Igår rensade jag bland gamla papper och hittade en vårdnadsutredning (!) om en då 13-årig pojke. Jag undrade först varför jag hade en hemligstämplad rapport, men sen mindes jag hur det kommer sej att jag har den.
Läste dessa cirka 30 sidor och fick ett tämligen färsk påminnelse från bland annat mitt före detta jobb om hur svårt det är för ett barn att se hur skilda föräldrar sliter och drar från varsitt håll i barnet. Hatar varandra. Förtalar varandra. Socialen inblandade. Ingen vill ge sej i striden, positionerna är låsta – och barnet om står där i mitten av striden lider mycket svårt. Självklart ger såna långvariga strider en negativ påverkan på barnet och dess fortsatta liv. Ändå är det så himla vanligt.
kaos nya lya 
Jag fattar inte varför man låter barnen komma emellan..det är inte deras strid ..och de borde inte hamna där i mitten för de har inget med föräldrarnas konflikter att göra. Undrar varför vuxna”förnuftiga”människor beter sig så ?
Man borde först se till att barnen har det bra ..
Det behövs inte mycket vid en skilsmässa för att barnen ska må dåligt..oftast handlar det om små skit saker föräldrarna emellan som försvårar för en den ene en den andra..men små ting blir stora för barnen..
När man skiljer sig borde man ha tänkt ut och bestämt långt innan hur man vill ha det vid en ev separation.
Tack för din förnuftiga kommentar.
Man ska aldrig glömma att man en gång var kära och flyttade ihop. Kanske kan man plocka fram det bästa då det gäller sej själv – för barnens skull? Barnen tar ju alltid på sej skuld och det är väldigt tråkigt. Vad än terapeuter säger så tror de att de själva bär nåt slags ansvar. De ska mycket till innan de kan släppa det.
Pappan i sammanhanget var alkoholiserad och hade bl.a sonens pass, som han vägrade lämna ifrån sej – för att mamman och hennes nya karl inte skulle kunna åka utomlands. Varken de själva eller myndigheterna kunde göra ett dugg åt saken. Så fick han ju i.a.f lite att säga till om…Man blir beklämd när man läser sånt här. (PS. Jag fick kopian på utredningen av mamman, så att du inte tror jag hade tagit hem den från jobbet. Det hade inte alls med mitt jobb att göra.)
//Kao
Hua ja det finns många konstigheter som man inte begriper sig på ..hur vissa människor är funtade och kan agera som de gör går inte att sätta sig in i riktigt.
Tror kanske att det är någon slags maktlöshet de känner och då de greppar de vilka lösningar som helst för att ställa till det.
Jag har själv upplevt vissa saker som ingen borde behöva vara med om ..och jag har andra i min närhet som oxå haft ett helvete med sina X.
Det är aldrig bara ens fel..båda är delaktiga fast i olika grad.
Det har du helt rätt i. Självklart är det svårt att enas ibland, men jag tycker så oändligt synd om barnen.
// Kao
Människor är bara människor. Vi vet aldrig i förväg hur vi kommer att agera. barn får bära mycket. Jag kan inte ens rentvå mig själv. Mina barn har också burit mycket.
Men de har i alla fall haft både mamma och pappa som löst sina tvister och fortsatt att bo ihop.
Ingen är perfekt och alla gör fel ibland. Det har självklart jag också gjort! Vi är ju bara människor.
Men det finns gränser för vad man utsätter sina barn för.
// Kao