I samband med septemberpremiären av Oliver Stones film Snowden uppmanade Human rights watch, American civil liberties union och Amnesty International allmänheten att via hemsidan kräva att president Obama benådar Edward Snowden.
Uppropet fick omedelbart stöd av en lång rad personer som finansiären George Soros, Apples respektive Wikipedias grundare Steve Wozniak och Jimmy Wales, visselblåsaren Daniel Ellsberg, författarna Joyce Carol Oates och Teju Cole, skådespelarna Maggie Gyllenhaal, Viggo Mortenson och Peter Saarsgaard, musikerna Peter Gabriel och Laurie Anderson samt andra kulturpersonligheter och folkrättsexperter.
Snowdens överlämnande av tusentals sekretessbelagda CIA-dokument till The Guardian och Washington Post år 2013 ledde till en stark nationell och internationell opinion. Obama tillsatte en panel för att se över NSA:s verksamhet. En federal jury olagligförklarade därefter NSA:s massiva telefonavlyssningsprogram, och kongressen The freedom act, vilken ytterligare begränsade insamlingen av samtalsdata.
Andra uppgifter senare gjorde gällande att NSA också hade avlyssnat Kofi Annan. Den 29 juni 2013 rapporterade tyska Der Spiegel, att NSA avlyssnade olika EU-institutioner som i Bryssel och Washington.
Obama har förklarat att debatten gjorde USA starkare. Efter sin avgång i fjol som justitieminister hade också Eric Holder tänkt om. Han ville tidigare åtala Snowden, men säger nu att visselblåsaren agerat ”i allmänhetens intresse”.
Men en gammal spionerilag, The 1917 espionage act, som används mot Snowden, tar inga hänsyn till ”det allmänna intresset”. Den anklagade får inte ens tala om sin sak. När Daniel Ellsberg åtalades under Vietnamkriget, fick han inte ens säga varför han hade läckt hemliga Pentagondokument till New York Times.
Själva avlyssningen av medborgare, företag och organisationer är inte ny, men det som skiljer den från till exempel Säpos, FBI:s och Stasis, är den globala räckvidden, den enorma volymen och det maktfullkomliga sättet på vilket avlyssningen utförs av en demokrati nation.
Redan år 2000 inledde Europaparlamentet en undersökning av det globala avlyssningssystemet Echelon, då det hittills största informationsinsamlings- och övervakningsnätverk som skapats. En rapport i juli 2001 fastslog att Echelon hade kapacitet för näst intill total avlyssning av alla fax, telefonsamtal, internetmeddelande och e-mejl i privat bruk. Systemet byggde på samarbete mellan USA, England, Kanada, Australien och Nya Zealand.
En före detta NSA-anställd vittnade om att Echelon troligen utnyttjades av amerikanska företag för att vinna ekonomiska fördelar, och att Amnesty och Greenpeace också avlyssnades. I materialet fanns också en tusensidig NSA-dossier om prinsessan Diana, på grund av hennes aktivitet mot landminor.
Rapporten bad FN:s generalsekreterare att undersöka hur artikel 17 i Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter låg i linje med den tekniska utvecklingen. Medlemsländerna uppmanades också att framförhandla med USA en liknande uppförandekod som EU har för skyddet av medborgarnas privatliv.
New York Times kallade Snowdens avslöjanden ”en jordbävning”. Snowden släppte också uppgifter om att NSA sedan mars 2009 gav obearbetade underrättelsedata till Israel och ”samarbetar nära mot underrättelsemål”. Något som väckte farhågor i USA om att rådata från NSA kunde användas av Israel för att till exempel döda iranska forskare. Har palestinier drabbats av detta samarbete?
Sedan dess har nya avslöjanden spridits över världen och förorsakat inhemska debatter och internationella friktioner. Brasilien köpte i protest Jas i stället för amerikanskt jaktflyg, en arg Angela Merkel ringde upp Obama, och Frankrikes utrikesminister protesterade offentligt mot NSA:s månatliga insamlande av 70 miljoner franska samtal.
I Sverige var det dock lugnare. Även efter att det hade avslöjats att svenska FRA var en av NSA:s nyckelpartners, menade utrikesminister Bildt att det låg i Sveriges intresse att samarbetet fortsatte. Och socialdemokraternas talesmän uttalade sitt förtroende för FRA.
Utan Daniel Ellsbergs avslöjande av The Pentagon papers hade Vietnamkriget pågått ännu längre. Tusentals liv sparades på det sättet av Ellsberg. Utan Wikileaks hade vi aldrig fått veta om rättsvidriga angrepp på civila och andra kränkningar av krigets lagar i Irak och Afghanistan. Och Snowdens anslöjanden väcker frågor som måste besvaras: till vem ska militärer och underrättelsefolk visa sin lojalitet? Till staten eller nationen? Och vad händer om inte statsintresset överensstämmer med nationens?
Obamas expertpanel föreslog efter Snowdens läckage införandet av en ”förstasidesregel”, det vill säga att regeringen endast får genomföra hemliga program som
kan försvaras i händelse av att ett avslöjande hamnar på en tidnings förstasida.
Obama har erkänt att Snowden-debatten gjorde USA starkare.
Det går att arbeta med andra än NSA. I Interpol samverkar 190 länder. Allt vad som där görs, sker i enlighet med rådande lag och i en anda av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Europol, en fullvärdig EU-myndighet med säte i Haag och 800 anställda, har som syfte att hjälpa EU:s medlemsstater till ”ett närmare och effektivare samarbete i kampen mot organiserad internationell brottslighet och terrorism”. Bland personalen finns företrädare för EU:s nationella rättsvårdande organ (polis- och tullväsen, invandringsmyndigheter med mera).
Med andra ord: internationell terroristbekämpning under demokratisk insyn och kontroll.
Vi behöver både säkerhet för staten och integritet för individen. Men vi får aldrig en hållbar säkerhet för staten utan individuella rättigheter för statens medborgare. Vi bör lagstifta därefter, nationellt och internationellt. Vi skulle därför behöva en lex Maria för visselblåsare som Assange, Manning och Snowden.
De har visat att civil olydnad ibland är nödvändigt för att bevara ett rättssamhälle.
Att Snowden i sin Moskvaexil, liksom Julian Assange på Ecuadors Londonambassad, fruktar ett livslångt fängelsestraff i USA stärks av den behandling som drabbade den militära underrättelseanalytikern Chelsea Manning. Hon dömdes i augusti 2013 till 35 års fängelse för spionage och andra brott, efter att ha överlämnat sekretessbelagda handlingar till Wikileaks.
Med Donald Trump som president, omgiven av en regering med ovanligt många hårdföra generaler, engagerade i ”kriget mot terrorismen” och de misslyckade härtågen i Afghanistan och Irak, bland dem försvarsminister James ”Mad Dog” Mattis, nationelle säkerhetsrådgivaren Michael T Flynn och chefen för inrikes säkerhet John F Kelly, som också varit chef för fånglägret Guantánamo, riskerar Snowden en än värre behandling, inklusive dödsstraff.” (slut citat)
Texten är skriven av Pierre Schori, fd socialdemokratisk politiker och diplomat
Både Pierre Schori och Jan Eliasson är personer jag tycker borde få Fredspriset. Båda har jobbat hårt för fred och demokrati i Olof Palmes anda.
kaos nya lya 
Det är tufft för alla Visselblåsare. Det spända världsläget gör det inte lättare. Önskar dig ett gott nytt år 2017! Jag fortsätter att följa din blog framöver !
Detsamma.
Lustigt att vi kommenterade hos varandra exakt samtidigt 😀
// önskar dej och din fru ett GOTT NYTT ÅR!
// Kao