Nu Är Jag Opererad! // Kao

För ca 2 veckor sen opererade jag min lunga på Nya Karolinska. Sjukhuset är fult och opraktiskt för personalen som man inte alls har tänkt på när man byggde stället, men oj vilken underbar personal det var på Thoraxkliniken! De är värda alla rosor som finns.

Jag opererades genom en ny metod som gör tiden efter operationen mindre smärtsam, men jag garanterar att jag har haft väldigt ont ändå! Starka smärtstillande gör att det i alla fall blir uthärdligt. I början hade jag en slags smärtboll, stor som en tennisboll kopplad till en smal kateter som gick in i operationsområdet och avgav en viss mängd smärtlindrande med jämna mellanrum. Plus tabletter. Bollen togs bort några dagar efter jag kom hem och ersattes av enbart tabletter, som jag ska äta ett par veckor till.

Tekniken jag opererades med kallas VAT och är tämligen ny. Min kirurg har varit med om att ta fram metoden och så här fungerar den:

VATS eller video assisted thoracic surgery, innebär att kirurgen går in i kroppen via ett eller flera små snitt med specialinstrument och kamera för att operera inuti kroppen, utan att behöva såga upp bröstbenet eller öppna mellan revbenen.

Nu har jag ett ca 8-10 cm ärr under armhålan/under bröstet där de gick in med instrumenten, plus ett ca 2 cm ärr där dränaget satt. En sköterska från Vårdcentralen var hemma hos mej och tog bort stygnen härom dagen.
———–
Så det var tur i oturen att jag fick proppen i lungan (lungemboli)29/6, för annars hade jag gått omkring ovetande om den tickande bomben jag hade i lungan.

35 svar till “Nu Är Jag Opererad! // Kao

  1. Men så skönt att operationen är över och att allt gick bra. Det är fantastiskt vad man kan göra nuförtiden! Att slippa göra större våld på kroppen än nödvändigt betyder mycket, kroppen läker fortare, det blir kortare tid på sjukhuset och mindre lidande. Såga upp bröstbenet, hu, jag ryser! Förstår att det har gjort ont, hoppas att det nu bara blir bättre och bättre. Jag väntar på en tid till lungkliniken, undrar hur lång tid det tar. Sköt om dig Kao, hoppas på snabbt tillfrisknande!
    Kram

    • Nej, på mej har de inte sågat upp bröstbenet. De gick in mellan revben och under revbensbågen. Från 2 håll eftersom det satt lite tokigt till = mitt i, vid lungartären.

      Va? Ska du OCKSÅ till lungkliniken? Hoppas verkligen det går bra och att du hamnar i rätta händer. Det kan ta tid beroende på var i landet man bor.

      Från att de upptäckte mitt elände tills att jag blev opererad tog exakt 5 månader, men då ska man betänka att jag genomgick massor med samtal och olika typer av röntgen och provtagningar innan op, så det kändes inte som att det var så lång tid ändå.
      ——
      Jodå, jag kommer tillfriskna. Det är bara smärtan jag tvingas tackla en tid framöver. Det stod i mina papper jag fick att just operation av lungorna är bland de smärtsammaste operationerna man kan göra. Efteråt alltså. Herregud så ont jag hade dagen efter och de dagar jag låg där. Fortfarande, faktiskt. Utan smärtstillande skulle jag inte stå ut. Det är rätt lång rehabtid efteråt.
      Vill inte skrämma dej, för det fungerar bra ändå.

      Kram t-baks
      // Kao

      • Jag förstod att du hade sluppit att bli sågad i, det är förunderligt att man kan komma åt så bra utan det nu. Det verkar som om jag får besöka lungkliniken då och då, får upp blod, har astma m.m. men hittills har man inte gjort några större fynd, bara en förändring som troligen är från en lunginflammation. Gjorde en lungröntgen i veckan men har inte fått något svar och en remiss har gått till lungkliniken som utreder vidare. Så jag hoppas verkligen att jag inte behöver något ingrepp. Låter läskigt med smärtan, men nu är du en bra bit på väg. Jag håller tummarna för att läkningen fortsätter som den ska!

      • På mej tvekade de först om jag skulle gå på mkt täta kontroller eller operation och det blev ju operation, kom de fram till. Kanske lika bra det så man blev av med eländet. Det var den långsamt växande sorten, men bara tanken på att ha nåt fult som växer och som plötsligt kan ta fart – nej, det var bra att de opererade. Så om du själv får välja: välj operation är mitt råd. Smärtan går ju över iaf. Var det MR-rtg du gjorde? Eller PET/CT?

        Tack för tummen, vi hörs.

        // K

      • OK. Hoppas du slipper vänta för länge på läkarbesöket sen. Eller kanske doktorn ska ringa dej? Rtg-svar tar max 3 dar. Egentligen bör det gå med blixtens hastighet via datorn.

      • Det är ju någon som ska syna plåtarna och skriva svar också så det kan ta tid ibland. Det som gör mig fundersam är att jag inte kan se remissen, vilket jag brukar kunna, i journalen. Jag antar att den då är dold för mig om läkaren har en frågeställning som han inte vill att jag ska se.

      • Tror du? Jag trodde att öppenhet var legio.

        Eller som du skriver: kanske ville doktorn inte att du skulle se en diagnos med frågetecken som kanske kunde göra dej orolig i onödan? Ja, jag vet inte. Bara gissar.

        På Nya KS kom rtg-svaret upp på en dataskärm innan jag ens hade hunnit komma tillbaks från röntgen. Så det går snabbt. Inga reella ”plåtar”numera.

        Håller tummarna för att allt ser bra ut, eller att det är nåt som går att åtgärda. Som i mitt fall.

        Styrkekramar
        Kao

      • Har nu sett remissvaret som mycket riktigt innehöll frågan ”tumor?” Inget sånt syntes på röntgen så det känns bra, men jag förmodar att jag ändå får en kallelse till lungkliniken p.g.a. blodet och andfåddheten. Och allt syns ju inte på en slätröntgen, kanske går man vidare med datortomografi, vem vet.
        Tack för styrkekramen! Hoppas att du läker bra!
        Kram

      • De kommer säkert göra antingen en MR-rtg, CT/Pet eller en skiktröntgen för slutbesked. Eller alla tre.

        Anfåddheten känns igen. Även när jag går på slät mark tämligen sakta så känner jag av den. Plus att smärtan då ökar (inte så konstigt kanske?)

        Man opererade mej med vägledning av rtg-svaren direkt i op-salen på en stor skärm.

        Har du varit eller är rökare? (Jag rökte i ca 40 år men slutade för tre år sen.)

        Håll mej uppdaterad om du vill. Alltid bra med nån som har gått eller genomgår nåt liknande som en själv.
        ——-
        Har varit dålig på att både följa och skriva på bloggen senaste tiden eftersom jag med stort intresse följer ett par flashbacktrådar som intresserar mej mycket.

        Men snart ska jag ta en bloggpromenad genom hela min vän-lista.

        Kram

      • Jag röker en och annan cigarett, då i samband med att jag går på lokal = ca 1 gång/ månad. Eller ännu mer sällan. Det unnar jag mej och tänker inte avstå från det lilla nöjet. När jag dricker starköl blir jag omåttligt röksugen 🙂

        // Kao

    • Ja, det är jätteskönt. Finns stadium 1 – 4 och i 4an måste de såga upp ”sternum” = bröstbenet. Ibland även på 3an beroede på var skiten sitter, Jag hade 2an och de har fått bort allt som inte ska vara där.

      Tack för omtanken.
      / K

      • Tack. 🙂

        Har blivit alltmer synsk med åren. Kanske har det med ålder och erfarenhet att göra? Vet inte.

        Ha en bra kväll!
        // Kao

      • Klärvoajans eller clairvoyance (franska, egentligen ‘klarseende, klarsynthet’, av clair, ‘klar, tydlig’, och voir, ‘se’) eller synskhet är inom bland annat spiritism den påstådda förmågan att under ett särskilt själstillstånd skåda ting som är dolda för sinnena.

        Jag tror den upplevelsen kan förstärkas genom att andas i stillhet och tystnad, vilket många äldre gör på ålderns höst. meditation, helt enkelt.

        …eller menade du cynism? Då finns alltid den politiska satiren som kan öka människors klarsynthet. 😉

      • Nej, jag menar definitivt INTE cynism, som jag ser som ett fult sätt att trampa på andra människor. Göra dem till åtlöje. Ofta utan minsta anledning, bara för att höja sej själv. Skeenden, inte minst politiska, kan jag ironisera över, men inte över enstaka människor.

        Däremot gillar jag raka rör, vilket ofta inte alls uppskattas av andra. Jag har ett tämligen hett temperament, men det har mattats av med åren och numera väljer jag mina strider och det jag väljer att inte minnas är heller inte värt att komma ihåg. /K

  2. Åh KAO jag tänkte på dig idag..och undrade hur det hade gått.
    Va skönt att du nu är på bättringsvägen..efter din operation. Önskar dig allt gott i världen nu så att du kan fortsätta leva ditt liv på bästa sätt.
    Så konstigt att jag hade dig i tankarna då jag gick in på bloggen ..jag är ju inte ofta här inne nu för tiden. Åh så ser jag ditt inlägg…
    Stor var kram från mig till dig.

    • Tack 🙂

      Ja, det är nån slags tankeöverföring kanske? Själv råkar jag ofta ut för det numera, när jag har blivit äldre.

      Ha det så gott, kramar tillbaks.’

      // Kao

      • Ja KAO det är kanske någon magisk förmåga man får med åren att känna av saker och ting. Det händer mig ganska ofta så något är det..en himmelsk superkraft!

        Kram och så önskar jag dig en riktigt God Jul och ett Gott nytt år!!

    • Tack, ska du ha, ja det känns redan lite bättre. Den olidliga smärtan avtar sakta men säkert. Sen är det bara de vanliga gamla kroniska smärtorna kvar, som jag ådrog mej för drygt 20 år sen i en arbetsplatsolycka…

      // Kao

  3. Hej,
    Så jobbigt du verkar haft med operation, men bra att det gick bra. Hoppas du mår mycket bättre nu och slipper ha ont. 🍀
    Varma mellandagshälsningar Madonnan

    • Tack snälla du. Ja, nu har jag inte ont där längre och jag har lagt både lungoperationens (29/11) vedermödor och blodproppen i lungona (29/6) bakom mej. Nu är det bara de gamla vanliga plågorna som stör. Men jag håller humöret uppe 🙂

      // Kao

    • Detsamma, Nicki. Ett riktigt Gott 2020 till dej och din familj också.
      Har varit urusel på att blogga senaste tiden eftersom det finns en del annat som intresserar mej väldigt mycket, som upptar min tid. Samt mina hälsoproblem, varav de 2 riktigt akuta är genomlidna och är numera historia. *Puh!*

      Men snart är jag igång igen på bloggen! (Det skrev jag sist också, har jag för mej…)

      // Kram från Kao

    • Ja, men så mkt strul med bloggen som jag har haft i minst 12-14 år. Fattar ej varför det har blivit så här. Kommer inte ens in här själv, bara om jag svarar på kommentarer. Från WordPress får jag ingen hjälp alls. I min nöd skapade jag bloggen http://www.blavalen.wordpress.com. Den heter A diary of a survivour.
      Återkommer när jag orkar ta itu med detta. Tittar in till dej när å om är jag kommer på fötter i bloggandet igen. Till tröst använder jag twitter å lite annat för tillfället = Kao private room1. Men sån kort shit passar mej egentligen inte alls.

Lämna en kommentar