Alla människor vill ha uppskattning då och då. För det man gör och för den man är. Får man inte det så söker man i stället alternativa vägar till bekräftelse – även om dessa vägar kan leda rakt i fördärvet för en själv. Men också för andra.
En poetisk förklaring till varför samhället tycks har blivit så rått och stökigt? Läs här:
”Man Vill Bli Älskad.
I Brist Därpå Beundrad.
I Brist Därpå Fruktad
I Brist Därpå Avskydd Och Föraktad.
Man Vill Ge Människor Någon Slags Känsla…
Själen Ryser Inför Tomrummet,
Och Vill Ha Kontakt,
Till Vilket Pris Som Helst”
(Hjalmar Söderberg. Ur ‘Doktor Glas’.
kaos nya lya 
Ja när jag läst igenom hela så kan jag bara tycka att så är det..
Kram Nicki
Visst är det så. Det är glasklart.
Reblogga detta på Om jag var en spelman och kommenterade:
Riktigt bra!
Visst. Gör det. Dikten är en träffande förklaring på varför vissa personer blir som de blir….och avsaknaden av kärlek från t.ex föräldrar och/eller andra anhöriga….eller senare i livet. En farlig bitterhet kan mycket väl drabba den som inte på något sätt kan eller får göra sin stämma hörd och tar då till extraordinära metoder.
// Kao
Sant. Själv trevar jag på något sätt efter att försöka få det att få fungera på någorlunda hyfsat balansera på den där tunna linjen som går mellan att, ja,jag tror du vet vad vad jag menar. Men samtidigt som jag har gått på mycket nitar när det gäller sociala medier så har jag också under tidens gång lärt mig ett och annat om mig själv,sen hur och på vilket sätt man förvaltar och drar nytta av den kunskapen det är en nog så svår och skör balansgång bara det. Blev visst lite djupt här idag märker jag, men det får vi bjuda på va? 🙂
Självklart 🙂
Ja, på sociala medier lär man sej mycket om människor. På både gott och ont.
Kao