‘Allra’ Och Pensionsbluffen // Kao

Två överklasslynglar såg sin chans att lura åt sej pengar för egen räkning genom att stjäla från pensionärer. Den sortens stöld är tyvärr helt laglig. Lagarna är ju skrivna till de redan rikas fördel. Att stjäla miljarder är alltså mindre allvarligt än att snatta en kexchoklad för tio kronor…

Så här skriver Jan Guillou om skandalen:
Citat:

”Alexander har plundrat svenska pensionärerna på hundratals miljoner

2016 betalade 30-årige Alexander Ernstberger runt 50 miljoner kronor för en villa på Lidingö. Det var den dyraste villan som såldes i Sverige förra året. Hans ­bolag, Allra AB, hade en 281 procent högre avgift än i statens AP-fonder.

Finansvalpen  vid namn Alexander Ernstberger, 30, flyttade nyligen in i en villa på ­Lidingö i 50-miljoners­klassen. Samt fyllde garaget med den typen av vulgobilar som vissa fotbollsspelare föredrar. Hans kumpan David Persson Rothman, 36, har tills vidare nöjt sig med en bostadsrätt på Östermalm för okänt antal tiotal ­miljoner. Samt vulgobilar i garaget.

De båda gynnarna har berikat sig på att plundra pensionärer. De är alltså ägarna till det senaste skandalbolaget i pensionsskojeriet, Allra AB.

Två frågor inställer sig. För det första hur det kan komma sig att dessa två befinner sig på fri fot och att det dessvärre kommer att förbli så.

För det andra hur det kan komma sig att det över huvud taget är möjligt att hundratals miljarder av svenska folkets pensionspengar kan hamna i klorna på figurer som dessa två.

Den senare frågan är lättast att besvara eftersom den är rent politisk. Fram till för 17 år sedan ­hade vi den enkla ordningen att ­staten ­förvaltade medborgarnas pensionskapital. Det gick bra.

Men systemet gav inte liberaler och somliga liberala socialdemokrater någon ro. De ansåg att pensionsförvaltning liksom det mesta, skola, vård och omsorg till exempel, borde privatiseras. På så vis skulle vinsten hamna i privata fickor i stället för ­våra gemensamma fickor, vilket ur liberal synpunkt alltid är att föredra. Medborgarna skulle dessutom få ökad så kallad valfrihet. I det här ­fallet bestod valfriheten i att vi alla skulle tränas upp till aktiespekulanter.

Den ideologiska striden blev kort. På den tiden var sossarna sådana där moderna sossar som föredrog privatisering i stället för social­demokrati. Men kompromiss blev det förstås. Till en början skulle ­bara en liten del av pensionskapi­talet avsättas till valfri spekulation. Nåja liten, det handlar om hundratals miljarder.

Eftersom de flesta av oss varken har förmåga eller intresse av att ägna tid åt aktiespekulation uppstod en hel ogräsflora av konsultbolag som erbjöd sig att spekulera åt oss. Mot en liten avgift …

Pensionsskojarna i det senaste skandalbolaget Allra är alltså ett ­politiskt resultat av den liberala ­privatiseringsideologin.

Då till den lite knepigare frågan om varför samtliga finansvalpar i Allra är och kommer att förbli på fri fot. Den kortaste förklaringen är att ­deras brott inte är brottsliga.

Allramännen härjade ett tag i Norge med ”pensionsförvaltning” tills det visade sig att deras bolag Oak Capital roffade åt sig hälften av spararnas pengar. De fick fly hals över huvud undan skandalen, men inte undan lagens korta arm. Norska ­Finanstilsynet (motsvarar Finans­inspektionen) slog fast att gossarna ”begått allvarliga och systematiska brott mot kraven på god affärssed”.

Därmed över till en finess i kapitalistisk lagstiftning. Brott mot god affärssed är kanske inte så bra för ­affärerna, men inte nödvändigtvis brottsligt.

Och så var det bara att börja om på ny kula i Sverige, främst genom en aggressiv telefonförsäljning med utfästelser om guld och gröna skogar till omisstänksamma pensionärer. Osnyggt men lagligt.

Bolaget Allra som förvaltare blev synnerligen framgångsrikt i konsten att berika ägarna. Bland annat genom en 281 procent ­högre avgift än i statens AP-fonder. Vinsten ­senaste året blev 128 miljoner till gossarna. Resultatet av deras ”förvaltning” var inte ens hälften av vad de statliga pensionsfonderna ­presterade.

Genom usel ­förvaltning och ­extremt högt vinst­uttag på pensionärernas bekostnad blev Allras ägare kvickt ­rika. Om dessa unga begåvningar hade stulit en procent av det värde de lurat pensionärerna på, alltså stulit gammaldags genom inbrott, hade det blivit fleråriga fängelsestraff. Men brott mot god affärssed är inte brott enligt gällande synsätt. ­Lagen ser mycket strängare på ­snatteri.

I bolaget Allras styrelse sitter fint folk för att skapa sken av anständighet, som Ebba Lindsö med lång karriär inom svenskt näringsliv och – av allting! – ordförande i den statliga Sjätte AP-fonden. Thomas Bodström, före detta justitieminister, ännu värre, sitter vid Lindsös sida som garant för lag och ordning och anständighet. Också de kommer att förbli på fri fot.

Inom det nuvarande politiska systemet är det som synes omöjligt att komma åt det omfattande pensionsbedrägeriet. Men medborgarna har ändå ett förödande vapen i sin hand:

Att vända ryggen åt all privatiserad pensionsförvaltning. Då hamnar spekulationsdelen av pensionen 
i den statliga Sjunde AP-­fonden, där vinsten är minst den dubbla mot vad den privatiserade marknaden kan erbjuda. Där lagen är maktlös kan medborgarna för en enda gångs skull skipa rättvisa. Med vinst dessutom.” (Slut Citat)