. Då är det ju bättre att åka till en veterinär och avliva det stackars djuret 😦

      Kram
      Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s