(S) förslag om Förbättring För Ensamstående Päron. Bra! (bild)

Bild: Google (tror jag))

————————–

Det här är på tiden att det blir förslag om en ordentlig förändring här!.

Det är inte lätt att som ensamstående mamma betala hela hyran, el, försäkringar, bredband och kläder till barnet och allt annat.

Fattar inte vad de s.k ‘karlar’,  som gnäller över underhållsbidraget, egentligen menar. De har det betydligt bättre ställt än mamman  till deras barn har  – såvida mammorna  inte är högavlönade,ensamstående mammor….och det kanske deras karlar också är. De  behöver inte ensamma betal hela hyra, el, försäkringar, bredband, maten, dagis etc etc. Varför gnäller de över 1.141:-/månad? Ynkligt!

Varför inte  svälja bitterheten och  komma överens tillsammans om det man båda har rätt till annars . Enligt domstolsbeslut? Vissa är ju av olika anledningar olämpliga som föräldrar: övergrepp missbruk etc.

Men de flesta är bra och vill sina barn väl. Varför vill någon då hindra dem?  Varför hindrar man varandra? Varför vill man inte träffa ett barn man satt till världen för att man inte ‘vill ha det’? Ofattbart!

Fram för BARNENS rättigheter och sluta slåss om era egna fega egotrippar. Ni som känner er träffade…..

KOlla  i länken vad de Rödgröna har för förslag inför valet, angående detta!)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7051854.ab

Blommor, Åska och Blixt

(Bild: Google)

Hade precis satt blommor i balkonglådor och lagt en lila duk på bordet på balkongen och dynor på stolarna.

Ett par minuter senare blev himlen blålila och det blev blixt och dunder. Snabbt gick det.

Några tjejer ute på gatan skrek. Antagligen av rädsla för åskan och blixtarna. Regnet öser ner, annars har det varit sol och runt 15 grader hela dagen. Underbart. In med dynorna igen och fällarna, som låg på tork där ute. Sen stod jag där ute och kollade det underbara skådespelet. Himlen är fortfarande mörk och folk springer med uppfällda kragar eller paraplyer i ovädret.

Tycker själv det är vackert och fascinerande med sånt här väder, men tyvärr verkar det dra iväg nu. Till någon annan, som kanske också kan uppskatta det.

Hur Lång Är Evigheten?(En liten saga i repris)

(Solnedgång över Borneo i december 2007. Bild: privat)

Solnedgången tycks vara för evigt, men så är det ju inte riktigt. Nån gång om tiotusentals år eller nåt, så kommer solen dö och vi här på jorden också. Allt liv dör ut och allt börjar om från början igen (?)

——————-

För en massa år sedan stack nån religiös sekt en lapp i min hand. Minns inte  vilka det var. Men jag tittade i den och där fanns en fråga om hur lång evigheten är. Vi människor är ju så funtade att vi vill veta början och slutet på saker och ting. Även gällande det mest obegripliga, som inte ens vetenskapsmännen kan svara på.

Jag tycker den här sekten hade ett bra svar, som i alla fall kunde ge ett någorlunda bra förklaring, som en mänsklig hjärna kan ta till sej. Så här svarade de (som en saga och rätt gulligt, tycker jag):

” Långt långt borta ligger diamantbetgen, de är av renaste diamant ; (det hårdaste material vi känner till). Bergen är 10.000 meter höga. Vart 1000:e år kommer en liten fågel dit och vässar sin näbb mot den hårda stenen. När berget är nerslitet till grunden, då har första sekunden av evigheten gått.”

Visst. Det är inte ju inte riktigt så. En evighet är ju en evighet och har inget slut. Men många av oss måste ha en gräns för allt och kan inte acceptera att vissa saker och skeenden i Universum inte har något slut. En början och ett slut.

(Kanske är det lättare för en person med en slags tro på något, att acceptera detta faktum, än om man helt tror på vetenskapens förklaringar?)

Eller vad tror du?

 

Peter Roths 3-månadersresa och Vad Han Upplevt I Israel Och Palestina

Jag har fått tillåtelse att publicera PETER ROTHS mail från hans resa i Israel / Palestina….

Så här skriver han i sitt andra Resebrev:

”Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.”
”

                                                               #####

”Detta mitt andra resebrev handlar om ett område i Östra Jerusalem som heter Sheikh Jarrah. Ett palestinskt område där bosättarna har ockuperat några hus och där våldet från dem har ökat.

Jag hade lite svårt att avsluta resebrevet eftersom det händer nya saker varje dag i Sheikh Jarrah. Jag var till och med tvungen att stryka en del saker, annars hade det blivit för långt.

Förra  veckan började med att tre av mina kvinnliga kollegor blev attackerade av ett tiotal israeliska bosättare när de promenerade genom området. En blev träffad av en sten.

Ett par dagar senare byggde familjen upp en liten lekpark i trädgården som en ickevåldsprotest mot bosättarnas våld. Ett par dagar efter så var bosättarna där igen och rev ner ett staket som omgärdade trädgården.

Idag har jag varit på en konsert tillika skivinspelning i familjens trädgård. Ett solidaritetsprojekt arrangerat av Kyrkornas världsråd och Kyrkans Nödhjälp från Norge. Fantastiskt stämningsfull kväll med fina palestinska sångare.

I mitt nästa resebrev kommer jag att berätta om den israeliska fredsorganisationen Women in Black. I över 20 år har de varje fredag på olika platser i Israel protesterat mot kriget och mot Israels ockupation av Palestina!”

(fortsättning följer, om intresse finns)

Vårtecken I Stan Och I Parken

När det kommer ett gäng HD-åkare som dundrar fram på gatan, då är det vår!

Alldeles nyss kom ett 10-tal glada killar åkande på sina skateboards nedför backen, på min gata i solskenet. Det är också ett vårtecken för mej och jag blir glad av att se dem.

För att inte tala om alla vårblommor…..UNDERBART!

(Bilder: Google)

Att Peka Ut Vägen För En Blind Man Och Lite Till

Dottern (L) och jag skulle äntligen göra något tillsammans. För en 20-åring är det ju kompisarna som gäller och jag åker helst inte in till city. Men igår blev det äntligen av att vi åkte in tillsammans. Vi hade ett viktigt ärende att uträtta. Bland annat. Hon är van vid att det alltid händer nåt konstigt när jag är med…

Det började redan vid busshållplatsen. L som är 20 år är väldigt hjälpsam och trevlig (mot andra). Det stod en man med vit käpp vid hållplatsen. Han såg lite förvirrad ut, så L gick fram till honom och frågade om hon kunde hjälpa till med något.

”Ja, jag letar efter ett tryckeri som ska ligga här nånstans”, sa han.

”Det är bara 10 meter dit, det ligger där borta”, sa L och pekade.

Jag undrade hur hon skulle hantera situationen och kollade läget.

”Äh, du ser ju inte. Ursäkta mej. Jag följer dej”, sa hon sen och den blinda mannen tog henne under armen och de gick till tryckeriet och hon såg till att han kom in. Sen sa hon till mej:

”Fan vad korkat! Jag pekar ut vägen för en som  är blind!”.

”Du är ju lika knäpp som jag brukar vara”, sa jag och hon höll naturligtvis med om det…..

Vi fick oss i.a.f ett gott skratt.

—————–

Det var bara 2 grader ute igår, så när vi kom in till innerstaden kändes det rätt konstigt att köpa sandaler, som vi hade bestämt oss för tidigare! Men vi gjorde det ändå. Sen fick jag åka hem med kassen för L skulle plötsligt träffa kompisar.Hennes mobil ringde hela tiden, som vanligt och jag var svettig och trött. Hade ont i benen.

På bussen hem var det en knäppgök som härjade runt med passagerarna, som försökte se  så små ut som möjligt.

”Jesus kommer snart, fattar ni inte det era dumma jävlar!” skrek han.

Jag stod kvar, flyttade mej inte för hans framfart. Kunde inte heller det, för det var smockfullt med folk.

”Du ser ut som Maria Magdalena, men ditt hår är ju ljust. Det är inte riktigt!” fick jag höra.

”Tack, det var snällt sagt. Men jag är född så här”, sa jag.

”I så fall är du ursäktad”, svarade han och klev av bussen vid nästa station med sina papperskassar.

Han luktade stekt lök och blöt hund.

Att Lämna Ett Gråtande Spädbarn Ensamt Eller Inte? Vad Tycker Du?

Alla metoder hur man ska sköta sitt eget barn som ständigt och jämt dyker upp i media, tror jag bara suddar bort det naturliga instinkten gällande omhändertagandet av ett spädbarn (eller större barn). Dessutom ändras råden hela tiden. Det som var rätt igår blir plötsligt fel idag.

När ska en mamma få tänka och känna själv utan att pådyvlas skuldkänslor p.g.a en massa undersökningar av ‘specialister’? Att hon hela tiden får läsa att hon gör fel? Det gör knappast någon till en bättre mamma (eller pappa, för den delen) att känna skuld och osäkerhet.

95% av alla mammor har den naturliga beskyddarinstinkten inbyggd i psyket och känslolivet och behöver inte ha en massa råd som ständigt ändras. I nedanstående länk handlar det om huruvida man ska lämna ett gråtande spädbarn eller ej……..(!)

Jag tror att vi mammor vet vilken typ av gråt det handlar om. För mej är det självklart att inte lämna ett gråtande spädbarn ensamt.

De bästa råden man kan få, om man behöver några, är  i så fall de man får från sina vänner. Eller möjligen från sin egen mamma, anser jag.

Vad tycker du?

http://www.aftonbladet.se/wendela/article7009675.ab

"The escapist" – Till Maria De Sue’de (och andra musik-, örn- och djurälskare)

"Spirit"- För Dej Som Är Stressad…;-)

"While Your Lips Are Still Red" & "Phanthom Of The Opera" – Nightwish