Afrikas Förbannelse // Kao

Att länderna i Afrika utvecklas så långsamt är ett skitigt arv från tiden då kolonialmakterna, efter sin sekellånga utsugning av den afrikanska kontinenten, i stället ersattes av maktfullkomliga män som fullständigt ignorerat folkviljan och de fria val som har hållits i flera av länderna. Dessa tyranner styr länderna som om det vore deras privata vardagsrum. De berikar sej med makt och pengar som tillhör folket  och anställer vänner och släktingar i regering och förvaltning (nepotism) och inte minst i domstolarna..

Nu senast Gambia, som står inför ett inbördeskrig för att inte president Jammeh accepterar att han har blivit besegrad i valet och avgår. Själv påstår han att han är utsedd av Gud att leda landet hela sitt liv. Trots att han gjorde allt för att fuska sej kvar vid makten så segrade oppositionen. Jammeh anser att FN och Amnesty kan dra åt helvete, för han gör som han vill och det ska ingen lägga sej i…..

Nu står senegalesiska  militärer vid Gambias gräns för att TVINGA Jammeh att avgå.

Så här skriver Aftonbladets Wolfgang Hansson om läget idag 19/1-2017:

(Citat)”Afrikas förbannelse: Presidenter som vägrar att avgå

(Bild på Jammeh, som vägrar avgå)

Den sorgliga utvecklingen i Gambia påminner oss om vad som länge varit Afrikas förbannelse.

En president som förlorat ett val vägrar avgå och riskerar istället att kasta sitt land in i krig.

Ska kontinenten resa sig ur sin fattigdom måste det bli slut på de starka männens egoism och förakt för folkviljan.

Det är inte mycket som förenar jättenationen USA och lilleputtlandet Gambia på Afrikas västkust. Men båda har precis gått igenom ett presidentval.

I Washington D.C. svärs Donald Trump in som president efter en bitter strid. Många är missnöjda med valet. Det kommer att bli stora demonstrationer. Men ceremonin imorgon markerar den fredliga övergången från en president till en annan.

En grundpelare i en demokrati.

Krigshot

I Banjul vägrar den sittande presidenten Yahya Jammeh att avgå trots att han förlorade mot utmanaren Adama Barrow.
Det har fått den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas att hota med att invadera Gambia för att avsätta Jammeh med våld. Trupper står beredda vid Gambias gräns men Ecowas vill gärna få klartecken från FN:s säkerhetsråd innan man invaderar.

Så istället för en fredlig maktövergång hotar ännu ett krig på den afrikanska kontinenten.

Fusk det normala

Händelseutvecklingen är en obehaglig påminnelse om vad som varit Afrikas stora problem sedan de europeiska kolonialmakterna drog sig tillbaka för ett halvsekel sedan och många länder fick sin självständighet. Att ett val slutar med att förloraren avgår frivilligt är en sällsynt händelse. Det normala är istället att den sittande ledaren fuskar med resultatet och försöker hänga sig kvar trots att folket gett honom kicken.

Vi såg det i Elfenbenskusten 2010-2011 när den sittande Laurent Gbagbo valfuskade och vägrade lämna över till den verklige segraren, oppositionens Alassane Ouattara. Det slutade med väpnade strider och att Gbagbo slutligen greps och fördes till den internationella brottmålsdomstolen i Haag där han åtalats.

Vi ser det i Kongo-Kinshasa där Joseph Kabila vägrat hålla de planerade valen och sitter kvar trots att hans maximala två perioder vid makten gick ut före jul. Följden är en överhängande risk för väpnade strider.

Välutbildade flyr

Detta ständiga undertryckandet av demokratin destabiliserar många afrikanska länder och hämmar dem i deras ekonomiska utveckling. Många företag drar sig för att investera i Afrika på grund av etiska överväganden och den osäkerhet som råder. Turister åker någon annanstans.

Det politiska förtrycket får många välutbildade att fly utomlands istället för att stanna hemma och utveckla sina egna länder.

Vissa förhoppningar om att den onda cirkeln var på väg att brytas väcktes efter valet i Nigeria 2015. Den sittande presidenten Goodluck Jonathan erkände sig besegrad. Han ringde till och med utmanaren Muhammadu Buhari och gratulerade till segern.

Tyvärr verkar få av Afrikas övriga ledare har tagit intryck av denna demonstration av politisk mognad.

Tillsatt av gud

Jammeh, som tog makten i en kupp 1994 och hävdar att han av gud utsetts att styra för evigt, erkände sig visserligen initialt besegrad men ändrade sig sedan och hävdade att valet inte gått rätt till och måste göras om. Förmodligen för att han fruktar att han riskerar att ställas inför rätta för en rad övergrepp under sin maktutövning.

Det brukar vara den normala motivationen för de många afrikanska ledare som använt sina år vid makten för att berika sig själva och förfölja sina motståndare.

När de istället borde ha försökt att få sitt land på fötter.” (slut citat)

---

Tillägg 19/12017:

Just nu, kl 17.00 svärs Gambias nya lagligt valda president in i Dakar, Senegal. Fortfarande befinner sej ca 400 svenska charterturister kvar i Gambia och kan inte ta sej hem. Det skulle inte förvåna mej det minsta om Jammeh skulle få för sej att hålla dessa kvar som gisslan för att få sin vilja fram. Han har allt att förlora, men fortfarande kan han vinna LITE genom att fortsätta trotsa valutgången och världssamfundets begäran att han avgår frivilligt.