…i sitt rätta element:friheten.
…i fångenskap. Vem tittar på vem? (Bilder: google)
Visst är det underbart med djur, men de trivs bäst i frihet….
Kan inte se nyheten på min förbaskade lånedator, men du kanske kan det.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article6679729.ab (msn.news)
FRIHET FÖR ALLA DJUR OCH MÄNNISKOR PÅ DENNA SARGADE PLANET!
(om länken inte fungerar; kolla på Aftonbladet news)
Mot min vilja släpade Lasse med mej till en läkare han kände. Han tyckte jag var ”så ombytlig i humöret, verkade så nervös”.
”Du behöver något lugnande”, sa han till mej, men jag ville inte äta det och sa det också. Han fnös föraktfullt. ”Vad DU tycker är inte intressant”, sa han. Läkaren hade sin praktik mitt i stan och Lasse släpade in mej förbi kön av övriga väntande patienter och jag förstod ganska snart att läkaren inte hade något att säga till om. ”Jag vill vara ensam med doktorn”, sa jag. Men så blev det inte. Han beordrade doktorn att skriva ut 10 mg Valium åt mej.
När vi var hemma igen tvingade han i mej tabletter, tre stycken. En mycket hög dos. Jag försökte knipa ihop läpparna, han hotade med att slå ner tänderna i halsen på mej om jag trilskades, så jag gapade men lyckades gömma dem under tungan och spottade sen ut dem i toaletten.
”Kicki,ja”, sa han plötsligt och släppte greppet om mej, som om inget hänt. ”Hon var helt hopplös. Ungefär som du, men hon grät och skrek mer än du. Hon hade blivit ‘psykiskt skör, sa hon…precis som det vore MITT fel”! Han dunkade näven i bordet. ”Hon började använda heroin, det gjorde att hon slapp känna och tänka, påstod hon. En gång när hon var abstinent, för jag hade kastat hennes knark, du vet att avskyr knark, började hon spy på mattan och sparkade med benen och höll på. Det kröpå som myror i dem, hon höll på att bli tokig, sa hon. Då ringde jag efter doktorn som kom hit. Jag satte mej i köket och väntade”, berättade Lasse, ”vid det här laget var jag väldigt trött på henne ska du veta. ”Gör så hon får sova så länge som möjligt, sa jag till doktorn”, berättade Lasse. Han fortsatte: ” Inte fan vet jag vad han gav henne, men vi stack därifrån direkt. Dagen efter fick jag höra att hon var död. HON hade lämnat MEJ, Lasse!”
Jag fick stark dödsångest när jag hörde det.
”Den där doktorn tog livet av henne, naturligtvis”, sa jag, ”du sa ju att du hade kastat hennes knark och att hon inte hade något hemma som kunde lindra hennes abstinens! Det är ju mord!”
Lasse höll ett pekfinger framför munnen i en hyssjande gest.
”Du håller käften”! beordrade han mej. ”Jag vill bara att du ska veta vad som kan hända om man inte lyder Lasse. Om man krånglar.”
Han slet plötsligt ner mej på golvet så jag hamnade på rygg och satte ett knä i mitt bröstben och hävde sej med hela sin tyngd på mej, trots att han visste jag hade ett par brutna revben. Eller just därför. Smärtan var obeskrivlig och jag skrek rakt ut. Han gav mej ett par kraftiga knytnävsslag i ansiktet – igen och dunkade mitt bakhuvud i golvet och dwet träffade något hårt och vasst som låg där, minns inte vad. Svimmade. Vet inte hur länge jag legat där, men det måste varit ett bra tag. Håret satt fast i mattan i en koka av stelnat blod och jag hade ett litet helvete att komma loss. Det förra såret hade knappt hunnit läka.
Jag visste jag borde gå till Vårdcentralen för att få det sytt, men vågade inte på grund av de frågor jag förmodligen skulle få.
Lasse hade varit ute och kopierat mina nycklar i två exemplar.
”Vi ska ha en kille här några veckor. Han ska sova på soffan, han kommer just ut från kåken, han har suttit åtta år. Egentligen var det väl jag….men jag har….eller SKA betala honom för att han suttit av tiden åt mej”, sa Lasse utan att ta någon notis om mitt tillstånd – eller vad jag ansåg om saken.
”Jag måste sova på dagarna när jag har jobbat. Vill inte ha någon person här”, sa jag.
”Håll nu käften din hopplösa jävel. Det är jag, Lasse, som bestämmer det”, morrade han, ”det är den där blonda killen Sune vi såg på krogen härom kvällen”.
Jag fick panik. Hade redan fått klagomål på jobbet och Sune var den obehagligaste person jag någonsin stött på. Ögon som svarta brunnar och ett elakt leende, ständigt. Vad han än talade med satt det där som en stelnad grimas. Jag hade sagt till Lasse att vad han än gjorde, så skulle han inte ta hem den mannen till mitt hem. ”Mitt hem”, sa Lasse, ”och här bestämmer jag. Upp med dej och fixa till dej. Vi ska åka runt till ett par ställen och driva in lite spelskulder”
Som vanligt satt Lasse och drack starköl i bilen och jag tvingades köra. Vi åkte runt till 4-5 olika ställen och Lasse kom alltid ut från varje bostad eller arbetsplats med en sedelbunt och ett nöjt flin. ”Vad är det där för spelskulder”? sa jag med en obehaglig klump i halsen. Lasse tittade på mej. ”Folk är så jävla korkade, de vill spela och vinna men kan inte se om man spelar falskt”, sa han. Den dagen drog han in över 20.000:- vilket var mycket pengar för 25 år sen.
”I morgon fyller min ena dotter 15 år och jag har köpt en present till henne, så jag ska träffa henne, hennes storasyster och hennes mamma i parken. Du behöver inte vara med.”
‘Skönt*, tänkte jag. ”Hoppas ni får det trevligt. Vad har du köpt till henne?” ”Ett luftgevär, ” sa han, ”tänkte vi skulle prickskjuta lite på fåglarna i parken.
#
Två år senare sköt hon och hennes kille ihjäl en lärare i skolan, som hon inte gillade. Trots att det var 2 år sedan hon hade slutat där hade hon inte glömt. Båda fick flera års ungdomsvårdsskola och behandling – som inte hjälpte ett dugg. Ytterligare tio år senare såg jag till min förvåning henne sitta och skryta i ett TV-program om ‘respekt’ och en massa annat skit hon inte visste vad det innebar. Fem år efter det stötte jag på henne på stan och till min förvåning fick jag en kram av henne. ”För att min mamma gillade dej”, sa hon och försvann i folkvimlet…..
Hennes storasyster körde ihjäl sej ett par år senare på motorcykel. Det skedde på motorvägen i över 200 km/timmen, hon studsade mot ett stängsel, flög över det och for med huvudet före in i en bergsvägg, bröt nacken och dog direkt. Det stod om det i tidningarna och polis och psykologexperter menade att det var en typisk singelolycka som var mycket lik de självmord som då och då sker på våra vägar. (Men dessa händelser med hans barn skedde långt efter att jag lyckades göras mej av med Lasse.)
#
Lasse hade tre killar, som jag kallade hans lakejer, som gjorde allt han sa. Det var ”Ja, Lasse”, ”Nej, Lasse, ”Visst, Lasse” osv osv. Jag tyckte de var pinsamma med sitt bugande och bockande och de lade ner många timmar för att hjälpa Lasse med olika saker, blev lovade pengar men fick aldrig några. Det fick för övrigt inte Sune heller. Han bodde dessa tre veckor i min soffa för att han väntade på sina 50.000:-. Femtiotusen för att sitta av, inte minst begå ett mord! I åtta år! På något sätt lyckades Lasse slingra sej ur situationen och Sune flyttade äntligen. Lakejerna vad jättetrevliga mot mej och sa eller gjorde aldrig något taskigt. En av dem kände jag dessutom sen förr, men jag såg en beklagande blick i den killens ögon. Han förstod hur svårt jag hade det men kunde ingenting göra.
På en motortrafikled med rätt lite trafik, på väg från travbanan ut till motorvägen, med lakejerna i baksätet ville Lasse testa toppfarten på sin BMW. ”Gasen i botten” beordrade han mej. Jag gasade upp i 180, men vågade inte köra fortare, då jag såg bilar några hundra meter längre fram. Då satte han sin fot ovanpå min på gaspedalen och tryckte till. Lakejerna skrek av skräck, jag skrek när vi var uppe i ca 230km/timmen. ”Sluta”, skrek jag och han tog slutligen bort sin fot.Han körde en armbåge i sidan på mej, jag bromsade in och klev ur bilen och spydde, alldeles darrig i hela kroppen.
Han lovade att inte göra så igen. Men när vi körde på en starkt trafikerad ringled i ca 70km/timmen fällde han plötsligt ner stolsryggen på förarsätet och skrattade förtjust, som om han gjort något jätteroligt. . Som tur var så var jag så spänd och rädd för hans beteende att jag inte lutade mej bakåt just då. I så fall hade det hänt en olycka. Det sa jag också. ”Det hade ju varit ditt fel, i så fall. Det är ju du som kör. Sånt ska du klara av”, fick jag veta.
Lasse terroriserade ständigt Jill, sin förra fru som han hade döttrarna med och det blev jag som fick ta hans ilska när hon kastade på luren. ”Jag har besöksförbud”, sa han, ”men jag vill ju träffa mina barn”. ‘Visst, visst’, tänkte jag, ‘du vill bara jävlas med Jill, det är så det ligger till’.
En dag såg jag Jill på andra sidan gatan. Förstod direkt att det var hon och gick över till henne.
”Hej”, sa hon och såg sej nervöst omkring. Lasse får INTE se oss tillsammans. Jag tänker mest på dej. Jag är glad över att slippa honom. Var nitton år när jag träffade honom, ett lätt offer. Sjutton år var vi gifta, kan du tänka dej det? SJUTTON ÅR!”
Jag hade svårt att tänka mej sjutton år med honom. Jill var märkt av ärr i ansiktet men att hon var en skönhet stod inte att ta miste på ändå. ”Om du behöver prata någon gång, så ring mej. Vi kan ju ses om du vill. Kanske kan jag ge dej lite tips.” Hon blinkade åt mej och log.
”Här. Stoppa det här visitkortet någonstans där Lasse absolut inte får tag i det. Jag bor alldeles utanför stan numera. Har flyttat från vår skrytlägenhet och det vet han inte ännu. Har skyddad adress och har träffat en ny kille, jättegullig.”
Sen försvann hon i folkvimlet och jag stoppade visitkortet i bakfickan på jeansen och gick vidare.
(fortsättning följer, förhoppningsvis sista delen)
….så blir du både hyllad av mobben på bloggen och godkänd av moderatorn.
Det är ju för fan INNE nu: att vara sån, göra så!
De enda jobb de kan få är genom ”kontakter”, men hur många har det????
De övriga, bllir tvingade, att mot lagen söka och arbeta med SVARTJOBB .- precis det som Vår Älskade Alliansen ju förbjudit dem att göra.
MEN VAD I HELVETE SKA DE ANNARS GÖRA?? De vill inte, men måste försörja sej. Inse att alla föräldrar inte kan försörja sina vuxna barn!!!Alla arbetande vuxna har INTE 60.0000kr/mån. i lön!
Det finns ju inga inga andra jobb! Även om de personligen söker upp en arbetsgivare med sitt CV, högsta betyg i alla ämnen och sitt vackra anlete!!! Sitt fina sätt att ta alla sorters folk på rätt sätt?Även om de kan tala för sej. Sitt fina sätt och sina naturliga färdigheter. Det hjälpér inte! Jobben (som finns)är vikta för dem, vars förälfrar re3dan ”har”.
Det är kört eller 70:-/timme – svart. Vem kan leva på det? Vilken förälder kan i längden försörja sitt barn på det, förutom de med fräsig lön och pengar i bakfickan? FY FAN!!!
Så säg då hur ungdomar i detta land ska få jobb och bli självförsörjande, bland det värsta i Europa. Vad man kan och är kapabel till, enligt betygen, har noll betydelse i Sverige!
Jag kan inte försörja min 20-åring längre. När hon slutade gymnasiet i våras försvann ca 5300 kr ur vårt hushåll – per månad!: CSN; Underhållsbidraget och Bostadsbidraget och jag är pensionä pga svåra sjukdomar,ensamstående, knappt kan röra mej (väntar mej INGEN förståelse för DET och vill heller inte ha nån. Berättar bara att jag är berättigad till den och beklagar att jag inte kan fortsätta med mitt jobb, som jag ÄLSKADE!).
Du som kanske flinar: 5.300:-/månad, säg jag!!!Det är väl ingenting för dej, kanske, men för halva befolkningen är det väldigt mycket pengar:
Brinn!
Det här hände för ca 25 år sedan, men påverkar mej fortfarande på olika sätt. Jag skrev om detta på bloggen 2007 och kan inte hitta pappren jag printade ut. Därför skriver jag direkt ur minnet nu och ska förkorta berättelsen så mycket jag kan, utan att något viktigt försvinner.
———————————————————————————————–
Jag träffade Lasse på en biljardklubb genom en f.d manlig arbetskamrat. Det var en svartklubb i en källare nånstans i stan och folk drack öl och pratade. Jag var där nån gång i veckan och spelade.
Lasse var så olik alla de andra. Han hade kostym och skjorta som var uppknäppt i halsen, bredaxlad och hade snyggt lockigt mörkt hår. Jag visste han var nyskild och hade två döttrar i tonåren. Hans fru och barnen bodde i en vacker, stor lägenhet i närheten. Hans otroliga charm fick mej på fall direkt.
Han utstrålade sex och därför blev jag både förvånad och besviken när det visade sej att han hade noll fantasi på den fronten. Jag trodde att det var för att det var första gången vi låg med varandra, men så var det inte alls. Det var och förblev dålig sex men han tycktes vara nöjd.
Han hade en BMW av senaste modell och dessutom en häst på travbanan i närheten. Jag har aldrig varit imponerad av lyx och sånt men måste erkänna det var kul att köra hans bil. Det blev allt oftare, för han drack ganska mycket öl och ville inte köra då. Det var det första varningstecknet. Det andra var att han sa: ”Nu är du min för alltid!”Han fortsatte överösa mej med blommor och presenter, ofta kläder jag inte alls ville ha. Hans syster hade en klädbutik med svindyra kläder, märkesvaror.
När jag förklarade att det inte alls var min stil blev han sårad. ”Du går väl hellre i jeans och tröja, va”? fick jag höra. Jag sa att det inte var min stil, jag vill välja mina kläder själv och jag har klänningar och kjolar också, men sånt jag tycker är rätt för mej. Han började följa med mej i klädaffärer och försökte påverka mej så mycket han kunde och uppvisade sårad min när jag vägrade köpa vissa kläder han ‘valt ut’ till mej. Det var det tredje varningstecknet.
Han tyckte jag var ovanligt ”uppkäftig”, sa han efter ett par månader. ”För att jag inte tycker som du?”sa jag. Då kom första smällen. En stenhård näve mitt emellan ögonen, det fjärde varningstecknet. Jag slog huvudet mot nån möbel och svimmade och när jag vaknade var han inte där,hemma hos mej – trodde jag. När jag lyckades ta mej upp på benen och kände hur ansiktet började svälla upp, kände jag i bakhuvudet: jag var alldles blodig. Gick till badrummet för att tvätta av mej och försökte förbinda såret och såg då hur Lasse satt i köket och rökte.
Chockad sa jag: ”Hur kan du bara göra så här”? ”Vad då”,svarade han lugnt. ”Du har ju slagit ner mej! Jag kommer få två blåtiror och en svullen näsa, plus det här”. Jag visade honom såret i bakhuvudet. ”Usch, jag tål inte se blod”, sa Lasse. Han vägrade hjälpa mej att lägga förband på såret så jag fick göra det så gott jag kunde själv. ”Du har trotsat mej, du är ju helt hopplös”, svarade han.
”Skynda dej, du ska få se något jag inte visat någon annan. Du ska få lära dej en sak. Vi ska ut och åka bil och du ska köra. Jag har druckit öl.”
Jag sa att jag inte klarade av att köra bil i mitt tillstånd. Att det var slut mellan oss och att det vare bäst han gick på en gång. Då gav han mej en spark i sidan av bröstet så jag tapppade luften och hörde hur det knakade till. Ett revben?
”Göra slut?? Här är det JAG som bestämmer om det ska vara slut eller inte. Fatta det!”, skrek Lasse åt mej.
Jag stod dubbelvikt och kunde knappt andas efter den hårda sparken. ”Du har tio minuter på dej att bli klar. Och byt blus, den är ju alldeles blodig! Du ser ut som en luffare. Skärp dej!”, fick jag höra.
Med darrande händer och värkande kropp och huvud lyckades jag efter Lasses anvisningar köra dit han ville. Vi kom till stans största kyrkogård och han gick fram till en gravsten. Jag såg ett kvinnonamn och att hon hade dött endast nitton år gammal. Han drog med ena fingret över hennes namn och jag troddfe han kände vemod eller sorg.
”Hon var min första fru, blev otroligt strulig efter ett halvår och började med heroin. Sen dog hon. Av en överdos.”
Plötsligt blev han arg och tog tag i en blombukett som stod i en vas vid graven.. Han läste på kortet, sen slängdehan iväg blombuketten med full kraft över muren som gick runt kyrkogården. ”Hennes jävla morsa”, sa han med sammanbitna tänder, ”jag har ju förbjudit henne att komma hit. Det här var MIN fru. MIN”
Jag fattade att jag hade med en totalt galen farlig man att göra och tänkte att jag måste bli av ,med honom. Men hur skulle det gå till? Polisen vågade jag inte gå till. Hans utttalade och outtalade hot ghjorde mej panikslagen. Jag jobbade natt på den tiden och fick sällan sova utpå dagarna och nu var jag ju tvungen att sjukskriva mej, för jag kunde inte gå till jobbet med två stora blåtiror.
”Jag ska berätta för dej om Kicki”, så du kanske lär dej något, sa Lasse till mej.
(fortsättning följer)
För några år sedan skrev jag om den värsta tiden i mitt liv i novellform här på bloggen. Sedan dess har en hel del nya bloggare tillkommit. Andra missade det jag skrev.
Om det finns intresse för att läsa vad jag skrev då så ska jag lägga ut historien igen, del för del. Den är ganska lång men jag ska korta ner den en bit, utan att det viktigaste försvinner.
Är någon intresserad av att läsa om det och lära sej hur en kriminell narcissistisk psykopat med sadistiska drag fungerar och varför /hur man hamnar i dennas klor så skriver jag om det igen.
Alltid är det någon som kan lära sej något av det fruktansvärda jag upplevde då.
(Hans diagnos hittade jag i hans journal när jag jobbade på ett ställe och skulle leta efter en annan patientjournal och hittade hans. Visste inte ens att han hade varit där. Det förklarade det jag misstänkt, att läsa det.)
Om någon undrar vart jag tagit vägen de senaste dagarna kan jag berätta att jag pendlat fram och tillbaks med datorn till Elgiganten, varit gråtfärdig och helt slut (jag är ju inte frisk). Datorn strulade till sej pga ett virus, de omkonfigurerade(?) den och gjorde en backup först.
Jag sa att jag inte kan alla termer (möjligen de 2 här ovan med fetstil) och att jag inte kan installera program och sånt, det blir bara strul. Men jodå, det skulle de fixa. Fick betala 1.000kr, trots att jag har garantin kvar. Detta av nån anledning jag inte fattar. Sen 149:- för en plupp i sidan på datorn som skulle ersätta cd-skivor man bränner för att spara vissa texter och sånt. Sen var jag ÄNDÅ tvungen att köpa en bunt CD-skivor för att bränna texter…..
Well. Igår var min dotter med mej till Elgiganten och då fick jag veta att jag är tvungen att ha ett nytt officepaket (999kr), för det gamla gick inte använda. Skulle ha en gratis provvariant 3 månader först, men vi är två som delar modem och rauter och min dotter kan inte skicka sina CV:n = hon har skickat en massa CV:n som ingen kan öppna!!!
Har varit på Elgiganten 4 gånger på 4 dar(!!!) för att de inte alls gjort vad jag sagt till dem, har inte kommit ut på nätet alls. ”Men det är ju BARA att göra så här”har jag fått veta, och så visar de: fingrarna flyger över tangenterna och muspilen far som ett ilsket bi över skärmen. Hur fasen ska jag hinna se och lära då??? Jag sa det också och de nickade förstående.
Igårkväll var jag på vippen att bryta ihop, så jag satte inte på datorn alls. L fixade med den och började prata om lösenordsnyckel till det trådlösa nätverket. Inte fan vet jag var jag har den! De skulle ju återställa ALLT!
Men alldeles för en stund sen, när jg plockat fram stora artilleriet för att ringa Elgiganten och ComHem så testade jag att komma in här och det funkade plötsligt! På Elgiganten funkade det också och L:s trådlösa funkar, så jag tänkte att idioten på Elgiganten måste tagit bort lösenordet(?) till mitt trådlösa.
Så nu känns det som jag sitter här och skriver på lånad tid. För när jag trycker på ”SPara”, ”Publicera” eller ”Kommentera” kan allt bara försvinna igen. Så nu ska jag se hur det går…..
Wish me good luck.
Om någon ställer en fråga till dej som du inte vill svara på
( och vars svar de inte har med att göra)
svara då vänligt: ”Varför vill du veta det”?
#
Då får du ganska säkert ett svar du är nöjd med, eller
kanske en slags ursäkt för den dumma frågan…..
kaos nya lya 