En För Kvinnor Mycket Farlig Man // Kao

En viss typ av s.k män klarar inte av att bli avspisade av en kvinna, då går det överstyr. Tankegången tycks vara  typ:”om inte jag får vara tillsammans med henne så ska hon straffas! Ingen annan ska heller få henne.” I Expressen läser jag idag 10/3-17 om en sån man som till utseendet är obehagligt lik Engla-mördaren Anders Eklund. Lömsk och kontrollerande. Som tur är gäller detta bara en ytterst liten andel av män. De flesta är bra och kan ta ett nej.

Saxat ur Expressen:

http://www.expressen.se/kvallsposten/arnold-lewin-doms-for-19-ar-gamla-kvinnomordet/

 

Advertisements

17 svar till “En För Kvinnor Mycket Farlig Man // Kao

    • Om du har sett förhöret med engla-mördaren Anders Eklund och har vetskapen om hur hans lägenhet såg ut då polisen klev in där (massor med barnporrfilmer, tomma pizzakartonger, unket av skitiga kalsingar och strumpor och annat snusk) så tror jag att jag har gissat ganska rätt på människotyp. Jag lovar dej att detta är samma typ av ”karl” = såna som undrar varför de aldrig fick en kvinna och som nu i övre medelåldern fyller kvarterskrogarna där de öser ur sej sin bitterhet över kvinnor och invandrare. (SD-s fotfolk)
      (Där gick jag kanske lite långt)
      😀
      // Kao

      • Brukar ha svårt att läsa sånt där. Jag får tankar på om något sånt skulle hända mina döttrar och adrenalinpåslaget blir för stort. Samtidig blir man ledsen och rädd. För mycket känslor för att jag ska palla läsa det.

        Jo, tyvärr är SD:are nyttiga idioter – säkert är många bittra och letar syndabockar, precis såsom du skriver.

      • Jag går inte heller och tänker på sånt, men medvetenheten om problemet finns ju där. Ett av mina största intressen är just kriminologi och rättssociologi som jag ju också har studerat på Sthlms Universitet en gång i tiden och intresset sitter kvar. Ja, allt som har med människor och mellanmänskliga relationer att göra. Vilka förutsättningar (eller brist på) som skapar en kriminell själ. Där kommer politiken och ekonomin in som en naturlig del av förklaringen. Kanske den största.
        ——-
        Självklart är jag också rädd om min egen dotter, men jag har lärt henne ett bra säkerhetstänk. Uppmärksam men inte rädd. Skönt att hon dessutom bor i innerstan. Mörka parkvägar är inget ultimat promenadstråk för en ung kvinna….
        // Kao

      • Kriminologi låter också läskigt! 🙂

        Jo, det sociala konsekvenserna med att ha en asocial ekonomi byggd på ett parasitärt psykopatiskt penningsystem är nog grunden för det mesta av kriminaliteten.

      • Precis! Det gäller som sagt alla från finansvalpar och banker till kriminella och lättkränkta pellejönsar med pickadoller i storstädernas förorter.
        Det värsta med båda grupperna är att de vänjer sej vid att ha mycket pengar och saknar allt vad hänsyn till andra människors väl och ve heter. Solidaritet och empati är också två stora saker de inte besitter.
        —–
        Såna som skurken i inlägget finns det tyvärr ganska gott om. Det är tillfälligheter som gör att fler inte gjort som han. De flesta kvinnor har en inbyggd radar mot såna typer.
        Har stött på såna själv och aktat mej för dem, förutom att jag hamnade i en psykopats klor i mitten av 80-talet. Lyckades ta mej ur, om än något stukad…det kunde ha slutat mycket värre…
        .Hans förtjusning över att åtminstone få sitta på en sprillans ny HD var uppenbar.
        // Kao

      • Jo, samhället skapar narcissistiska svin som tangerar till att bli psykopater (fast riktiga psykopater har väl en neurologisk bakgrund? – rätta mig om jag har fel, du kan säkert det där bättre än jag). Det materialistiska pryljagandet och eviga uppblåsandet av det egna jaget förhärligas i kulturen. Resultatet blir att de flesta springer med tomma själar där det viktigaste – medmänsklighet och gemenskap – ersätts med ett evigt jagande efter prylar för fylla tomrummet. När de uppblåsta jagen sedan punkteras kommer depressionerna som på posten.

        Jag tror vårt förhållande till pengar är grunden till att samhället mer och mer psykopatiresas. Det är därför jag tjatar så förbannat mycket om pengar (fan va trött på mig själv jag blir ibland! Kan fan inte lägga av med att leka Jesus!). Det är läskigt hur lätt vår moral förvrids genom priming då vi får pengar – ut flyger omtanke och medkänsla:

        Jobbigt att du träffade på en psykopat men det kanske inte är så konstigt. Du har ju skrivit att du jobbat inom vården och då är du säkert som en magnet för psykopater. De är experter på att hitta vårdande och omtänksamma personer som de kan suga ut.

        Har själv blivit bränd flera gånger. Mitt ok är att jag ska rädda allt och alla. Det i sin tur är ett resultat av att jag är ett sk maskrosbarn. Jag bodde ensam från det jag var 14 (jag var bra i plugget så sociala betalade hyran så jag blev aldrig fosterhemsplacerad). Jag var den som skulle hålla ihop spillran till familj som fanns kvar. Det var jag som var stark och alla andra i familjen fick vara svaga och slippa ta ansvar. Så jag blev någon jävla Jesus som konkar på andras kors och skuld som de gärna slänger ifrån sig och jag ”tacksamt” bär. Mao – jag är också en magnet för psykopater, det är först på sista åren jag kommit på hur jag funkar (så jävla smart va jag! 🙂 ). Har också jobbat inom vården mycket.

      • Du har delvis rätt. En med fullt utvecklad narcissism (olika kriterier som ska uppfyllas för den diagnosen) har en mycket låg grad av empati eller ingen alls. De narcissistiska psykopaterna träffar man ofta i näringslivet. De med antisocial personlighetsstörning är födda såna och har alltid brist på empati. Det är dem vi ser som ”gatukriminella”, som rånare etc.
        —-
        Alla kan vi då och då uppträda en aning narcissistiskt, inget fel med det. Tvärtom, faktiskt. För att kunna älska andra måste man ju först kunna älska sej själv, ha ett självförtroende byggt på en sann självbild och där kommer de SMÅ självförhärligande dragen in som en nödvändighet. Det är när det går överstyr som det blir en störning.
        —–
        Nej, jag träffade inte psykopaten i vården (de är obotliga och hamnar bara där när någon nitisk och lurad socialarbetare eller dum psykolog vill det). ”Min psykopat” träffade jag på en svart biljardklubb på Åsögatan :D. Samma natt skrek den lilla radioapparaten i källarfönstret där ut att Palme blivit skjuten…..och psykot var t.o.m på förhör om mordet….Han har en typisk antisocial personlighetsstörning. Hans två första fruar dog en våldsam död. Det kunde ha varit jag, men jag lyckades bli av med honom på ett väldigt speciellt sätt… 😉
        ——
        Fantastiskt att du klarade dej så bra som barn genom alla tråkigheter dina päron utsatte dej för. Själv är jag ytterst tacksam för en trygg och förutsägbar barndom i ett arbetarhem där alkohol inte förekom. Inte heller några våldsamma bråk mellan mamma och pappa. De var mer som ett team och hjälptes åt med allt. Men min egen hjälpande attityd har drivit mej in i flera dåliga förhållanden med manipulerande parasiter främst…
        ——–
        Du har jobbat inom vården? Nånsin på Sös? Där jobbade jag i 25 år innan jag omskolade mej…..
        // Kao

    • Priming är ett ganska nytt begrepp. Det är ruggigt hur lättmanipulerade vi är.

      Nä, har aldrig jobbat på sös, däremot på Rosenlund en sommar och sen som timvikarie när jag pluggade.

      Vet inte om det var så synd om mig, jag har aldrig sett det så. Tvärtom blir man en ganska vidrig bror duktig när man intar rollen av räddaren i en dysfunktionell familj – omtänksam och kvävande hjälpsam (jag gillar inte medberoendebegreppet men det finns poänger i det). Det är något jag försöker jobba bort men det är fan så svårt att få en gammal hund att lära om 🙂 .
      Jag är i alla fall medveten om besserwisser-drygheten hos mig själv – alltid något 🙂 .

      Så jag har aldrig haft något problem med självförtroendet men mer problem med självkänslan. Självkänsla betyder ju att känna sig själv. När man intar rollen som den som alltid ska rädda andra lägger man sina egna behov på hyllan och glömmer bort sina egna känslor. Så jag har nog alltid haft problem med att veta vad jag själv vill.

      Men jag har nog blivit bättre med åren, tror jag i alla fall. Min kreativitet har eskalerat med åren och jag kan skuttande snöa in som fan på saker (inte bara banker 🙂 ). Mitt irrande i att inte veta vad jag vill har i alla fall det positiva att jag kan irra omkring som fan och hitta nya spår :). Kanske finns någon mening i det med – som Robban Broberg uttryckte det: ”Målet är ingenting, vägen är allt”

      Nä, jag trodde inte du träffade på psykopaten på sös – men vårdande människor som hellre ser till andras behov än sina egna är ofta psykopatmagneter (eller magneter för andra störningar). Har själv haft förhållande med en klockren psykopat (som sedan blev präst!), en histrioniker och en med alexithymia. Alexithymiker har inga ord för känslor så det passade ju mig som handsken i handen – jag fick fylla ut alla tomrum och slapp ta emot något. Som sagt, att ta emot är något man såsom räddaren i en dysfunktionell familj lär sig av med. Jag har mao inte varit något offer i mitt ”urval” av de jag ingått förhållande med – jag har varit lika delaktig som de störda kvinnor som jag ingått förhållande med (nu på äldre dagar så undrar vem som varit mest störd – jag hatar som sagt medberoendebegreppet – men fan! Det ligger något i det).

      Ha en fin helg!

      / Micke

      • Vårdande personer kallades caretakers på min terapeututbildning – och det stämmer även på mej. Visst, psykopaterna tar enkelt över en sån person. ”Mitt” psyko var nog en blandning mellan antisocial och narcissistisk psykopat. Usch! Histrioniker, som du nämner i din kommentar är också personer med lite eller noll empati. Ytliga, ”sjukliga”, uppmärksamhetskrävande och blir lätt hysteriska. Måste alltid stå i centrum, annars bryter de ihop :-). Jag hade en väninna som är sådan.
        —–
        Medberoendebegreppet ger en rätt så bra beskrivning. Men ändå är inte jag heller riktigt nöjd med hur det framställs inom 12-stegsgrupperna. Begreppet är alltför mycket ristat i sten och brist på flexibelt tänkande.

        Ha en fin helg du också.
        // Kao

      • Jo, histrioniker är jobbiga. Det gäller att inte gå in i deras drama queen spelande men det är lätt om man har rollen som ”care keeper” att man trillar dit och blir en spelpjäs i teatern. Tog mig faktiskt två histrioniker innan jag fattade det! Så smart va jag 🙂 . Fast, som sagt, det där med att känna mig själv har inte varit min starka sida – fastän jag haft bra självförtroende.

        Å andra sidan kan man ju se det ur hinduisk synvinkel där det gäller att sudda ut sina egna behov och släcka jaget – där ligger jag (och troligen du med såsom ”care keeper”) på pluspoäng om det finns något som heter karma 🙂

      • Karma finns absolut. Och det är ju bra för såna som oss 😀
        —–
        Nja….för att ett självförtroende ska vara gott så krävs en stabil självbild. Annars krackelerar det så småningom. En narcissist t.ex har ett jätteego och starkt självförtroende, men rasar snabbt och smärtsamt vid motgång pga den skeva självbilden.
        // Kao

      • Jo, att kombinera rätt proportioner självförtroende och självkänsla är nog nödvändigt för att få en sann självbild. Jobbar som sagt med det sista :).

      • Den är säkert helt ok. Man kan inte göra mer än sitt bästa. Man känner i själ och hjärta om man själv är ärlig och uppriktig. Man kan ju inte springa iväg från sej själv någon längre tid i livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s